Mötet är bloggens innersta väsen

I DN i dag har jag skrivit en text om Fidel Castro och hans bloggande. Fidel firar sin 82-årsdag, men han har inte dragit sig tillbaka – tvärtom intensifieras hans opinionsbildande arbete på hemsidan Cuba Debate (med bara omkring två månader på nacken).

Trots namnet (“Kuba debatterar”) finns ingen kommentarfunktion. Det är något som Fidel för visso inte är ensam om i bloggosfären och i ärlighetens namn kan jag förstå om han vill slippa de tsunamivågor av galla som skulle komma invällandes från Florida om han släppte på kopplet.

Men ändå.

Jag, som så många andra, har funderat över vad som egentligen särskiljer ett blogginlägg från de etablerade genrerna. Formen? Ämnena? Tonen?

För mig är det mötet.

En bra blogg blir inte riktigt bra förrän läsarna deltar aktivt i en offentlig dialog som bidrar till och ger bloggen dess särart, dess karaktär.

Det är lite som lukten i ett antikvariat.

Alla som någon gång har besökt Peter Englunds eller Carl Bildts bloggar vet att de till stor del formas av birollsinnehavarna – de som återkommande kryddar och kommenterar huvudrollsinnehavarens tankar och vedermödor. Och som själva kan förvandlas till huvudrollsinnehavare om man bara klickar på länken vid deras namn.

Strävandet efter saklighet och opartiskhet då? frågar någon. Det är vad som skiljer klassisk journalistik från andra genrer. Men bloggarens subjektivt laddade partiskhet har ofta mer gemensamt med ledarskribentens alster.

När det gäller Fidel, är han sedan länge van vid rollen som opinionsbildare. Men han har inte gjort sig känd för att vara en lika god lyssnare.

Så vad är skillnaden, kan man fråga sig. Blogg eller inte; Fidel håller av allt att döma fast vid sitt sätt att göra politik.

Själv vill jag gärna ha kommentarer. Men jag nöjer mig med tvåsiffrigt. Inte 1.000-2.000 kommentarer per inlägg (!), som den frispråkiga kubanska bloggen Generacion Y kan ståta med.

Några andra som har bloggat om Castros blogg:
Bloggtidningen
Kulturbloggen
Promemorian
Lasse B
Svensson

Continue reading

Kuba ger Ryssland sitt stöd

CUERNAVACA. Kubas president Raúl Castro gav sent på söndagskvällen sitt fulla stöd till Ryssland i den pågående konflikten i Georgien.

– Det är inte sant att Georgien bara försvarar sitt nationella oberoende. Det var Georgien som i maskopi med USA gav sina styrkor order att anfalla och försöka ockupera Sydossetiens huvudstad, sade Raúl Castro, enligt den spanska nyhetsbyrån EFE.

– Rysslands krav på ett tillbakadragande av invasionsstyrkorna är rättfärdigat och vår regeringen stödjer det, sade han.

De senaste veckorna har en rad tecken kommit som tyder på ett närmande mellan de forna allierade Ryssland och Kuba. Strax före krigsutbrottet sade Vladimir Putin att det var önskvärt att återupprätta de goda relationer som rådde mellan länderna under det kalla kriget.

Enligt obekräftade uppgifter i rysk press har den ryska militärledningen långt gångna planer på att använda Kuba som mellanlandningsbas för sitt långdistansflyg.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-11

Continue reading

Morales kan regera vidare

CUERNAVACA. Bolivias socialistiske president Evo Morales fick förnyat stöd av omkring 60 procent av väljarna i söndagens folkomröstning. Det återstår att se om det är tillräckligt för att ge honom initiativet åter i den maktkamp som de senaste månaderna förlamat landet och hotat att dela det itu.

Det var en lättad och strålande glad Evo Morales som mötte sina anhängare natten till måndagen, sedan en rad vallokalsundersökningar slagit fast att han fått förnyat förtroende av landets befolkning.

– Nu är det av största vikt att bolivianerna enas; att stad och land möts och att öst och väst försonas, sade Evo Morales i det tal han höll från presidentpalatsets balkong i huvudstaden La Paz.

