Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: september 2010

Ecuador – försök till statskupp

Sitter här och följer dramat i Ecuador via bland annat Telesur och Ecuador TV och har svårt att inte få intrycket att detta är ett försök till statskupp – eller åtminstone ett försök att skapa förutsättningar för en kupp.

Att en del poliser är missnöjda med att deras löneförmåner är hotade är inte svårt att förstå. Rafael Correa hade säkert kunna sköta den politiska konflikten smidigare.

Men det som har hänt i dag förefaller faktiskt vara en väl planerad operation avsedd att destabilisera landet, snarare än en spontan missnöjesyttring.

Från mängder av städer kommer rapporter om hur grupper av poliser (ofta i kommandon av 150-200 personer) tagit kontroll över polisstationer, tänt eld på bildäck och övertalat sina arbetskamrater att inte gå till jobbet. Samtidigt – vilket definitivt ger kuppvibbar – har små enheter (också de på runt 150 man) från flygvapnet intagit de internationella flygplatserna i Quito och Guayaquil. Inga plan lyfter eller landar.

När nu både Peru och Colombia stängt sina gränser innebär det att det är omöjligt att ta sig in eller ut ur landet på laglig väg.

Samtidigt sitter president Rafael Correa alltså kidnappad på polisens eget sjukhus. Kravallpolis hindrar hans anhängare från att närma sig. Regeringen hävdar att en person dödats och tiotals skadats av polisernas attacker mot demonstranter.

I Brasilien har den ecuadorianske expresidenten Lucio Gutierrez manat till att upplösa parlamentet och kalla till nyval. Han representerar de mest konservativa delarna av Ecuadors befolkning, är Correas ärkefiende och har goda kontakter med de mest radikala exilkretsarna i Miami.

Från USA låter dock regeringen Obama meddela att den ger sitt ”fulla stöd” till Correa och de demokratiska institutionerna i Ecuador.

Samma sak säger militärledningen i Ecuador. Men soldaterna är påtagligt frånvarande på Quitos gator. Och i skrivande stund kommer rapporter om att poliser försöker bryta tevekanalen Gama TV:s sändningar.

Stay tuned.

Uppdatering 05.23 svensk tid: Vilket drama. Det råder inte längre något tvekan om att detta var ett kuppförsök (intagna flygplatser, försök att bryta tevesändningar, gripande av presidenten, brutal repression mot demonstranter, etc), men äntligen är det över.

Har precis sett polisens sjukhus stormas av militär och Rafael Correa fritas. För några minuter sedan talade han också inför jublande anhängare som väntat i timmar utanför presidentpalatset. Han anklagade då kretsen kring ex-presidenten Lucio Gutierrez för att ligga bakom kuppförsöket, något som inte är helt osannolikt med tanke på att Gutierrez tidigare i dag fick stå i CNN en Español och under tio minuter vräka ur sig allehanda dumheter om att Ecuador inte är en demokrati, att Correa är en despot, att Chávez och de andra vänsterledarna i regionen är modeller som till varje pris måste stoppas, etcetera. För övrigt fick han göra det helt utan att ifrågasättas (snyggt jobbat, CNN, påminner om hur ni på kanalen skötte bevakningen av statskuppen i Honduras – pinsamt insmickrande mot kuppmakarna, med andra ord).

Som tur är har demokratin segrat för dagen. Nu återstår bara att se vad som sker i morgon.

Allt talar för att hon tar makten

RIBERÃO PRETO. Mycket talar för att Brasilien väljer sin första kvinnliga president på söndag. Den omåttligt populäre presidenten Lula da Silva får inte ställa upp till omval, men hans handplockade kandidat Dilma Rousseff är favorit till segern och hon siktar nu på att bli Brasiliens ”landsmoder”.

Torget i den lilla brasilianska staden Riberão Preto är fullt av förväntansfulla människor och röda fanor. Arbetarpartiet PT håller valmöte och presidentkandidaten Dilma Rousseff är på papperet det givna dragplåstret.

Men i publiken är det inte helt självklart vem som är den stora stjärnan för kvällen. ”Lula, Lula, Lula” ekar talkörerna i mörkret, och bland dem som ropar namnet på den sittande presidenten finns 16-åriga Lorraine de Lima.

– Dilma är en hårdhudad politiker som säkert kommer att klara av att bli första kvinna på presidentposten. Men för mig är ändå det viktigaste att hon lovar fortsätta med Lulas politik, säger Lorraine de Lima.

Strax därefter kliver president Lula da Silva in på scenen. Klädd i enkla, lediga kläder flirtar han lite med beundrarinnorna i främsta ledet och lyckas locka fram en hel del skratt innan han inleder talet.

