Red tape

Den som saknat mig den senaste veckan, både här och i tidningen, ska veta att jag inte suttit sysslolös. Ack nej, om det ändå hade varit så väl. I det fördolda har jag i stället utkämpat fasansfulla strider med mäklare och den argentinska byråkratin.

Först på tur stod förnyande av visum. Och naturligtvis fick jag efter timmar och åter timmar i migrationsverkets enorma och smockfulla hangar i Retiro finna mig i att åka hem med ännu en lista med "requisitos" som måste uppfyllas (fortsättning följer).

Sedan väntade rastlöst sökande efter ny lägenhet och hårda förhandlingar med mäklare och potentiella hyresvärdar som kräver minst ett halvårs hyra i förskott, kontant och i amerikanska dollar. Och det i ett land där hårdvaluta i stora mängder är lika lätt att komma över som inlagd sill.

Att få dollar skickade till sig med svindyra Western Union eller Moneygram är inte så lätt som det brukade vara, sedan regeringen blivit rädd för penningtvätt och skattefusk.

Banköverföringar är uteslutna av samma skäl - myndigheterna kan godtyckligt beslagta en ansenlig del av försändelsen. Och avgifterna är skyhöga.

Samtidigt har det länge varit som förgjort att ta ut pengar i bankomater, då nån osynlig (och säkert korrupt) byråkrat satt ett uttagstak på 300 pesos (motsvarande 100 dollar), vilket fram tills nyligen också var maxbeloppet per dag.

Nu verkar dessa maxbelopp plötsligt och lika oförklarligt ha börjat variera från bank till bank, och på expatforumen svärs det i kör över dessa gåtfulla regleringar som ändras från vecka till vecka.

Som det brukar vara med förändringar, väcker de dock också hopp.

På ett av forumen hittar jag ett tips om en Citibank-ATM i centrum där man ska kunna ta ut 3000 peso i ett enda uttag. Självklart tar de 2-3 procent i uttagsavgift. Men jämfört med hur det var för några månader sedan är det ett stort lyft.

Jag tror det när jag ser det.