Chilensk indian avbröt hungerstrejk

BUENOS AIRES. Fängslade mapucheindianen Patricia Troncoso avbröt på onsdagen sin nära fyra månader långa hungerstrejk. Det meddelade hon från sin sjukbädd, sedan Chiles regering gått med på att ge henne och två medfångar bättre förhållanden i fängelset.

Troncoso hade tappat 25 kilo under hungerstrejken och var i förra veckan nära döden, enligt fängelseläkarna. Hon avtjänar ett tioårigt fängelsestraff för att ha anlagt en skogsbrand i ett område i södra Chile som mapucheindianerna hävdar tillhör dem.

Det hårda straffet kom sig av att hon dömdes enligt en terrorlagstiftning som tillkom under Augusto Pinochets militärregim.

Växande manifestationer till stöd för Troncoso och mapuchefolket lyckades sätta press på Michelle Bachelets regering och i måndags nåddes en överenskommelse som innebär att Troncoso och två av hennes medfångar kommer att behandlas mer som vanliga interner, i stället för terrorister.

De ges bland annat rätt till permissioner.

På grund av ett djupt misstroende mot myndigheterna vägrade Troncoso först avsluta hungerstrejken innan hon fått avtalet på pränt.

Men efter medling av en biskop gick hon på onsdagen ändå med på överenskommelsen.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-31

Continue reading

Chávez vill skapa militärallians mot USA

BUENOS AIRES. Venezuelas president Hugo Chávez vill skapa en militärallians med andra latinamerikanska länder för att kunna försvara sig mot USA. Förslaget presenterades i Chávez TV-show “Aló Presidente” på söndagen.

Flankerad av Nicaraguas president Daniel Ortega förklarade Chávez att militäralliansen till en början bör bestå av de fem ordinarie medlemmarna i samarbetsorganisationen ALBA (Bolivariska Alternativet för Amerika) – vilka förutom Venezuela och Nicaragua är Kuba, Bolivia och den lilla önationen Dominica.

– Om de attackerar en av oss, attackerar de oss alla, sade Chávez.

Allt sedan 1823, då presidenten James Monroe förklarade Latinamerika som en amerikansk intressesfär, har USA utövat ett avgörande
inflytande i regionen.

Bland annat understöddes många av 1970- och 80-talens militärkupper aktivt av CIA.

Men det senaste decenniet har kontinentens USA-beroende minskat något, delvis till följd av ökad handel med Kina och EU.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-28

Continue reading

Chávez fruktar krig med Colombia

BUENOS AIRES. De allt fientligare tongångarna mellan Venezuelas president Hugo Chávez och hans colombianska kollega Álvaro Uribe riskerar nu att leda till öppet krig mellan länderna, varnade Chávez på fredagen. Samtidigt besökte USA:s utrikesminister Condoleezza Rice Colombia för att visa sitt stöd för Uribe.

-Jag anklagar Colombias regering för att konspirera och, som den dräng den är för det nordamerikanska imperiet, förbereda en militär provokation mot Venezuela, sade Hugo Chávez vid en presskonferens på fredagen.

Uttalandet är bara det senaste i ordkriget mellan ländernas ledare, som inleddes när Chávez i höstas förklarade att han ville medla mellan den colombianska regeringen och vänstergerillan Farc.

Tillsammans med den colombianska senatorn Piedad Córdoba lyckades han för ett par veckor sedan förhandla fram Farcs ensidiga frigivande av två civila kvinnor. Nu hoppas många av de anhöriga till de över 700 kidnappade som sitter i gerillans läger att fler ska friges.

Men den colombianska rege­ringen vill till varje pris undvika att den socialistiske Chávez, som öppet visat sin sympati för Farc, blir medlare i en fredsprocess.

Uribe har därför den senaste veckan turnerat runt Europa för att försäkra sig om EU:s fortsatta stöd för vad han kallar kampen mot terroristerna i Farc. Samtidigt har han försökt få en trojka EU-länder att ta på sig medlarrollen i konflikten.

Den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice uttryckte också sitt fulla stöd för Colombias regering vid ett besök i Medellin i fredags.
Och vad värre är för Chávez: USA:s drogtsar John Walters anklagade honom för att vara den president i Latinamerika som understödjer narkotikahandeln allra mest.

Det har fått Chávez att frukta ett militärt anfall från Colombia, möjligen understött av de uppemot tusen amerikanska soldater som finns stationerade där.

