Ja till Kuba öppnar för union i Latinamerika

SAN AGUSTINILLO. Efter åratal av utfrysning i Latinamerika välkomnas Kuba nu in i värmen. Samtliga länder i regionen ställde sig vid ett toppmöte i Brasilien bakom kravet på ett hävande av USA:s handelsembargo, helt i linje med den sturskare hållning som Latinamerika på senare tid intagit mot stormakten i norr.

När regeringschefer och ministrar från de 33 länderna i Latinamerika och Karibien möttes i Costa do Sauipe i Brasilien stod Kubas president Raúl Castro i centrum, då hans regering välkomnades som fullvärdig medlem i den så kallade Riogruppen.

Sedan 1962, då USA införde ett handelsembargo och Castroregimen uteslöts ur Amerikanska staternas samarbetsorganisation, OAS, har Kubas ledare varit bannlysta från de flesta regionala toppmöten och sammankomster.

Nu ändras det, till stor del beroende på de senaste årens vänstervåg i Latinamerika.

Brasiliens president Lula da Silva var bara en i raden av statschefer som vid toppmötet kallade det amerikanska embargot för oacceptabelt. Längst gick Bolivias Evo Morales, som uppmanade alla länder i regionen att utvisa USA:s ambassadörer om inte Barack Obama häver embargot efter sitt tillträde som president.

Vid toppmötet beslutades att den informella Riogruppen om två år ska förvandlas till en samarbetsorganisation för alla Latinamerikas och Karibiens nationer. I praktiken kan denna nya organisation komma att ersätta OAS, vilket skulle minska USA:s inflytande i regionen ytterligare.

Tal om samordning av de stora ländernas utrikespolitik, massiva infrastrukturprojekt och på sikt även skapandet av en gemensam valuta förekom vid mötet.

Men än återstår lång väg att vandra innan ens delar av Latinamerika kan närma sig en politisk och ekonomisk union liknande EU. De regionala institutionerna är i sin linda och motsättningarna mellan länderna i vissa fall stora. Det initiativ som förefaller mest lovande är Sydamerikas nationers union, Unasur, som har EU som förlaga.

Unasurs grundande fördrag skrevs under i maj i år och dess framtid avgörs sannolikt av hur villigt Brasilien är att ta på sig ledarrollen, med allt vad det innebär av ekonomiska uppoffringar.

Lula da Silva säger sig vara mån om att stärka Unasur, men så länge Brasilien lider av enorma inkomstklyftor blir det svårt för honom eller landets nästa president att förklara varför brasilianarnas skattpengar ska gå till fattigdomsbekämpning i grannländerna i stället för i Rios slum.

Och utan en morot i form av strukturfonder liknande de EU-fonder som hjälpte Spanien och Grekland på fötter finns risk för att de mindre länderna i Sydamerika föredrar bilaterala handelsavtal med USA, EU och Kina framför en regional integration á la Unasur.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 19/12 2008.