Frågan i folkomröstningen var lika enkel som politiskt laddad: skulle Evo Morales få regera vidare resten av mandatperioden? Om en majoritet hade röstat nej var det upplagt för en regeringskris. Nu blev det i stället ett rungande ja.

Omkring 60 procent av väljarna gav presidenten sitt fortsatta stöd, en avsevärt högre andel än de 53,7 procent som röstade på honom i presidentvalet för drygt två år sedan.

Det råder inga tvivel om att Morales går stärkt ur folkomröstningen. Men samma sak gäller paradoxalt nog också för flera av hans hårdaste motståndare.

I söndagens omröstning fick väljarna inte bara ta ställning till presidenten, utan även till guvernörerna i sina hemprovinser.

Enligt de preliminära resultaten fick fem guvernörer förnyat förtroende, och bland dem ledarna för de fyra upproriska provinser i östra delen av landet som nyligen röstade ja till långtgående autonomi.

Ruben Costas, guvernör i den rika provinsen Santa Cruz, varnade därför Evo Morales regering för att dra för stora växlar på sin seger.

– Försök inte kuppa igenom ert illegala och rasistiska förslag till konstitution! Då hamnar ni i en återvändsgränd, sade Costas.

Tre guvernörer tvingas lämna sin post efter att en majoritet röstat emot dem. Två av dessa tillhör oppositionen, medan en är representant för det regerande partiet MAS.

Den stora frågan är nu om Evo Morales kan återta initiativet i den maktkamp som paralyserat landet de senaste månaderna. Han vill få till stånd en folkomröstning om det av oppositionen så avskydda förslaget till ny grundlag, genomföra en jordreform och fortsätta med nationaliseringarna av företag.

Men eftersom högeroppositionen fortfarande har en majoritet i senaten och kontrollerar de resursrika provinserna i östra delen av landet är det risk att det politiska dödläget kvarstår.

Morales bjöd på måndagen in sina motståndare till dialog och öppnade för nya skrivningar om autonomi i förslaget till ny författning.

De flesta bedömare tvivlar dock på att oppositionen i Santa Cruz, vars borgmästare i förra veckan helt frankt manade landets militär att avsätta Morales, har för avsikt att föra allvarligt menade förhandlingar med regeringen.

Ulla-Britt Hedvall, ambassadråd på Sveriges konsulat i La Paz, säger sig ändå hysa hopp om en kompromiss.

– Resultatet i folkomröstningen visar att Bolivias folk vill se en samförståndslösning. Om man bortser från de hårdföra krafterna i Santa Cruz, så verkar oppositionens andra guvernörer vara mer förhandlingsvilliga, säger hon.

– Man får inte glömma att det i förslaget till ny författning redan nu talas om autonomi, om än på ett annat, mer komplext och överlappande sätt, där även ursprungsfolk och så kallade regioner ges rätt till självstyre, säger Ulla-Britt Hedvall till DN.

På kort sikt föreföll landet dock snarare gå mot en upptrappad konflikt sedan guvernören i Cochabamba, den starkt Morales-kritiske Manfred Reyes Villa, sagt att han vägrar avgå, trots förlusten i söndagens folkomröstning.

Erik de la Reguera


Guide: Löften om reformer gav honom makten

Bolivia är Sydamerikas fattigaste land. Två tredjedelar av befolkningen lever i djup fattigdom medan en liten och ofta spanskättad elit kontrollerar industrin och det mesta av jordbruksmarken.

Aymaraindianen Evo Morales kom till makten i januari 2006 efter att ha lovat en jordreform, nationaliseringar av gasindustrin och en ny författning med nya skrivningar om respekt för landets ursprungsfolk. Gasen kontrolleras numera av staten, men såväl jordreformen som den nya författningen har stoppats av högeroppositionen.

Morales har sällat sig till den politiska strömning som går under namnet ”2000-talets socialism” och vars främsta företrädare är Venezuelas president Hugo Chávez.

Publicerad i DN den 12 augusti 2008.

Continue reading

Kuba tar ställning

Kuba stödjer Ryssland. Nu väntar vi bara på att höra från Hugo Chávez, som när han var på statsbesök i Moskva för ett par veckor sedan sade att “ryska soldater är välkomna i Venezuela”.