En sådan attack skulle sannolikt motiveras med kampen mot narkotikamaffian, då mycket tyder på att Farc-gerillan använder Venezuela som transitland vid transport av kokain till Europa.

Anfallet skulle troligen riktas mot de gerillabaser som, enligt flera tidningsrapporter, finns på den venezuelanska sidan gränsen.

Vilken av de båda presidenterna som har starkast band till maffian är dock en öppen fråga. Flera människorättsorganisationer anklagar Álvaro Uribe för att ha nära band till ledarna för de paramilitära grupperna i Colombia, vilka är djupt involverade i narkotikahandeln.

Erik de la Reguera

2008-01-27

Continue reading

Svenske fotografens baneman har avlidit

BUENOS AIRES. Den chilenske korpral som gav ordern om att skjuta den svensk-argentinske SVT-fotografen Leonardo Henrichsen 1973 har avlidit, uppger argentinska medier. Rättvisan hann aldrig i kapp den förre korpralen, trots att han filmades när han gav ordern.

De svartvita bilderna har nästan 35 år på nacken, men de ger än i dag betraktaren kalla kårar: man ser människor som flyr i panik, militärer i gathörnen som hötter med sina vapen mot allt och alla, en ambulans kör i ilfart gatan fram.

Sedan kommer ett befäl i bild. Han riktar sin pistol mot fotografen och fyrar av. Sedan ger han sina soldater order om att öppna eld. Kameran vajar till, och i nästa stund svartnar bilden.

Den fotograf som höll i kameran den där junidagen 1973 var svensk-argentinske Leonardo Henrichsen. Han hade skickats till Santiago av Sveriges Television för att tillsammans med SVT-korrespondenten Jan Sandquist rapportera om de tilltagande kupprykten mot den folkvalde Salvador Allendes regering.

Några månader senare skulle dessa rykten besannas genom general Augusto Pinochets våldsamma maktövertagande i Chile. Men kuppförsöket den 29 juni lyckades inte, även om det krävde 22 civilpersoners liv. En av dem var Leonardo Henrichsen.

– Leonardo var min bästa vän och jag höll honom i mina armar när han dog. Det är något som jag aldrig kan glömma, säger Jan Sandquist på telefon till DN.

Identiteten på den man som gav ordern om att skjuta var länge ett mysterium. Men för några år sedan lyckades Henrichsens anhöriga, med hjälp av journalisten Ernesto Carmona, identifiera honom som den pensionerade korpralen Hernán Hector Bustamante.

Familjen inledde en stämningsansökan, och flera manifestationer ägde rum utanför den förre korpralens bostad i Santiago. Men rättvisan hann aldrig i kapp Bustamente. Han avled den 18 december förra året på ett militärsjukhus.

– Det känns på sätt och vis skönt att denne man, som för mig kommit att representera ondskan själv, nu gått ur tiden. Samtidigt är jag bedrövad över att han inte fälldes, säger Jan Sandquist.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-25

Continue reading

Här är hård valuta hårdvaluta

BUENOS AIRES. Min lokale tidningshandlare Néstor ser vädjande på mig när jag räcker fram en tvåpesosedel för att betala för dagstidningen Clarín.

– Har du inga mynt? säger han.

Jag gräver i plånboken och konstaterar att mynten inte räcker till. Men Néstor ger sig inte. Ett begär har tänts i hans blick av att se mina fingrar leka bland slantarna. Leendet på hans läppar har börjat likna Gollums i “Sagan om Ringen” när denne tror sig vara nära härskarringen.

– Men hur mycket har du där då? Saknas det bara tio centavos? Äsch, ge mig mynten! väser han.

Det är bara en i raden av märkliga konversationer om mynt som jag haft i Buenos Aires på sistone.

Orsaken är den konstanta bristen på växel, och då framför allt på mynt, som råder här sedan flera månader.

En svart marknad har börjat växa fram, med svartabörshajar som säljer mynt för fem procent mer än vad de egentligen är värda. Och många busschaufförer, som har ett naturligt inflöde av mynt, har kunnat göra sig en hacka på att kränga växel.

Åsikterna om vad myntbristen beror på är många.

– Jag har hört att det finns en maffia som smälter ned mynten och säljer metallen, säger tidningshandlaren Néstor.

