Chávez styre splittrar Venezuela

CARACAS. Det har gått tio år sedan Hugo Chávez kom till makten i Venezuela och “det tjugoförsta århundradets socialism” såg dagens ljus. På söndagen hålls en folkomröstning som kan öppna för att Chávez sitter kvar i ytterligare flera decennier.

Det är lunchtid i fattiga Caracasförorten Petare och vid en port i en av de vindlande gränderna samlas barn och gamla för att ta emot dagens matranson från revolutionen.
Kocken Ana Santiaga och hennes tre assistenter serverar köttgryta, ris, stekta bananer och avokadosoppa i plastbehållare som barnen och pensionärerna bär i väg med.

– Vi står här varje dag. 150 fattiga familjer i våra kvarter är beroende av matpaketen och vi håller noggrann koll på att de inte är undernärda, säger Ana Santiaga, som är klädd i rött, presidentens favoritfärg.

– Tidigare var jag hemmafru. Men tack vare Chávez har jag kunnat utbilda mig och har fått ett meningsfullt yrke, säger hon stolt.

Maten lagar hon i sitt eget kök, men råvarorna får hon av regeringen, liksom en symbolisk “ersättning” på omkring tusen kronor per månad (minimilönen ligger på ungefär det dubbla).

En dryg vecka före mitt besök i förorten Petare knivskars en man till döds några tiotal meter från Ana Santiagas port – ett av tusentals mord som sker varje år i den allt farligare huvudstaden Caracas.

Men det råder ändå inga tvivel om hur hon kommer att rösta i den folkomröstning som på söndag avgör om Hugo Chávez ska få ställa upp till omval i presidentvalet 2012.
– Jag röstar ja, så klart. Det har alltid varit farligt här. Och så länge vår president gör ett bra jobb tycker jag att han ska få sitta kvar, säger Ana Santiaga.

Det är det inte alla som håller med om.
I en universitetsaula i centrala Caracas har just en het Debatt avslutats mellan studenter och lärare från olika politiska falanger. Bernardo Pulido är en av dem som i tre timmar envist argumenterat för att rösta nej till Chávez omval, eller mer exakt: ett slopande av dagens maxgräns vid ett omval för president, guvernörer och borgmästare.

– Chávez kontrollerar redan högsta domstolen, riksrevisionen och parlamentet. Maktdelningen i Venezuela har i praktiken upphört. Så att ta bort gränsen för antal mandatperioder innebär ett direkt hot mot en av vår demokratis grundpelare: principen om maktskifte, säger Bernardo Pulido, som är ordförande för juriststudenternas förening på UCAB-universitetet.

Den studentrörelse han ingår i var den kanske viktigaste faktorn bakom Hugo Chávez nederlag i 2007 års folkomröstning om en annan och större reform av konstitutionen.

Då ville Chávez bland annat ge skolan en “socialistisk värdegrund”, något som fick medelklassen och studenterna att strömma ut på gatorna i protest.

Men trots att studenterna försöker hålla ångan uppe så verkar det denna gång som om Chávez har trumf på hand. I opinionsmätningarna har hans jalinje ett försprång på mellan fem och tio procentenheter.

– Regeringen har lyckats göra omröstningen till en fråga om du är för eller mot Chávez. Och det är klart att det gynnar jasidan, säger Bernardo Pulido.

Hugo Chávez popularitetssiffror ligger fortfarande en bra bit över 50 procent, vilket mycket beror på de populära sociala program, så kallade misiones, som han började bygga upp 2004 med hjälp av inkomsterna från Venezuelas största naturresurs: oljan.

Ett nät av vårdcentraler med kubanska läkare har byggts upp, statliga butiker erbjuder subventionerad mat, alfabetiseringsprogram och vuxenutbildning höjer livskvaliteten. Till det kommer hundratals soppkök som det som Ana Santiaga arbetar i och andra “misiones”.

Satsningarna har gett resultat. Enligt FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien minskade den extrema fattigdomen i Venezuela från 22 till 8,5 procent under perioden 2002 -2007. Samtidigt har inkomstskillnaderna i landet minskat med 14 procent.