– I år efter år satt professorer och doktorer vid makten här i Brasilien. Men ändå dröjde det tills en fabriksarbetare blev president, innan alla kunde få rätt till utbildning, innan skolan blev en rättighet även för de allra fattigaste, innan universiteten och utbildningsplatserna ökade i antal, säger Lula och möts av jubel.

Han lägger till:

– Dilma har varit med och skapat allt detta, hon är en av grundarna av det politiska projekt som har förändrat Brasilien de senaste åtta åren. Hon är projektets moder och kommer att bli hela Brasiliens landsmoder, var så säkra. I dag har hon dessutom gått och blivit landsmormor!

I nästa andetag avslöjar Lula att huvudpersonen Dilma Rousseff inte kommer att tala vid mötet. Hon har i sista stund fått besked om att hennes barnbarn är på väg att födas och därför rusat i väg till närmaste flygplats. Publiken får nöja sig med Lula.

Nästa morgon finns Dilma Rousseff på bild i alla större tidningar. På fotografierna sitter hon och håller sitt barnbarn i famnen. Hon ser tryggt omhändertagande ut, som en sann landsmoder. Alla bilder är tagna av den officiella kampanjfotografen.

Händelsen illustrerar rätt väl hur den gångna valrörelsen har varit. Dilma Rousseff ger nästan inga intervjuer alls, hon framträder sällan vid valmöten och deltar bara sparsamt i tevedebatter. I stället förlitar hon sig helt på att Lulas popularitet ska smitta av sig och att hennes löfte om ”mer av samma” ska föra henne till segern.

Hittills har det fungerat. I de senaste opinionsmätningarna får Dilma Rousseff över 50 procent av väljarsympatierna. Blir det valresultatet på söndag slipper Rousseff en andra valomgång.

Främste utmanaren, Jose Serra, stöds av 28 procent av väljarna och gör sitt bästa för att tvinga fram en andra omgång genom att påminna väljarna om de korruptionsskandaler som präglade Rousseffs tid i regeringen. Dessa skandaler är Rousseffs stora akilleshäl. Men än så länge har strategin inte fungerat.

Erik de la Reguera

Analys: därför blev Lula världens mest omtyckta politiker

RIBERÃO PRETO. ”Lulafaktorn” ser ut att bli avgörande i söndagens brasilianska presidentval. Den avgående presidenten har stärkt Brasiliens självkänsla och lyckats med konststycket att göra sig populär både inom den ekonomiska eliten och bland de fattigaste i städernas favelor.

Lula da Silva är ett politiskt fenomen utan motstycke i Brasiliens moderna historia. Barack Obama har kallat honom för världens mest omtyckta politiker, han hyllas såväl av liberaler som av socialdemokrater, och med 80 procent av befolkningen i ryggen ser han nu ut att kunna avgöra söndagens presidentval, trots att han av författningen är förhindrad att delta.

Så omhuldad har han dock inte alltid varit. När den förre fabriksarbetaren Lula valdes till president 2002 firades det visserligen av de fattiga, men högerkonservativa debattörer varnade för att det nu väntade en ”populistisk” politik som skulle köra landets ekonomi i botten.

Brasilien hade då gått ekonomisk kräftgång i årtionden och landet var ett av världens mest ojämlika, med extrem misär som existerade sida vid sida med enormt överflöd.

Lulas viktigaste löfte var att utrota den hunger som han själv upplevt som barn. Men som den gamle fackföreningsledare han var förstod han också vikten av att söka samförståndslösningar med de ekonomiska makthavarna. Han bestämde sig för att hålla strikt budgetdisciplin och stå fast vid sin företrädares kamp mot inflationen. Samtidigt inledde han en målmedveten höjning av minimilönen. Även ett slags socialbidrag, Bolsa familia, infördes, som i dag ger tolv miljoner brasilianer mat på bordet. Efter åtta år vid makten är resultaten imponerande. Brasilien är fortfarande ett mycket ojämlikt land, men 28 miljoner brasilianer har tagit steget ur fattigdom till något som kan kallas lägre medelklass. Deras ökade köpkraft har tillsammans med en framgångsrik satsning på exportjordbruk lett till de senaste årens höga tillväxttal.

Dilma Rousseff var under några år Lulas stabschef och hon kan därför ta åt sig en del av äran. Men bland hennes kritiker finns också de som menar att miljön – och inte minst värnandet om Amazonas regnskog – kom i andra hand när hon satsade på ekonomin.

Det är den kritiken som Marina Silva, Lulas före detta miljöminister, representerar. Hennes presidentkandidatur för De gröna stöds bara av omkring 10 procent av brasilianerna, men allt tyder på att denna spänning mellan ekonomisk tillväxt och miljö bara kommer att växa i Brasilien de närmaste åren.