Den teorin är populär. Men de flesta misstänker bankerna för att vara bovarna i myntdramat. Många tror att bankerna försöker spara pengar – i dubbel bemärkelse – genom att inte distribuera hela sin kvot av växelmynt.

Men det finns inga bevis. Och under tiden har jag, liksom många andra av Buenos Aires invånare, lärt mig konsten att simulera myntbrist:

– Vadå, mynt? Nej, tyvärr, jag har inga mynt. Ge mig min växel, che!

Erik de la Reguera

DN 2008-01-24

Continue reading

Mexikansk knarkkung greps

BUENOS AIRES. Mexikansk polis grep på måndagen Alfredo Beltrán, alias “el Mochomo”. Han tros vara nummer 2 i den fruktade Sinaloakartellen, som sedan flera år styrs av maffiabossen Joaquín “El Chapo” Guzman.

Beltrán greps i samband med en omfattande polisrazzia i staden Culiacán i delstaten Sinaloa i norra Mexiko.

Vid gripandet konfiskerades flera tunga eldvapen och en rad resväskor med sammanlagt 900.000 dollar i kontanter.

Polisen misstänker Beltrán för att ha varit ansvarig för Sinaloakartellens kokainsmuggling och för att ha mutat en lång rad tjänstemän och politiker.

Sedan nyår har polisens och militärens operationer mot olika narkotikakartellerna i norra Mexiko intensifierats.

Regelrätta gatustrider har ägt rum i stort sett varje dag, vilket myndigheterna ser som ett tecken på att maffian känner sig pressad.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-22

Continue reading

Hungerstrejk pressar Chiles regering

BUENOS AIRES. Människorättsorganisationen Amnesty International uppmanade på tisdagen Chiles president Michelle Bachelet att ingripa för att rädda livet på mapucheindianen och aktivisten Patricia Troncoso, som är nära döden efter att ha hungerstrejkat i flera månader i fängelse.

Chiles regering pressas samtidigt av växande demonstrationer som kräver Troncosos frigivande.

– Om min död kan bidra till att ge mina bröder och systrar frihet, då är det värt det, sade Patricia Troncoso innan hon sjönk ned i den avgrund som läkarna nu varnar för kan vara svår att rädda henne från.

Hon lider av svår undernäring till följd av den hungerstrejk som hon inledde i oktober förra året. Troncoso avtjänar ett tioårigt fängelsestraff efter att ha dömts för “terrorism”, vilket i praktiken innebär att hon satt eld på delar av en storgodsägares mark i södra Chile.

Domen har kritiserats av människorättsorganisationer för att terrorlagstiftningen tillämpades, vilket bland annat påverkar strafflängden. Mapuchefolkets rörelse kräver att den jord som odlades av indianerna före spanjorernas ankomst ska lämnas tillbaka till dem.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-22

Continue reading

Shopping i Buenos Aires

Jag brukar sällan shoppa saker.

Men i dag slog vi till rejält.

Vi köpte en spinningcykel, en riktig sån där cykel de har i gymmen! Så nu på torsdag, när den kommer med hemkörning, blir det åka av!

Nyligen köpte jag också en tysk kockkniv, ett par nya kastruller och en stekpanna. Så nu är det roligt att laga mat igen. Tjoff tjoff tjoff och lökringarna flyger över köket!

Och strax ska jag shoppa rena kläder i lavanderian.

Vill ni läsa om allvarligare saker kan ni kolla in de här artiklarna som jag skrivit de senaste dagarna:

Lång väg kvar till fred i Colombia + Frågor och svar om konflikten

Ödesval för Castro på Kuba

Men nu ska jag gå och hämta tvätt. See ya.

Continue reading

Ödesval för Castro på Kuba

BUENOS AIRES. På söndagen går Kubas 8,5 miljoner väljare till valurnorna för att utse ledamöter till landets parlament, nationalförsamlingen. Valet – som vissa anser är världens mest demokratiska, medan det döms ut helt av andra – kan vara första steget mot Fidel Castros avgång som landets president.

Uppladdningen inför söndagens val på Kuba har inte bjudit på många av de ingredienser som väljare i västerländska, liberala demokratier med flerpartisystem är vana vid.

Inga stora torgmöten har ägt rum, inga rader av valaffischer med leende kandidater sitter uppklistrade på väggarna, inga hetlevrade tevedebatter har sänts i landets statliga kanal – nej, inte ens några siande opinionsundersökningar har stört lugnet på ön.

