Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Yearly Archive: 2009

”Det är nog värre att se på från utsidan”

HOUSTON. På tisdag ska Christer Fuglesang göra sin andra resa ut i rymden. Han ska bland annat utföra en rymdpromenad med en 800 kilo tung ammoniaktank i famnen. DN fick en exklusiv intervju mitt under slutförberedelserna.

När DN får en pratstund med den svenske astronauten på ett kafé i Houston har han just avslutat det sista genrepet i den stora Nasabassäng som används för att simulera rymdpromenadernas tyngdlöshet.

– Modellen i bassängen är väldigt lik rymdstationen ISS och genrepet gick bra. Nu känns det att vi är redo att göra det här, säger Christer Fuglesang medan han sippar på sitt kaffe. Han har tillbringat hela dagen under vatten i en rymddräkt med specialgjorda tyngder på benen och utfört mängder av komplicerade manövrar som var och en måste gå rätt till. Men ändå ger han inte intryck av att vara trött. Än mindre nervös.

– Det är andra gången för mig nu och självklart är det en fördel att jag vet vad jag kan förvänta mig. Men jag är också medveten om att det är viktigt att inte bli nonchalant, säger Christer Fuglesang.

Natten till den 10 december 2006 blev han historisk när han som förs­te svensk lämnade atmosfären ombord på en rymdfärja. Många i Sverige följde storögt hans rymdpromenader utanför Internationella rymdstationen ISS, fyrtio mil över jordytan.

När det nu är dags på nytt har Christer Fuglesang fått ett uppdrag som han själv med ett leende beskriver som ”lite mindre spektakulärt” än förra gången.

– Jag är ”loadmaster”, kanske packmästare på svenska, vilket innebär att jag har ansvar för att allt kommer ur rymdfärjan och placeras på rätt ställe på rymdstationen, säger han.

Det kan låta trivialt, men det är många saker att hålla reda på och en miss kan ställa till det rejält för dem som stannar kvar på rymdstationen.

Men det blir också minst en, kanske två, rymdpromenader för svensken, då han i rymddräkt ska utföra olika uppgifter på rymdstationens utsida. Den mest komplicerade av dessa är när han ska lotsa en 800 kilo tung ammoniaktank genom tyngdlösheten enbart med sina händer.

– Så väldigt svårt att flytta den är det inte. Men när tanken väl har kommit i rörelse gäller det att styra den rätt så att den inte börjar rotera, säger han och visar med utsträckta armar hur det är tänkt att han ska manövrera den stora tanken.

– Jag kommer att stå längst ut på en lång robotarm som styrs inifrån rymdstationen, berättar han.

Är det inte farligt?
– Det är klart att det finns risker förknippade med det. Jag kör in fötterna i en speciellt utformad ställning på robotarmen, men medan vi rör oss finns ändå risken att jag halkar loss. Det är inte en stor risk, men den finns där, säger Fuglesang, som för säkerhets skull kommer att ha en livlina kopplad till sig.

Ett annat orosmoment är att några droppar av den flytande ammoniaken, som används som kylvätska, läcker ut och fastnar på rymddräkten. Väl inne i rymdstationen skulle det kunna orsaka en farlig situation om ammoniaken kommer i kontakt med luften och förvandlas till giftig gas.

– För att undvika det har vi särskilda mätinstrument i luftslussen. Vi släpper in lite luft i slussen och mäter om någon gas bildas. Om så är fallet pumpas luften ut i rymden och sedan får vi vänta tills resten av ammoniaken torkat bort, säger Christer Fuglesang.

De största riskerna är annars förknippade med rymdfärjans start och landning.
En incident 2003 ledde till att rymdfärjan ”Columbia” exploderade och att sju astronauter omkom.

– Så är det i det här jobbet. Det får man inte bli frustrerad över, då har man valt fel yrke, förklarar Christer Fuglesang lugnt.

– Enligt Nasas statistik är det större risk än en på hundra att en rymdfärd slutar i katastrof. Det vet jag så klart, men det är en abstrakt siffra som är svår att förhålla sig till, lägger han till.

Men när du väl sitter där i färjan under nedräkningen, går det inte en massa oroliga tankar genom huvudet då?

– Nej, man ser snarare fram emot det som ska hända – att man äntligen är på väg! Det är nog betydligt värre att sitta utanför och se på, säger Christer Fuglesang.

Han kommer att ha fem män och en kvinna vid sin sida på ”Discovery”. Alla besättningsmedlemmarna har sina specifika uppgifter, men samarbetet måste fungera och tanken är att de ska kunna täcka upp för varandra i nödsituationer.