Erik de la Reguera

Här är presidentkandidaterna

Dilma Rousseff, 62, är det regerande arbetarpartiet PT:s kandidat. Under militärdiktaturen (1964–1985) var hon politiskt aktiv i radikala vänsterrörelser. Hon greps 1970, torterades och hölls fängslad i tre år. Sedan utbildade hon sig till ekonom. Rousseff har varit minister i Lula da Silvas regeringar sedan 2002 och anses vara en av presidentens närmaste förtrogna.

Jose Serra, 68, är det socialdemokratiska partiet PSDB:s kandidat. Han positionerar sig i mitten när det gäller ekonomiska frågor men är öppet kritisk till regeringen Lulas vänskapliga relationer med radikala vänsterregeringar i Latinamerika. Han har tidigare varit sjukvårdsminister (1998–2002) och fram till nyligen guvernör i São Paulo.

Marina Silva, 52, är De grönas kandidat. Fram till 2008 var hon miljöminister i Lula da Silvas regering men avgick i protest mot att satsningar på ekonomisk tillväxt och storjordbruk prioriterades framför skyddet av Amazonas regnskog.

Världens femte största land

Huvudstad: Brasilia.

Yta: 8 511 965 km² (världens femte största land. Sveriges yta: 410 934 km2).

Folkmängd: 192 miljoner. Omkring 80 procent bor i städerna och den mest tätbefolkade delen av landet är runt storstäderna São Paulo och Rio de Janeiro i sydöst.

Statsskick: republik

Språk: portugisiska (officiellt språk) och en rad indianspråk

Religion: 74 procent katoliker, 15 procent protestanter, 4 procent övriga religioner, 7 procent ateister/agnostiker.

Ekonomi: Brasilien är världens största exportör av nötkött, socker, etanol och kyckling. Men landet har också en utvecklad flygplans- och bilindustri. Oljefyndigheter på djupt vatten i Atlanten tros kunna bli en viktig inkomstkälla i framtiden.

Miljö: Brasilien har ett i huvudsak tropiskt klimat. I väster finns världens största kvarvarande regnskog Amazonas. 2008 täckte den cirka 3 400 000 km², vilket kan jämföras med 4 000 000 km² år 1970.

Amazonas rymmer en enorm biologisk mångfald och är den artrikaste regionen i världen.

Publicerat i Dagens Nyheter den 30 september 2010.

Instängda arbetare kan snart vara ute

MEXICO CITY. Borrandet av de dryga halvmetern breda hål som de 33 instängda gruvarbetarna i Chile ska hissas upp genom går betydligt snabbare än beräknat. I bästa fall kan arbetarna få lämna underjorden redan om två tre veckor.

– Vi räknar med att ha allt klart för att inleda sista fasen i arbetet om 15 dagar, sade en regeringstalesman utanför San José-gruvan i norra Chile natten till onsdagen.

Han betonade att det inte är säkert att gruvarbetarna kommer att kunna lämna sitt underjordiska fängelse då. Men det står klart att arbetet med att borra nya evakueringsschakt går betydligt snabbare än vad någon vågat hoppas på.

En av de tre borrar som arbetar parallellt – och som fått namnet ”Plan B” – uppges ha nått halvvägs med att vidga ett redan färdigt, mindre borrhål. Även de båda andra borrarna närmar sig sitt mål snabbt.

Beskedet fick de anhöriga vid San José-gruvan att jubla. Glädjetårar rann längs mångas kinder och ropen ”Viva Chile” ekade över Atacamaöknen.

Efter raset i gruvan den 5 augusti har räddningsledningen medvetet varit försiktig med uppskattningar om hur lång tid arbetet kan ta, för att undvika att ge falska förhoppningar till de nödställda och deras anhöriga.

Först sades det att de 33 gruvarbetarna troligen skulle få tillbringa julen i sitt skyddsrum på 700 meters djup. Sedan talades det om att undsättningen kunde komma i början på november. Men nu ser det alltså ut som om arbetarna kan få andas frisk luft redan i mitten eller slutet av oktober.

Samtidigt har räddningsledningen fått bråttom med att få de sista förberedelserna klara. Utanför gruvan håller en sjukstuga på att byggas bredvid de särskilda baracker för hundratals journalister som väntas komma från hela världen för att bevaka händelsen.

Chilenska myndigheter har meddelat att denna sista fas av räddningsoperationen kommer att direktsändas i teve, med kameror såväl ovan som under jord. Gruvarbetarna får därmed finna sig i att bli huvudpersoner i vad som ser ut att bli världshistoriens kanske allra mest mediala räddningsinsats.

I förra veckan anlände tre specialbyggda burar med namnet ”Fenix” som arbetarna ska hissas upp med. Tolv särskilda bälten av samma typ som astronauter använder ska också skickas ned för att man ska kunna följa arbetarnas hälsotillstånd i realtid.