Men det finns också en baksida. I takt med att Chávez makt har växt har hans verbala angrepp mot det han uppfattar som “oppositionens medier” blivit allt hårdare, samtidigt som militanta grupper med mer eller mindre klara band till regeringen trakasserat Chávez politiska motståndare med allt våldsammare metoder.

Det var bland annat därför som människorättsorganisationen Human rights watch förra året varnade för att Chávez visar tendenser på maktfullkomlighet, en kritik som ledde till att organisationens representant kastades ut ur landet.

Trots det har andelen venezuelaner som säger sig vara nöjda med hur deras demokrati fungerar ökat från 37 till 59 procent sedan 1998. Över de ångande grytorna i Petare ger Ana Santiaga en koncis förklaring till vad det beror på.

– Tidigare var vi utestängda och politikerna talade bara till varandra. Men sedan kom Chávez och öppnade dörren för oss, han gav oss möjlighet att delta i demokratin och agera i vår vardag, säger hon.

Nu verkar det som om Chávez “bolivariska” revolution – döpt efter frihetshjälten Simón Bolívar – går mot svårare tider. I finanskrisens spår har världsmarknadspriset på venezuelansk olja rasat till mindre än hälften av förra årets medelpris på 90 dollar.

En rad oberoende ekonomer spår att det kommer att slå hårt mot Venezuelas ekonomi, förvärra den redan 30-procentiga inflationen och göra det svårt att upprätthålla de sociala programmen.

Regeringen, å sin sida, avvisar varningarna och menar att den har stora valutareserver undanstoppade. Hugo Chávez har sträckt sig till att säga att “det kan krävas vissa prioriteringar”.

Än märks krisen heller inte av i någon större utsträckning i Venezuela. Inför söndagens folkomröstning är Chávez största huvudvärk därför hur han ska lyckas mobilisera sina kärnväljare.

För även om presidenten fortfarande åtnjuter gott anseende i fattiga områden, så gror missnöjet med de politiker som representerar honom på lokalplanet. Det märktes inte minst i lokalvalen i november, då oppositionen vann flera tunga guvernörs- och borgmästarposter.

En av dem som börjat tröttna på korruptionen och maktmissbruket är Neida Asenso. Hon bor tillsammans med sin man och lilla dotter i utkanten av förorten Petare och deras hus ligger precis intill en strid å som strömmar ned från de skogsbeklädda bergen.

– Under regnperioden stiger vattnet enormt och svämmar över vårt hus. Delar av det har dragits ned i ån tre gånger. Men vi har inte råd att flytta någon annanstans, berättar hon.

Samma sak gäller för många andra familjer här. Mellan de enkla skjulen runt ån rinner ilar av lerigt vatten, golven är fuktiga och det luktar mögel från väggarna. Trots att det har varit så i många år, har ingen hjälp kommit från myndigheterna.

– Jag stöder Chávez, men här i kommunen har det varit alldeles för mycket korruption. Inget stöd kommer fram, suckar hon.

Några hus bort möter jag snickaren Federico Brito. Han är än mer besviken.
– Situationen är kritisk. Men den där gubben i kommunhuset gör ingenting. Jag har röstat på Chávez tidigare, men nu ska jag nog rösta nej, säger han.

Erik de la Reguera

DN 2009-02-15

Continue reading

Fullängdsversionen

…av min text om Hugo Chávez och Venezuela (som ströks ned på ett olyckligt vis i papperstidningen för att ge plats åt en TT-notis) finns nu att läsa här.

Medan ni läser (eller kommenterar) ska jag sova lite – och i morgon är det full fart ut i Caracas förorter för att filma röstandet. Buenas noches.

Continue reading

Pabellón criollo

…är det närmsta man kommer en nationalrätt i Venezuela. Rekommenderas.

Men trots god mat är jag lite sliten efter några intensiva dagar i Caracas. I helgen kommer ett par jobb i DN om Hugo Chávez, mina turer till universiteten och besök i fattiga förorter.

För det är nämligen folkomröstning här på söndag. Chávez vill slopa gränsen för omval för att kunna sitta kvar som president efter 2012.