Christer Fuglesang beskriver sina astronautkolleger som ”mycket professionella”, men antyder också att det inte har varit helt lätt att som svensk bli accepterad i en grupp med enbart amerikaner.

– Befälhavaren Frederick Stur­ckow hade aldrig tidigare fört befäl över en icke-amerikan, så han var lite skeptisk till mig i början. Men han verkar ha blivit positivt överraskad, säger Christer Fuglesang med ett skratt.

– Jag tror att det var när han och jag anordnade en seglingsutflykt tillsammans med de andra som det lossnade ordentligt. Sen dess har det inte varit några problem, säger han.
Svenskheten är ett ständigt återkommande tema för denne 52-åring med delvis norskt påbrå som bott 13 år i Houston. Med i packningen på rymdfärden har han bland annat en dalahäst och en djurgårdsflagga.

– Ja, det är klart att det är viktigt. Men jag tillhör dem som tror att man kan vara flera saker samtidigt. Svensk, norsk och europé, säger han.

Från rymden kommer han bland annat att ha radiokontakt med Sätraskolan i Stockholm och försöka spela korrespondensschack med DN:s läsare.

– Om jag kan vara en förebild för unga är jag naturligtvis glad. Jag försöker bara göra mitt jobb så gott jag kan, säger han.

Med största sannolikhet kommer det inte att bli några fler rymdfärder för Christer Fuglesang efter den här. Rymdfärjorna tas ur drift 2010 och sedan väntar ett uppehåll på fyra år innan de nya ”Orion”-farkosterna tas i drift. Men han vill inte lämna rymden bakom sig helt och hållet.

– Jag skulle gärna vara med och utveckla det europeiska rymdprogrammet med ESA. Självklart ska Europa vara med och delta vid utforskandet av Mars, säger Christer Fuglesang innan han lämnar kaféet och kisar upp mot Texassolen.

Erik de la Reguera

DN 2009-08-23

Bra radio om Latinamerika

Lars Palmgren leder nu i veckan ”Palmgren i P1” varje vardag klockan 15-16. Missa inte det.

Dagens program med Mikael Wiehe, Magnus Linton och America Vera-Zavala var radio när den är som bäst.

Twitter o Studio Ett om yttrandefrihet

Nu finns jag på Twitter: http://twitter.com/erikdelareguera. Ni kan se mina senaste ”tweets” här på bloggen – i rutan i högerspalten med rubriken ”What am I doing”.

Tanken är att använda twittrandet via mobilen när jag är ute på fältet, så att ni vet vad som sker – medan det sker.

Just nu är jag dock mest hemma i Coyo, för förkylningen/flunsan vill inte ge med sig.

Lyckades i alla fall kraxa fram några förståeliga meningar i Studio Ett nyss, tror jag. Kan avlyssnas här.

Kändisar tar över i manegen

MEXICO CITY. Kringresande cirkussällskap har i århundraden bjudit på fantasifulla och barocka upplevelser i Sydamerika. Men när Bolivia nyligen förbjöd alla sorters djur i cirkusuppträdanden var det ett tecken på att tiderna håller på att förändras.

Den nya lagen i Bolivia förbjuder alla cirkusnummer som innehåller djur – inklusive husdjur, som hundar och hästar – vilket faktiskt gör landet unikt i världen. Djurskyddslagen hänger dock samman med att cirkusen som underhållningsform förlorat i popularitet sedan dess storhetstid i början på 1900-talet.

Då var cirkussällskapens besök den enda säkra kontakten med omvärlden på många små orter i Sydamerika, och clownerna, fakirerna, de dansande björnarna och de morrande tigrarna sågs som sändebud från fascinerande platser långt bortom horisonten.

Den colombianske författaren Gabriel García Márquez har vittnat om hur hans stora högtidsstund som barn var när han fick följa med sin morfar på cirkus en gång om året.

Men med massmediernas ankomst förlorade manegen i betydelse. Fattigdomen bestod på många håll i Sydamerika, men i de flesta byar kom det med tiden att finnas åtminstone en eller ett par teveapparater som ungdomarna kunde flockas kring på kvällarna.

I dag möter många latinamerikanska barn omvärlden genom såpoperor, underhållningsprogram och en och annan politisk talkshow, som Hugo Chávez ”Aló Presidente”. Och vad vill man då se på cirkus, om inte en tevestjärna?

Det har ”La Chola Chabuca” förstått att ta vara på i Peru. Den populära teve-stjärnans liveshow rapporteras vara den främsta attraktionen vid den pågående cirkusfestivalen i Lima, allt medan de traditionella cirkusarna spelar i halvtomma tält.

