Matpriser väcker ilska i Zapatas by

ANENECUILCO. De stigande matpriserna i världen håller på att förvandlas till ett allvarligt problem för regeringar över hela Latinamerika. DN har besökt Mexiko, där priserna på många basvaror stigit till rekordnivåer, allt medan desperationen växer bland de fattigaste.

Sedan två år tillbaka blir maten dyrare över hela världen till följd av stigande världsmarknadspriser. Latinamerika är inget undantag.

I Mexiko har riset blivit 33 procent dyrare på ett halvår. Matoljan är 50 procent dyrare. Äggen 60 procent dyrare. Även nötkött och kyckling stiger snabbt i pris.

De som drabbas hårdast är de som har minst pengar att handla för.

- Vad man gör? Man anpassar sig. Vi äter inte så mycket kött längre i min familj, det blir mest olika soppor, säger Norma Montero, medan hon uppgivet studerar prisskyltarna i marknadsstånden.

Norma har åtta munnar att mätta där hemma, och hennes man får jobba långa dagar för att ens kunna hålla lönen oförändrad, sedan det höjda bensinpriset gjort det dyrare att köra taxi.

De är några av de 21,5 miljoner mexikaner som lever på mindre än två dollar per dag och person. För dem är även små prisändringar svåra att hantera.

Det var därför som tusentals människor gick ut på gator och torg när tortillapriserna chockhöjdes förra året. Protesterna fick rege-ringen att lova prisstopp på tortillas, men de övriga matpriserna har bara fortsatt att öka sedan dess.

- Det är precis som före revolutionen 1910. Först en bankkris i USA och sedan stigande priser på mat här i Mexiko, säger lågstadieläraren Bulmaro Molina, som sitter och äter en taco med ris och kyckling till lunch.

Han sitter med ett par kolleger vid ett vitt plastbord intill tacoståndet i det lilla samhället Anenecuilco. I solskenet bakom dem står bygdens store son, revolutionsledaren Emiliano Zapata, staty.

- I dag är det svårare att komma över vapen än på hans tid. Annars hade det kanske blivit ett uppror på nytt, säger småbonden Manuel Gutierrez och nickar mot Zapata.

I måndags höll president Felipe Calderon ett tevesänt tal till nationen. Han vädjade om politisk samling och lovade en rad åtgärder för att ta kontroll över de skenande matpriserna. Bland annat vill han slopa importtullar på jordbruksprodukter, samtidigt som de fattigaste ska få en extra hundralapp i bidrag att handla för.

Men vänsteroppositionen och bondeorganisationerna är inte imponerade. "För lite, för sent", blev domen. Och enligt en hög statstjänsteman som DN talat med är kretsen kring presidenten "mycket oroad", eftersom Calderons popularitetssiffror faller snabbt.

Samma sak sker i många länder i Latinamerika just nu, oavsett regeringarnas ideologiska inriktningar. Den regering finns inte som ensam kan pressa ned världsmarknadspriserna på mat eller öka sitt lands livsmedelproduktion över en natt.

De senaste veckorna har signaler kommit som tyder på att världsmarknadspriserna har stabiliserats. Men det finns inte mycket som tyder på att priserna på mat kommer att sjunka inom kort. Tvärtom.

En rad faktorer håller priserna uppe: nya kostvanor i Indiens och Kinas växande medelklass, en svag dollar som gör att investerare försöker säkra sina pengar i råvaror, ökad produktion av biobränslen, högre transportkostnader på grund av oljepriset, och ren och skär spekulation.

Det har fått till följd att regeringar runt om i världen nu åter börjat tala högt om vikten av att vara självförsörjande på livsmedel. I en närmast total scenförändring från 1990-talets hyllningar av den globala frihandeln förefaller nu protektionism ha upphört att vara ett skällsord.

- Ett stort problem i dag är att flera av de stora kornbodarna i världen, bland dem Argentina och Brasilien, har reagerat med högre skatter och exportkvoter för att hind­ra livsmedel från att lämna landet. Det håller visserligen nere priserna i dessa länder, men samtidigt minskar utbudet globalt och priserna stiger för länder som Mexi­ko, som är beroende av import, säger ekonomen Gerardo Ezquivel på Colmexuniversitetet i Mexico City.

I dag importeras 45 procent av Mexikos mat, trots att landet var självförsörjande så sent som på 1960-talet. Förändringen tog fart i samband med skuldkrisen i början av 1980-talet, då Mexiko började avreglera sin marknad under översyn av Världsbanken och Internationella valutafonden.

Stödet till jordbruket skars ned drastiskt, samtidigt som regeringen höll fast vid ett system för subventionerade livsmedel som visserligen gjorde livet lättare för de fattiga i städernas utkanter men inte gav bönderna tillräckligt väl betalt för sina produkter.

När frihandelsavtalet Nafta trädde i kraft 1994 levde systemet vidare med hjälp av billiga livsme­del från USA. Men det mexikanska jordbruket gick in i en djup kris.

En del mexikanska bönder lyckades ställa om till att odla frukt, avokado och andra produkter som efterfrågades i de mer tempererade grannländerna i norr. Men tusentals tvingades sälja sin mark och söka lyckan som illegala invandrare i USA.

I dag lever omkring 11 miljoner mexikaner i USA, hälften av dem illegalt. De pengar som de skickar hem till släktingar och vänner har blivit en av de viktigaste inkomstkällorna för hemlandet.

Men efter att ha ökat stadigt år efter år har nu dessa försändelser börjat minska. Avkylningen av ekonomin i USA har gjort det svårare för illegala invandrare att hitta arbete, och flödet av människor åt andra hållet tilltar.

- Tusen mexikaner återvänder hem varje dag. Det är viktigt att erbjuda dem möjlighet att försörja sig på landsbygden, där de kan odla sin egen mat. Men då måste man satsa på landsbygdsutveckling, inte bara sätta sin tro till global frihandel, säger Amanda Galvez, som leder en forskargrupp på Unamuniversitetet i Mexico City.

Galvez får stöd av chefen för FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, som i veckan uppmanade världens regeringar att investera i en modernisering av jordbruket medan priserna är höga.

Men bland småbönderna i Zapatas gamla hemstad Anenecuilco är inte hoppet stort om ökat stöd från regeringen. I stället drömmer en del sig tillbaka till tiden då PRI, den institutionaliserade revolutionens parti, styrde landet.

- Det var bättre på den tiden. Då fick man åtminstone låna pengar. Nu får man ta allt ur egen ficka och går det åt skogen är det ens eget problem, säger Manuel Gutierrez, som varit lantarbetare och småbonde hela sitt liv.

Hans far slogs med Emiliano Zapata under revolutionsåren och nu ryktas det om att gerillor på landsbygden i södra delen av landet förbereder ett nytt uppror lagom till hundraårsjubileet av revolutionen 2010.

- Ja, inte vet jag vad som kommer att hända. Men vi bönder har det minsann inte lätt i det här landet, säger Manuel Gutierrez, me­dan hans fru Felipa bjuder på den enda lyx de har i huset, en söt frukt som kallas guachocote.

På sin jordlott på fyra hektar odlar de majs. Men de höjda världsmarknadspriserna ser de inte mycket av och deras årsinkomst ligger på omkring 6.000 kronor. Resten tar mellanhänderna, som i Mexiko ofta är transnationella företag.

- Hur ska jag kunna betala högre matpriser med en sån inkomst? frågar sig Manuel Gutierrez med en suck.

Erik de la Reguera

DN 2008-05-30