MEXICO CITY. Poliser som flyr från sina posteringar och säger upp sig, massmord på tonåringar på en fest i Ciudad Juárez, en massavrättning av narkomaner på ett behandlingshem i Tijuana. Det är bara några av de senaste dagarnas skrämmande händelser i Mexikos knarkkrig.
Polisstationen i det lilla samhället Los Ramones i nordöstra Mexiko invigdes så sent som i helgen. Men i dag ser den ut som en schweizerost. Ett maffiakommando stannade till framför stationen i måndags kväll. Gruppen av män steg ur bilarna, riktade sina automatvapen mot stationen – och började skjuta.
Femton minuter senare, efter två granatexplosioner och tusentals avlossade skott, var stationen sönderskjuten och polisbilarna var fulla av skotthål. Ingen skadades, men de fjorton poliserna i Los Ramones förstod vinken.
Samtliga poliser sade i tisdags upp sig och lämnade orten. Och i Los Ramones – som bara ligger sex mil från landets tredje stad Monterrey – är det ingen som tror på talet om statens våldsmonopol.
Så ser det ut på allt fler platser i Mexiko, även om de lokala poliserna ofta väljer att stanna och arbeta för den som de facto har makten.
Enligt en ny rapport från den mexikanska kongressens utredningsorgan är 1 500 av landets 2 400 kommuner helt eller delvis kontrollerade av den organiserade brottsligheten.
Oberoende utredare som Edgardo Buscagliga från Itam-universitetet varnar för att en rent feodal situation är på väg att växa fram, där tungt beväpnade maffiaorganisationer mutar och hotar sig till kontroll över både politiker och polis, samtidigt som de kräver ut ”skatt” av företagare i form av utpressning.
I USA har utrikesminister Hillary Clinton kallat det ett slags väpnat uppror.
President Felipe Calderón tar det som intäkt för att det krig mot maffian som han förklarade 2006 måste fortsätta. Men de som fått i uppdrag att utföra grovgörat – den federala polisen och militären – visar allt tydligare tecken på att ha blivit infiltrerade.
Samtidigt har rättsskipningen i städer som Ciudad Juárez börjat bli en parodi på sig själv. I fredags kväll gick ett maffiakommando in på en födelsedagsfest för en 15-åring i Ciudad Juárez och sköt ihjäl fjorton personer, bland dem flera kvinnor och minderåriga.
Anhöriga försökte stoppa en polisbil, men den körde snabbt i väg. Ordningsmakten kom inte tillbaka förrän 40 minuter senare.
Några dagar senare hittades två döda män, den ena med huvudet avhugget. Bredvid låg en lapp där det stod att de ”dödat kvinnor och barn”. Om de var skyldiga till massakern? Det är det ingen som vet.
Men så är det även när polisen presenterar ”skyldiga” inför kamerorna, eftersom erkännandena ofta framtvingas under tortyr.
I de fall då den lokala polisledningen faktiskt utmanar en brottsorganisation på allvar – som när 134 ton marijuana beslagtogs i gränsstaden Tijuana i förra veckan – väntar i stället bestraffningar.
Efter rekordbeslaget gick ett kommando in på ett behandlingshem i Tijuana, radade upp patienterna mot en vägg och avrättade 13 personer kallblodigt.
Några minuter senare hördes corridomusik på polisradion och en röst som sa:
– Det här är bara början. Sammanlagt kommer det att bli 134.
Budskapet är klart: varje beslagtaget ton marijuana bestraffas i Tijuana med ett människoliv.
Erik de la Reguera
Många hoppades på vändning – men korruptionen är större än någonsin
MEXICO CITY. Mexiko rasar i Transparency Internationals globala korruptionsindex. Det kommer inte oväntat. I takt med att statens krig mot kartellerna trappas upp, använder maffian alltmer pengar för att köpa sig inflytande bland politiker och polischefer.
”El que no transa no avanza”, lyder ett vanligt talesätt i Mexiko. Det betyder ”den som inte fifflar, tar sig inte framåt”, och är talande för den politiska Kultur som växte fram under det gamla maktpartiet PRI:s drygt 70 år vid makten (1929–2000).
När PRI:s korrupta maktinnehav bröts år 2000 hoppades många i Mexiko att även den politiska kulturen skulle förändras.
Men i Transparency Internationals globala korruptionsindex faller Mexiko i år från 89:e till 98:e plats. De senaste årens krig mot knarket är en bidragande orsak till det. Kriminella organisationer lägger mer pengar på att köpa sig beskydd av makthavare när de utsätts för hårdare förföljelse – och den mexikanska maffian har gott om pengar.
Minst 10 miljarder dollar (65 miljarder kronor) från drogförsäljning i USA och EU tvättas årligen vita i Mexiko. Samtidigt har det mexikanska finansdepartementets enhet för ekobrott varit kraftigt underbemannad i åratal.
Men att minska maffians makt kräver inte bara hårdare tag mot penningtvätt. Mexiko är ett land där omkring hälften av befolkningen lever i fattigdom, samtidigt som enorm rikedom koncentreras i ett fåtal händer.
– Faran som jag ser i Mexiko i dag är att de mexikaner som är under 30 år – nästan hälften av befolkningen – förlorar riktningen i livet och hamnar i kriminalitet, sa författaren Carlos Fuentes i veckan.
Han talade inför delar av Mexikos ekonomiska elit och manade dem att skapa jobb åt de åtta miljoner ungdomar som varken studerar eller arbetar.
Någon större entusiasm märktes inte i publiken. I ett system som i allt högre grad präglas av girighet och höga murar kring privata residens, uppfattas tal om samhällskontrakt och statliga jobb lätt som idealistiska drömmar utan större verklighetsförankring.
Erik de la Reguera
Staten håller på att tappa kontrollen
När Mexikos president Felipe Calderón kom till makten i december 2006 hade han behov av att visa handlingskraft, efter en valseger svärtad av anklagelser om valfusk.
Han förklarade krig mot maffian och satte in 50 000 soldater och federala poliser för att hindra maffian från att koppla strypgrepp på staten. Men resultatet blev ett upptrappat våld. Minst 28 000 människor har dödats i maffiarelaterat våld de senaste fyra åren och staten har allt svårare att göra sitt våldsmonopol gällande ute i delstaterna.
Enligt en studie från Itam-universitet i Mexico City har staten i praktiken helt förlorat kontrollen i 982 av 2 400 kommuner i landet. Så sent som 2007 var siffran 353.
Publicerad i Dagens Nyheter den 28 oktober 2010.