Ja-kampanjen hade stor avslutningsfest på Bolívaravenyn i går kväll. Det var mycket rött, rött, rött i folkhavet och där ovanför stod en president som sin vana trogen varvade socialistiskt brandtal med anekdoter från barndomen och våldsamma utfall mot oppositionen med hyllningar av husgudarna Bolivar och Jesus.

Ja, och så lite sång, så klart.

Sedan flera år har Chávez utvecklat en alldeles egen talarkonst, som blivit ämne för en rad diskursanalyser på universitet runt om i världen. Utan att vara någon retorikexpert måste jag nog ändå säga att jag får intrycket av att han har börjat upprepa sig.

Kanske skulle Chávez anhängare föredra ett mer ärligt rannsakande av de problem som de möter i vardagen: korrupta lokalpolitiker i socialistpartiet PSUV, ineffektiv byråkrati, återkommande brist på basvaror i butikerna, etc.

Därmed inte sagt att “2000-talets socialism” inte har nått framgångar – det har den, och det kan ni läsa om i DN.

Men om man vill fylla folk med hopp inför framtiden krävs det nog mer än det Chávez avslutade sitt tal med:

– På söndag klockan tre på morgonen kommer jag att finnas på plats i varje vallokal och vänta på din röst! Det är inte någon allegori – det är rena rama sanningen!

– Jag tillhör inte mig själv längre, jag tillhör folket!

Ledaren med stort L som är ett med folket. Har vi hört den förr?

Continue reading

Svennis får stöd i Mexiko

CARACAS. Ordföranden i mexikanska fotbollsförbundet, Justino Compeán, går nu ut och försvarar sin svenske förbundskapten efter förlusten mot USA: ”Eriksson har mitt fulla stöd”, säger han.

– Det finns ingen ursäkt och självklart kommer vi att diskutera valet av taktik med Eriksson, men han har vårt fortsatta stöd, säger Justino Compeán till tidningen El Universal.

– Vi har målet att nå VM i Sydafrika och dit ska vi nå. Gruppspelet handlar om 30 poäng. Men visst gör det ont när vi förlorar, på samma sätt som ni journalister, fansen och våra familjer säkert också lider kval, säger han.

Därmed ser det ut som om Sven-Göran Eriksson kan pusta ut tills vidare, trots kritiken.

– Ni journalister säger att folk inte tror på mig längre. Men jag tror på mig själv. Jag tycker att vi gjorde en bra match, vi spelade lika bra som USA, men gjorde inte mål på våra chanser. Enda sättet att förbättra det är att fortsätta arbeta, sade Eriksson efter matchen.

Redan i nästa VM-kvalmatch – mot Costa Rica den 28 mars – kan svenskens öde avgöras. Allt annat än en seger där skulle ses som ett stort fiasko i Mexiko, och det trots att Costa Rica visat prov på god form på sistone.

Erik de la Reguera

Continue reading

“Svennis” jobb sitter löst

CARACAS. Det blev en tung start på den andra VM-kvalomgången för Sven-Göran Eriksson och hans Mexiko. Nattens match mot ärkerivalen USA slutade med ett svidande 2-0-nederlag – och nu sitter ”Svennis” jobb löst.

Bortamötet mot USA i Columbus, Ohio, skulle bli matchen som vände Sven-Göran Erikssons motvind i Mexiko. En seger hade brutit den 36 år långa – och för mexikanerna högst pinsamma – sviten av segerlösa resultat på amerikansk mark i VM-kvalet, och gett svensken lite andrum efter den senaste tidens allt hårdare kritik.

Men det ville sig inte för Svennis mannar den här kvällen heller. Historien upprepar sig konstaterade tidningen El Universal lakoniskt efter förlusten. Flera mexikanska tidningar var också snabbt ute och spekulerade om att Eriksson nu kan få sparken.

Då hade ändå matchen börjat bra för Mexiko. De grönvitas snabba bolltrillande och rörelse var vägvinnande under den första kvarten och både Nery Castillo och Giovanni dos Santos var nära att bryta igenom och ge El Tri, som landslaget kallas i Mexiko, ledningen.

Tempot fortsatte vara högt halvleken ut, men USA tog över allt mer av spelet i kylan och vätan i Columbus. Och när Mexikos länk mellan mittfält och anfall, Nery Castillo, skadades och tvingades byta efter en halvtimmes spel förlorade Erikssons manskap det mesta av udden framåt.