Den annars så talföre Chávez ställde in sitt TV-program Álo Presidente i går, officiellt för att han ville ge utrymme till rapporteringen från folkomröstningen i Bolivia och de olympiska spelen i Peking. Men möjligen också för att rådgöra med Kubas ledning om hur de skulle ställa sig till Georgienkrisen.

Medan vi väntar kan Evo andas ut efter gårdagens rysare, och jag får slicka mina sår efter att ha blivit bestulen på min nya fina mobil. I en bokhandel dessutom. Vad är det här för värld.

Continue reading

Morales stannar på sin post

MEXICO CITY. När de första vallokalsundersökningarna efter söndagens ödesmättade folkomröstning i Bolivia kom natten till måndagen kunde president Evo Morales andas ut. Han får av allt att döma sitta kvar på sin post.

Frågan som de fyra miljoner röstberättigade bolivianerna fick ta ställning till på söndagen var laddad: skulle Evo Morales få regera vidare mandatperioden ut, eller var det dags för nyval?

Enligt den vallokalsundersökning som tevekanalen ATB gjort svarade 56,7 procent av väljarna ja på den frågan.
Därmed ser socialisten Morales inte bara ut att få sitta kvar som president, utan av allt att döma har han också ökat sitt stöd bland befolkningen sedan han valdes i december 2005. Då röstade 53 procent av väljarna på Morales.
Presidenten hade i förväg framställt omröstningen som ett val mellan fortsatta nationaliseringar och “den gamla sortens nyliberala politik”.

Inte oväntat ringlade därför köerna långa utanför vallokalerna i Morales fattiga hemregion Chapare.
– Tidigare kände jag mig som en slav. Men nu känner jag att presidenten står på vår sida, sade indiankvinnan Delia Chinchaya till nyhetsbyrån Reuters.

Initiativet till folkomröstningen togs för några månader sedan av presidenten själv. Den segervisse Morales hoppades på så sätt få överhanden i den maktkamp som förlamat landets institutioner de senaste månaderna.

Hans vänsterkoalition besitter visserligen en majoritet i kongressen, men i landets senat har presidentens förslag ständigt stött på patrull. Det har tvingat honom att använda sig av presidentdekret för att kunna genomföra nationaliseringen av naturgasutvinningen, höjningen av pensionerna och andra reformer.
Samtidigt kontrollerar högeroppositionen de resursrika regionerna i östra delen av landet.

Flera av dessa provinser har på senare tid röstat ja till långtgående självstyren, vilket hotar regeringens skatteintäkter.
På söndagen tvingades guvernörerna genomgå samma sorts förtroendeomröstning som presidenten och Morales hoppades därför bli av med några av sina motståndare. I vallokalsundersökningarna fanns dock inga uppgifter om hur dessa lokala folkomröstningar utfallit.

In i det sista har en juridisk strid rasat om vad som egentligen krävs för att en guvernör ska bli avsatt. Internationella valobservatörer från de amerikanska staternas samarbetsorganisation, OAS, har uttryckt oro över att olika tolkningar av vallagen finns.
Men samma observatörer hade inget att anmärka på själva utförandet av valet.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-11

Continue reading

Alltid denna förbannade logistik

När jag vaknade i morse hade jag god lust att för evigt förbanna den teknik som ständigt ställer till problem för mig och säkert för många av er andra.

Hotellet vi tagit in på i Mexico City – och det enbart för att jag skulle kunna ha tillgång till nätuppkoppling i ottan – visade sig naturligtvis ha ett fel på sin router. Och “ingenjören” som hade hand om sådant skulle inte komma tillbaka förrän på måndag.

Så än en gång blev det till att springa ut på stan och leta upp några av de där ovärderliga radiovågorna som är själva förutsättningen för mitt arbete.

Till slut hittade jag en Sanborns som jag nu sitter på, mitt bland lunchgästerna och med OS-fotbollens skrän i bakgrunden.

Och artikeln hann jag få iväg. Så slutet gott, allting gott. Nu återstår det att se hur det slutar för Evo Morales.