Men innan insatsen kan inledas måste ändå en läkare och en expert på räddningsoperationer firas ned i skyddsrummet för att undersöka arbetarna och ge dem instruktioner. Sedan väntar en klaustrofobisk hissfärd i Fenixburarna på vägen upp mot jordytan.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter den 30 september 2010.

Tufft jobb

Tillhör du dem som trott att Barack Obama har världens tuffaste jobb?

Då har du trott fel.

Här kan du läsa om det i särklass tuffaste jobbet i världen (åtminstone enligt Kooperation utan gränser).

Och inte nog med det.

Du kan dessutom söka det.

En regnig soppa

Årets räknemiss står myndigheterna i Oaxaca för. Ögonvittnen talade på tisdagen om 300 hus helt begravda under lera och upp till 1000 personer saknade i Santa Maria Tlahuitoltepec. Uppgifter som bekräftades av delstatsguvernören Ulises Ruiz.

Det gick inte att ta sig till platsen för att kontrollera saken på egen hand. Men jag skrev om det ändå, liksom många av mina kolleger.

Nu har siffrorna justerats ned – och det rejält. Fyra (4) hus sägs ha begravts helt eller delvis av skredet och elva personer saknas. Inte riktigt samma sak, om man säger så (om än nog så tragiskt för de familjer som drabbats).

Som journalist blir jag så klart frustrerad över att ha medverkat till att sprida vilseledande information. Det är också lätt att känna irritation över myndigheternas uppenbara inkompetens.

Men trots allt var det ju för väl att farhågorna om en större katastrof visade sig vara ogrundade den här gången. Det sprider en viss lättnad, mitt i förvirringen.

Tusentals befaras begravda i jordskred

MEXICO CITY. Tusentals människor befaras ha begravts under enorma jord- och lermassor i staden Santa Maria Tlahuitoltepec i södra Mexiko. Kraftiga regn i spåren av den tropiska stormen ”Matthew” fick en hel bergssida att kollapsa. Många låg och sov när katastrofen inträffade.

Kommunikationerna med Santa Maria Tlahuitoltepec låg nere på tisdagen, men med satellittelefon lyckades nyhetsbyrån AP nå fram till Donato Vargas, en talesman för kommunen. Han uppgav att mellan 100 och 300 hus var begravda av lermassorna. Så många som 1 000 människor uppgavs kunna ligga under bråten.

– Hela samhället låg och sov när vi plötsligt väcktes av ett stort dån. Jag rusade ut ur huset och såg att hela bergssidan rasat ned, sade Donato Vargas.

Överlevarna försökte undsätta sina grannar, men utan större framgång.

– Vi har försökt använda en grävskopa, men det är väldigt mycket lera här. Vi kan inte ens se husen. Och vi hör inga rop på hjälp, det är helt tyst, sade Donato Vargas till AP.

Uppgifterna bekräftades senare av guvernören i den mexikanska delstaten Oaxaca.

– Just nu håller vi på och sammankallar grävmaskiner, soldater, poliser, ambulanser och räddningspersonal, sade guvernören Ulises Ruiz till en lokal radiokanal.

Ett Herkulesplan med räddningspersonal och utrustning från Mexico City uppgavs också vara på väg. Men åtta timmar efter raset, som inträffade klockan fyra på morgonen lokal tid, hade fortfarande inte någon hjälp nått fram.

Santa Maria Tlahuitoltepec har omkring 9 000 invånare och ligger i bergskedjan Sierra Juárez i norra Oaxaxa. Under normala omständigheter tar det inte mer än tre–fyra timmar att köra dit med bil från delstatshuvudstaden, men räddningsarbetet försvåras av nedrasade vägar.

Merparten av befolkningen i området är mixe-indianer, ett av Mexikos cirka 50 ursprungsfolk, och fattigdomen är utbredd. Många av invånarna bor i enkla trä- eller betongbyggnader och den statliga närvaron är liten eller obefintlig.

I fredags drog den tropiska stormen ”Matthew” in över Centralamerika. Ovädret tog land i norra Nicaragua och har sedan dess orsakat ihållande regn och en rad jordskred i regionen. Hårdast drabbade är de områden där okontrollerad skogsavverkning gör att jorden lättare kan slitas loss från bergssidorna.

I Mexiko har flera floder svämmat över sina bräddar, vägar kollapsat och tusentals människor tvingats lämna sina hem. Bland de värst utsatta delstaterna finns Oaxaca, Chiapas och Veracruz. Men fram till tisdagens katastrofala ras i Santa Maria Tlahuitoltepec var antalet dödsoffer ändå relativt begränsat.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 29 september 2010.