USA tog ledningen två minuter före pausvilan när Michael Bradley, son till USA:s coach Bob Bradley, hittade rätt på en retur i röran framför Oswaldo Sánchez i Mexikos mål.
Samme Bradley punkterade sedan matchen på tilläggstid i andra halvlek genom ett skott från 25 meter som en olycklig Sánchez helt missbedömde studsen på.

Mexiko höll uppe spelet väl matchen igenom, men hade hög felprocent i passningsspelet och åstadkom få farligheter, vilket fick en ovanligt sammanbiten Sven-Göran Eriksson att frustrerat fara upp från bänken flera gånger.

Saken blev inte bättre av att Rafael Marquez drog på sig ett rött kort efter en tuff tackling mot USA:s målvakt Tim Howard tjugo minuter in i andra halvlek.

Det återstår fortfarande nio matcher för Mexiko i den kvalgrupp med sex lag som gör upp om tre platser i VM i Sydafrika (fyran i gruppen får kvala vidare mot ett lag från Sydamerika). Onsdagens inledande förlust mot favoriten USA innebär att en vinst i nästa match, hemma mot Costa Rica den 28 mars, närmast är ett måste för Mexiko. Frågan är dock om Eriksson fortfarande är lagets coach då.

Natten till torsdagen spelades två andra matcher i samma grupp: El Salvador och Trinidad Tobago slutade 2-2, medan Costa Rica besegrade Honduras med 2-0 i San José.

Erik de la Reguera

DN 2009-02-12

Continue reading

“Bara att ringa”

CARACAS. Sven-Göran Eriksson avvisade på tisdagen ryktena om att han skulle vara på väg till Portsmouth eller Chelsea. Men han lämnade ändå dörren på glänt: ”Om Chelsea vill ha mig, så är det bara att ringa”.

Natten till torsdagen svensk tid möter Mexiko ärkerivalen USA på bortaplan i det nord- och centralamerikanska VM-kvalet. Blir det förlust i denna för Mexiko prestigefyllda match kan Sven-Göran Eriksson få tvingas se sig om efter ett nytt jobb. Flera mexikanska sporttidningar spekulerar redan om att en dålig insats mot USA kan få förbundets tålamod att tryta.

Kanske var det därför svensken var så vag i formuleringarna när han på tisdagen skulle kommentera ryktena i brittisk press om att han kan vara på väg tillbaka till England.

– Om Chelsea vill ha mig tycker jag att klubbägaren ska ringa mig. Jag känner honom mycket väl, han har mitt nummer och vi talas vid regelbundet, sade “Svennis” till tidningen El Universal.

– Men jag kan lova er att han inte har ringt, så det finns ingenting att tala om.

Erik de la Reguera

DN 2009-02-11

Continue reading

Maffian och armén i blodig strid i Mexiko

CARACAS. Minst 21 människor dödades på tisdagen i en gatustrid mellan ett av narkotikamaffians kommandon och armén i delstaten Chihuahua i Mexiko.

Det hela började med att en grupp tungt beväpnade män kidnappade nio personer i staden Villa Ahumada, några mil söder om Ciudad Juárez i delstaten Chihuahua. Flera av de kidnappade uppges ha varit poliser.

Militären, som deltar i bekämpningen av maffian, säger sig ha förföljt kidnapparna till en ranch utanför staden, där offren av allt att döma skulle avrättas.

Enligt myndigheterna dödades 21 personer i den eldstrid som följde. En soldat och sex av de kidnappade finns bland offren.

Förra året mördades omkring 1.600 personer i och omkring gränsstaden Ciudad Juárez i ett allt blodigare krig om kontrollen av kokainsmugglingen till USA.

Erik de la Reguera

DN 2009-02-11

Continue reading

Poliser skändade synagoga i Venezuela

CARACAS. Elva personer, varav sju poliser, greps på söndagen i Venezuela misstänkta för att ha vandaliserat en synagoga i huvudstaden Caracas. Händelsen har försämrat de redan dåliga relationerna mellan Hugo Chávez regering och Israel.