Continue reading

Rykten om militärkupp vid dagens ödesval i Bolivia

CUERNAVACA. När Bolivias drygt fyra miljoner väljare i dag, söndag, går till valurnorna för att avgöra president Evo Morales politiska framtid så sker det i ett delat land. Rykten om en nära förestående militärkupp gör stämningen laddad.

Söndagens folkomröstning avgör om Evo Morales socialistiska regering ska få regera vidare under resten av mandatperioden, eller om det ska utlysas nyval. Initiativet har tagits av presidenten själv, som genom omröstningen hoppas kunna bryta det politiska dödläge som präglat hans första två år vid makten.
Den allt radikalare högeroppositionen, som understöds av starka affärsintressen och har goda relationer med den amerikanska ambassaden i landet, förefaller dock vara redo att gå långt för att hindra Morales planer på bland annat en jordreform och en ny författning.
– Jag vill be vårt lands militära styrkor att gripa in för att fälla presidenten, sade nyligen borgmästaren i Bolivias näst största stad Santa Cruz i en uppmaning som speglar stämningsläget i landet.
Orsaken till uttalandet var enligt borgmästaren, som citerades av radiokanalen Erbol, att Evo Morales ”inte har lärt sig regera än”. Han flankerades vid det tillfället av flera av högeroppositionens främsta ledare, något som utlöst arga anklagelser om kupplaner från regeringens sida.
Genom Bolivia skär såväl etniska som sociala skiljelinjer. Landet är Sydamerikas fattigaste och två tredjedelar av befolkningen lever i djup fattigdom. Majoriteten av de fattiga återfinns i de västra högländerna och tillhör de olika ursprungsfolk som Evo Morales, själv aymaraindian, säger sig representera.
Men det finns också en spanskättad minoritet som lever i relativt välstånd i landets östra delar. Eftersom även ledarna i dessa upproriska provinser tvingas utstå förtroendeomröstningar på söndagen är presidentens hopp att den politiska kartan ska ritas om till hans fördel.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-10

Erik de la Reguera

Continue reading

PostPlaya

Efter en skön vecka på stranden är jag tillbaka i den eviga vårens stad. På Playa del Carmen (lite väl turistiskt, men fint väder o klart, blågrönt vatten) plöjde jag Primo Levis lika skrämmande som välskrivna “Är detta en människa?” och “Fristen”.

Få böcker är så drabbande och nödvändiga för den som vill förstå sin samtid.

Och medan OS dragit i gång på andra sidan Stilla havet handlar det stora dramat här i Latinamerika om Evo Morales, som i morgon kan förlora makten om han inte får tillräckligt många röster i den folkomröstning som anordnas i Bolivia.

En sak i marginalen: jag noterar med intresse att tystnaden är närmast total från Hugo Chávez sida angående de allt mer upptrappade striderna mellan Ryssland och USA-stödda Georgien. Så lär det nog inte förbli.

Continue reading

Oppositionspolitiker hindras ställa upp i Venezuelaval

PLAYA DEL CARMEN. Flera hundra kandidater – varav många ur den politiska oppositionen – ska nu hindras från att ställa upp i lokalvalen i Venezuela i november. Det har landets Högsta domstol slagit fast.

En av dem som nu inte får ställa upp i valet den 23 november är Leopoldo López, oppositionens starkaste kort i borgmästarvalet i Caracas. Beskedet från Högsta domstolen kom på tisdagskvällen och flera oppositionsledare reagerade bestört på beslutet.

De 272 kandidater som hamnar på svarta listan anklagas av landets riksrevision för att ha varit direkt eller indirekt ansvariga för korruption när de innehaft tjänster eller förtroendeuppdrag i stat eller kommun. De stängs därför av från politiska förtroendeuppdrag under tre års tid.

Men ingen av de 272 kandidaterna har dömts i domstol, och oppositionen hävdar därför att åtgärden inskränker deras konstitutionella rättigheter och att de är utsatta för en förföljelsekampanj av riiksrevisorn Clodosbaldo Russián, som anses stå nära landets president, Hugo Chávez.

