Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: juli 2009

Analys av Honduras

I söndagens DN har jag en analys som ganska väl sammanfattar hur jag ser på läget i landet och regionen just nu.

Enligt mina källor börjar regimen nu öka trycket på oppositionen, sedan de stora internationella medierna lämnat landet.

Fadern till den 19-åring som dödades vid flygplatsen förra söndagen har exempelvis gripits efter att ha yttrat sig kritiskt mot militären.

De utländska journalister som är kvar utsätts också för trakasserier. Reportrar och fotografer från Telesur, spanska nyhetsbyrån Efe och Venezolana de Televisión greps i dag, söndag, av polis på sitt hotell i Tegucigalpa och hölls sedan i förvar under flera timmar.

Och nu försöker Micheletti indirekt sätta punkt för förhandlingarna – för att i stället rikta omvärldens intresse mot Chávez.

Fler konflikter hotar efter statskuppen i Honduras

ANALYS.Statskuppen i Honduras har potential att sätta stopp för de senaste årens utveckling mot fördjupad demokrati i Latinamerika. Å ena sidan riskerar den att inspirera till fler militärkupper. Å andra sidan får vänsterpresidenter som Hugo Chávez och Daniel Ortega en ursäkt för att bli mer auktoritära i sitt maktutövande.

Två veckor har nu gått sedan statskuppen i Honduras och landets demokratiskt valde president Manuel Zelaya befinner sig fortfarande i påtvingad exil.

De senaste dagarnas medlingsförsök i Costa Rica har varit fruktlösa. Inga som helst närmanden har gjorts mellan Zelaya och kuppledarna och mycket lite talar för att dialogen kommer att ge några resultat.

I Honduras polariseras samtidigt situationen snabbt. Mellan skål och vägg förespråkar allt fler av kuppmotståndarna väpnad kamp i försvaret av demokratin, trots risken för ökad repression och för att omvärldens sympatier ska svänga.

Interimspresidenten Roberto Micheletti, å sin sida, verkar trygg i vetskapen om att han har stöd av i stort sett hela det lokala etablissemanget: militären, katols­ka kyrkan, företagareliten, högsta domstolen och en majoritet i kongressen.

Möjligen känner han också stöd från vissa inflytelserika sektorer i USA. Bland republikaner och exilkubaner finns de som menar att USA borde utnyttja den uppkomna situationen till att på nytt öka sitt inflytande på landets ”bakgård”, som Centralamerika och Karibien ibland kallas.

Inledningsvis var Obama­administrationen kategorisk i sina fördömanden av kuppen, men de senaste dagarna har utrikesminister Hillary Clinton blivit försiktigare med ordvalet, något som retat upp bland andra Hugo Chávez.

Utan tvivel har USA en viktig, ja, närmast avgörande roll i det drama som nu utspelar sig i Honduras. Många av de militärer som deltagit i statskuppen fick sin utbildning vid School of Americas i Fort Benning, där latinamerikanska officerare på 80-talet formades till samvetslösa kommunistjägare.

Om inte USA sätter ned foten ordentligt riskerar det att leda till en dominoeffekt där andra gamla kallakrigskämpar tar upp vapnen för att ”ställa saker till rätta”.

Som störst är denna risk i Honduras grannländer i Central­amerika.

I Guatemala är staten på väg att rämna under trycket från narkotikakartellerna, i Nicaragua har Daniel Ortegas auktoritära styre polariserat samhället och i El Salvador har vänsterpresidenten Mauricio Funes fått se sina motståndare i högerpartiet Arena uttrycka sympati för kupp­makarna.

Men den polarisering som kuppen leder till kan också bli en förevändning för ytterligare auktoritära åtgärder i länder som Venezuela och Nicaragua, där oppositionen redan varnar för att demokratin är i fara. Åtgärder som i sin tur kan bli utlösande för kuppförsök. Och så vidare.

Fortfarande finns möjligheten att sätta press på kuppmakarna, nå en kompromiss och göra det möjligt för Zelaya att återvända. Frågan är bara om det sker innan konflikten hunnit sprida sig och börjat undergräva demokratins själva grundtanke: att lösa konflikter vid valurnorna, inte med vapen i hand.

Erik de la Reguera

Krig i Michoacán?

Sedan tidigt i morse lokal tid råder i praktiken öppet krig i Felipe Calderóns hemstat Michoacán här i Mexiko.