Det var den 30 januari i år som en grupp beväpnade män stormade in i Caracas största synagoga och skrek “ut med judarna”, vräkte omkull klenoder och sprejade antisemitiska slagord på väggarna. Attacken inträffade bara några få veckor efter det att Hugo Chávez utvisat den israeliska ambassadören i Venezuela i protest mot kriget i Gaza.

Misstankarna kom snabbt att riktas mot en militant Chávezvänlig grupp kallad “La Piedrita”. Ännu på söndagskvällen var det dock oklart om de gripna, varav en uppges ha arbetat som säkerhetsvakt vid synagogan, tillhörde denna grupp.

De sju gripna poliserna arbetade dock i Caracas polisdistrikt och president Chávez, som tidigare tagit avstånd från attacken, försökte därför lägga ansvaret på oppositionens borgmästare i staden.

– Varje borgmästare måste svara för sina poliskårer, sade Chávez på söndagskvällen.

Erik de la Reguera

DN 2009-02-09

Continue reading

Kidnappad guvernör fri efter sju år

BUENOS AIRES. Ännu en av Farcgerillans fångar kunde återförenas med sina anhöriga på tisdagen, efter det femte lyckade frigivandet på bara några dagar. Denna nya “charmoffensiv” från den colombianska gerillans sida syftar av allt att döma till att återta det politiska initiativet i konflikten inför presidentvalet i Colombia 2010.

I dag har ett mirakel skett. Men det måste till ännu fler mirakel så att alla blir fria, sade den colombianske politikern Alan Jara på tisdagen, sedan han efter sju år i Farcgerillans djungelläger fått återse sin fru och son.

Återföreningen kunde ske sedan en brasiliansk helikopter med rödakorspersonal och senatorn Piedad Córdoba ombord plockat upp honom på den överenskomna plats långt ute djungeln i provinser Guaviare i södra Colombia dit Jara förts av sina fångvaktare.

In i det sista var dock frigivandet osäkert.

Ett första försök att hämta Jara fick ställas in i måndags, sedan gerillan klagat över fortsatt militär aktivitet i området och president Álvaro Uribe protesterat mot hur helgens frigivanden av tre poliser och en soldat gått till.

– Jag tänker inte tillåta att terroristerna gör en fest av de kidnappades smärta, sade Uribe.

När dessutom en bilbomb exploderade i staden Cali, med två dödsoffer och tiotals skadade som följd, bestämde sig Uribe för att trycka ned bromspedalen.

Det visade sig dock vara svårt att klarlägga vem som låg bakom bombdådet, och sedan Internationella röda korset vädjat till presidenten ändrade han sig till slut och lät nyckelpersonen Piedad Córdoba delta i operationen.

Den senaste vågen av frigivanden ska inte ses som ett försök av Farc att nå en dialog med Uribes regering, något som gerillan tidigare avvisat. Det ömsesidiga förtroendet mellan parterna är sedan länge lika med noll.

Men om ett drygt år är det presidentval i Colombia, något som Farcs nya ledare Alfonso Cano är väl medveten om. Efter ett tungt 2008, då tre av gerillans högsta ledare dödades eller avled och dess viktigaste gisslan Ingrid Betancourt fritogs i en spektakulär räddningsoperation, är Cano mån om att positionera sig inför valet och förbättra gerillans skamfilade image.

Så när en grupp vänsterintellektuella, som kallas Colombianer för fred och i vilken Piedad Córdoba ingår, i slutet av förra året föreslog gerillan ensidiga frigivanden och ett slut på kidnappningarna var Cano inte sen att lyssna.

Det är denna dialog som nu gett resultat.

Men frågan är om Farcs ledning är villig att fortsätta med sina ensidiga frigivanden, till dess att de återstående 22 “politiska” fångarna är fria. Till dem ska också läggas minst 300 kidnappade som Farc håller av “ekonomiska skäl”.

Utan ett definitivt slut på kidnappningarna kommer Farc få svårt att övertyga Colombias nästa president – och väljarna – om vikten av att sätta sig ned vid ett förhandlingsbord.

Erik de la Reguera

DN 2009-02-04

Continue reading