Riksrevisionen försvarar sig dock med att en stor del av de strukna kandidaterna tillhör presidentens stödpartier.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-06

Continue reading

Mexikos maskerade hjältar

CUERNAVACA. Färggranna masker, halsbrytande akrobatik och hönsfötter som yr genom luften. Mexikansk fribrottning, eller lucha libre, är större än någonsin. En ny generation brottare får mexikanerna att strömma till arenorna.

“Tråååkigt!” skriker några medelålders män i publiken ned mot den ring där deras hjältar respektive hatobjekt står och mäter sina krafter. En av de maskerade brottarna reagerar på ropen, slänger sig upp på repen och gör en akrobatisk spark mot fiendens huvud.

Genast jublar publiken – tills de upptäcker att en av de “onda” (rudos) försöker dra av masken av en av de “goda” (tecnicos). Med ens far en skur av kokta hönsfötter genom luften och landar runt ringen.

En kväll som den här går det åt många hönsfötter. Cuernavacas fribrottningsstadium Arena Isabel är utsåld, och i stånden utanför räknar fotförsäljarna in goda vinster.

Intresset för fribrottning har skjutit i höjden de senaste åren i Mexiko. Místico, Sangre Azteca och Ultimo Guerrero är bara några av de stjärnor som drar fulla hus runt om i landet. Deras snabbhet och akrobatik överträffar vida de amerikanska fribrottningsstjärnorna och är huvudorsaken till sportens nyvunna popularitet i landet.

Den störste av dem alla är Místico, trots att han är relativt liten för att vara brottare – bara omkring 175 centimeter lång. Men Misticos blixtrande attacker och volter har gjort honom omåttligt populär, något som inte minst märks i marknadsstånden. Där säljer ingen mask så bra som den silver- och guldfärgade som han bär.

Just maskerna är den tydligaste skillnaden mellan mexikansk och amerikansk fribrottning. Redan på 1940-talet blev El Santo (Helgonet) legendarisk för sin mask, som han inte ens tog av sig i sängen. Han begravdes till slut med mask på.

Sedan dess har maskerna varit centrala i lucha libre, som fribrottning heter på spanska: de mest laddade matcherna är de där förloraren under förödmjukande former tvingas dra av sig masken och visa sitt sanna ansikte. Místico är en av många brottare vars riktiga namn fortfarande är okänt. Och så vill han att det ska förbli.

I ett land där masker använts i krig ända sedan aztekindianerna guldålder, och där nutida gestalter som zapatistgerillans talesman Subcomandante Marcos och de bostadslösas egen superhjälte Superbarrio bär mask, är det en symbolik som mexikaner förstår utan problem.

Liksom i andra länder finns det dock kritiker som hävdar att fribrottning inte är en idrott, utan en korrupt teater där vinnaren redan är utsedd av mediemoguler innan brottarna går upp i ringen.

“Wrestling isn’t fake, it’s staged” (fribrottning är inte på låtsas – den är uppgjord) har länge varit ett populärt och motsägelsefullt sätt för sportens anhängare i såväl USA som i Mexiko att bemöta dessa anklagelser.

De flesta i publiken är – åtminstone på något plan – medvetna om att utgången av matcherna är uppgjord. Men dramat i sig, liksom brottarnas rent fysiska prestation, är ofta minst lika viktigt som vem som till slut utses till segrare.

Många samhällsvetare har försökt förstå sig på fenomenet genom åren. Roland Barthes skrev redan på 1950-talet att det inte var simplare att gå på en fribrottningsmatch och avnjuta en föreställning om “Smärtan” än att gå och se på ett klassiskt grekiskt drama.

Hjältarna i mexikansk fribrottning, lucha libre, är de goda eller “teknikerna”, som kallas så för att de följer reglerna och försöker segra med hjälp av god teknik. Många av dem kommer – åtminstone enligt legenderna – från enkla förhållanden och slår ur underläge.

De möts av “rudos”, råsällarna, de “onda” som tar till alla knep för att segra – och som inte sällan liknas vid korrupta politiker och narkotikahandlare.

Frågar man någon av de mer engagerade fansen är det dock sällan en politisk tolkning man får. I stundens hetta är det snarare Místicos akrobatiskt utförda specialgrepp “La Mística” som fångar deras uppmärksamhet.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-03
http://www.dn.se/sport/mexikos-maskerade-hjaltar

Continue reading