Det sker väpnade attacker mot polisstationer, militärförläggningar och hotell där de extrainkallade poliserna sover. Hittills har attacker med splittergranater och automatvapen ägt rum i minst tio (10) olika kommuner, enligt tidningen El Universal.

Flera av attackerna uppges dessutom ha varit koordinerade och ägt rum samtidigt.

Antalet döda och skadade är fortfarande oklart, men den federala polisledningen har bekräftat tre döda poliser. Två soldater uppges också ha mist livet.

Orsken till våldsutbrottet tros vara att en högt uppsatt ledare i brottssyndikatet Familjen greps på lördagen.

Men allt är väldigt oklart just nu.

Svensk Hondurasdebatt

En livlig debatt har uppstått i svensk press kring hur man ska se på det som skett i Honduras. Magnus Linton har krävt sanktioner mot kuppmakarna på Newsmill, medan den här artikeln på SvD:s brännpunkt i praktiken ursäktar kuppen och menar att det mesta är Zelayas fel.

Här några kommentarer:

– Zelayas eventuella brott mot konstitutionen kan knappast anses vara grövre än de brott som nu har begåtts av de individer och institutioner som utfört och försvarat statskuppen (vilken som bekant fördömts av hela världssamfundet). Att låta dessa personer och institutioner ställa Zelaya inför rätta är ingen lösning.

– En möjlig utväg är att Zelaya kommer tillbaka till makten och att misstankarna om brott mot honom avskrivs, samtidigt som kuppmakarna får amnesti. Tyvärr verkar inte Micheletti se det som ett alternativ.

– Kuppmakarnas agerande har förvärrat den redan allvarliga institutionella krisen i Honduras. Demokratin är i uppenbar fara, även om Zelaya tillåts återvända till makten. Kanske är idén om ett val till en grundlagsförsamling, där en ny författning utarbetas med allt vad det innebär av nya former för deltagande och fredlig konfliktlösning, inte så tokig ändå.

Nobelpristagaren Oscar Arias väntades på torsdagen försöka medla mellan parterna vid samtal hållna i Costa Ricas huvudstad San José.

Själv är jag nu tillbaka i Mexico City. Inga militärer på gatorna, inget utegångsförbud, ingen skamlöst censurerad press. Lättnad.

Webb-tv

Rörliga bilder från Honduras finns nu att se här.

Samtidigt märks både hopp och oro av på Tegucigalpas gator efter beskedet om att Costa Ricas president Oscar Arias ska försöka medla (med USA i ryggen).

Frågan är dock om medlingen har några utsikter att lyckas, för Micheletti verkar ha gett sig den på att Zelaya inte ska få presidentposten åter.

Har skrivit en hel del i DN på sistone, som här, här, här, här, här och här.

Förvärrat läge i krisens Honduras

TEGUCIGALPA. Krisen i Honduras såg snabbt ut att förvärras på måndagen sedan militär öppnat eld mot demonstranter dagen innan och hindrat landets avsatte president Manuel Zelaya från att återvända till landet.

”Skjut inte mot vårt folk”, vädjade en skakad Zelaya sedan en nittonårig man dödats och ett trettiotal andra demonstranter skadats i samband med att de försökte ta sig in på flygplatsen i Tegucigalpa.

Militärfordon hade blockerat landningsbanorna och den avsatte vänsterpresidentens plan tvingades till sist att återvända till El Salvador. Bland de tiotusentals demonstranter som sedan frustrerat fick vandra hemåt fanns många som förespråkade att ta till vapen. Det ryktades till och med om att en gerillarörelse redan bildats i bergen.

I omvärlden är många regeringar väl medvetna om att ett större våldsutbrott antagligen bara skulle spela kuppmakarna i händerna. På måndagen gjordes därför intensiva diplomatiska ansträngningar för att lösa krisen innan den eskalerar ytterligare.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon uppmanade den amerikanska samarbetsorganisationen OAS att ta på sig en ledarroll i arbetet för att återupprätta demokratin i Honduras. Många av vänsterledarna i regionen jämställer kuppen i Honduras med militärens maktövertaganden i Chile, Argentina och en rad andra länder på 1970-talet. Den nya regeringen i landet hävdar dock att allt gått rätt till, att författningen fortfarande respekteras och att soldaterna bara lytt order av parlamentet och högsta domstolen.

Erik de la Reguera

Publicerad i DN den 7 juli 2009.