En och annan sydamerikansk cirkusdirektör har börjat använda sig av nycirkusens dramaturgiska knep. Men frågan är om det kan rädda de kringflackande sällskapen i vårt mediala tidevarv.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 4 augusti 2009.

Chávez i blåsväder när radiostationer tystnar

MEXICO CITY. Hugo Chávez socialistiska regering beord­rade i helgen att stänga ned 32 radiostationer och två regionala tevestationer i Venezuela. Ett frontalangrepp mot yttrandefriheten, menar oppositionen, medan Chávez hävdar att det är en del i en ”demokratisering” av medierna.

Hundratals demonstranter samlades på söndagen utanför radiostationen CNB:s byggnad i Venezuelas huvudstad Caracas. De hade tagit sig dit sedan kanalens signal försvunnit ur etern.

– Det här en attack från rege­ringens sida. Vi gör vårt bästa för att hålla demokratin levande, men än en gång har de lyckats tysta oss, sade radiostationens chef Zaira Belfort till nyhetsbyrån AP.

Manifestationer ägde också rum på en rad andra platser i Venezuela, där radio- och tevestationer slocknat sedan deras sändningstillstånd dragits in. Regeringen förnekade dock att de 34 stationerna skulle ha stängts ned av uteslutande politiska skäl.

– Här har det inte ”stängts” några radiostationer, nej, detta är rättsskipning. Vi har återtagit ett antal olagliga radiosändare, så att folket – inte borgarna – kan kontrollera dem, sade president Hugo Chávez i en kommentar.

I juni skickade den statliga myndigheten Conatel ut en enkät till landets radio- och tevestationer i vilken man krävde in uppdaterade uppgifter om bland annat vem som var kanalens ägare och ansvarige utgivare.

Enligt myndigheten struntade 240 radiostationer och 45 tevestationer helt i att svara på enkäten. Av de radiostationer som faktiskt svarade var det 120 som inte uppfyllde ”de administrativa kraven”, även om det är oklart exakt vilka dessa krav var.

Sammanlagt 360 av Venezuelas radiostationer, eller 55 procent av det totala antalet, hotas nu därför av nedläggning.

Hugo Chávez har sedan han kom till makten 1998 sakta men säkert flyttat fram de statliga mediernas positioner på de privata alternativens bekostnad. I dag finns ett brett utbud av åsikter i det venezuelans­ka offentliga rummet, men högern och vänstern anklagar ändå varand­ra för att försöka monopolisera nyhetsrapporteringen.

Chávez har inte gjort någon hemlighet av att han gärna skulle ersätta många av de privatägda – och ofta rege­ringskritiska – radio- och tevestationerna med statligt finansierade.

I de fattiga områden där Chávez traditionellt sett haft starkt stöd är det just etermedierna som når ut bäst. Tidningsläsandet är lågt och presidenten vill därför stimulera lokalt styrda, ”ideella” radiostationer med statligt stöd.

Det ska ses som en ”demokratisering” av medierna i Venezuela, menar regeringen. Men trots att det inte finns några uttalade redaktionella riktlinjer, så är dessa stationer ofta Cháveztrogna. Oppositionen ser dem därför som högtalare för socialistisk propaganda.
Striden om de privata kanalernas sändningstillstånd sammanfaller med en allt hårdare ton från Chávez sida mot de oppositionella medierna i sin helhet.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch har uttryckt oro över ett lagförslag som lades fram i förra veckan och enligt vilket journalister och ägare till medier ska kunna dömas till upp till fyra års fängelse om de sprider ”falsk information som orsakar skada för staten”.
Inom oppositionen är det många som fruktar att det i praktiken är en förberedelse för att släcka ned den främsta regeringskritiska rösten i landet, tevekanalen Globovision.

Liksom många av de andra av regeringskritiska medierna är Globovision ofta hätsk och på gränsen till osaklig i sina attacker mot Chávez. Å andra sidan är de statliga medierna lika hårt vinklade, men då till regeringens fördel.

Erik de la Reguera

”Falska” nyheter ska kunna ge fängelse

En rad kontroversiella lagar och propositioner har den senaste tiden polariserat den politiska debatten i Venezuela.

En ny vallag modifierar valsystemet och valkretsarna och gör det på så sätt möjligt att vinna 90 procent av platserna i parlamentet med enbart 60 procent av rösterna.

Enligt ett nytt lagförslag från regeringen ska nyhetsrapportering som är ”falsk” och orsakar ”skada för staten” kunna leda till fyra års fängelse.

Ett annat lagförslag är tänkt att göra det lättare för staten att använda sig av telefonavlyssning.

Ytterligare ett kontroversiellt lagförslag ska göra utbildnings­systemet ”socialistiskt”.

DN 2009-08-03