Enligt regeringen rör det sig ändå (eller kanske just därför) om världens mest demokratiska val, medan regimkritiker menar att det är ett förutsägbart skådespel utan reella möjligheter till att ändra politikens inriktning. Få tror dock att valdeltagandet kommer att bli under 90 procent.

Rösthemligheten är garanterad på Kuba, men i kommunistpartiets kvarterskommittéer håller man noggrann koll på vilka som går och röstar.

– Vi vet att många röstar enbart av rädsla för repressalier. Så av respekt för den sociala press som de upplever har vi valt att inte uppmana till bojkott, sade den underjordiske oppositionsledaren Oswaldo Paya till DN i november.

Trots det är valet ett ödesval för 81-årige Fidel Castro. Han och hans fem år yngre bror Raúl, som styrt landet under Fidels nästan 18 månader långa sjukfrånvaro, står på listan över nominerade.

Och även om ingen på allvar tror att de inte skulle få tillräckligt många röster, så förefaller det dock som om den högsta ledningen i landet förbereder omfattande förändringar efter valet.

“Min plikt är inte att klamra mig fast vid poster och än mindre att stå i vägen för yngre personer”, skrev Fidel Castro i ett brev som lästes upp i kubansk teve för drygt en månad sedan.

Det sågs då av många som en bekräftelse på det rykte som det viskats om i den statliga byråkratins korridorer en längre tid: att Fidel inte kommer att ställa upp till omval som president.

Den nya nationalförsamlingen har 45 dagar på sig efter valet för att utse landets nya regering och president. Beskedet om vem som blir landets nya högste politiske ledare väntas därför komma någon gång i början av mars.

Fidel Castro har sedan 1959, då hans gerilla drev ut diktatorn Fulgencio Batista, varit revolutionens oomstridde ledare. Självklart finns möjligheten att han väljer att sitta kvar på presidentposten, men många tror att han nu kommer att inta en ny rådgivande roll och på så sätt kunna fortsätta publicera sina “reflektioner” i Granma och hålla sig undan mediernas rampljus.

Bakom honom finns en rad yngre kandidater redo att ta över: Raúl Castro är den mest självklare, men även han är till åren kommen.

Vicepresident Carlos Lage är favorit bland dem som hoppas på ekonomiska reformer, men utmanas av Fidel Castros skyddsling, blott 42-årige utrikesministern Felipe Pérez Roque. En kompromisskandidat skulle kunna vara nationalförsamlingens talman Ricardo Alarcón.

Utan tvekan ligger den av dessa kandidater som får flest av “sina” kandidater valda i dagens val bra till för att bli landets nya president. Så trots att valkampanjer i vanlig mening inte är tillåtna på Kuba, så kan man utgå från att först nomineringsprocessen och nu själva valet följs uppmärksamt av medlemmarna i politbyrån.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-20

Continue reading

Lång väg kvar till fred i Colombia

BUENOS AIRES. De senaste veckorna har konflikten mellan Farcgerillan och regeringen i Colombia gått in i en ny fas. Frigivandet av två av vänstergerillans fångar i förra veckan väcker hopp om nya fredsförhandlingar. Men många och stora hinder tornar upp sig på vägen mot fred.

NÄR KIDNAPPADE kongressledamo-
ten Conzuelo González och förra
vicepresidentkandidaten Clara
Rojas frigavs i förra veckan hade
de mycket att berätta. Sex år i Farc-
gerillans fångläger är lång tid.
De båda kvinnornas historier
om till synes oändliga marscher i
djungeln under brännande sol, in-
sekter som kröp in överallt, ständiga
sjukdomar och kedjor som spände
runt nacken har fått stort utrymme
i de colombianska me dierna. Inte
minst Clara Rojas berättelse om
hur hon tvingades till kejsarsnitt
i djungeln och sedan blev frånta-
gen sin nyfödde son av gerillan har
väckt uppmärksamhet.
Men kvinnorna hade också med
sig brev från några av dem som inte
hade samma tur som de själva; brev
som de senaste dagarna har offent-
liggjorts av anhöriga och skapat en
folklig opinion som vill se fångarna
fria.
Farc har presenterat livstecken
från ett fyrtiotal ”vip-fångar” (en
rad höga militärer, politiker och
tre amerikanska medborgare) som
man vill utväxla mot omkring 500
gerillamedlemmar i statliga fäng-
elser. Det skulle vara första steget
mot regelrätta fredssamtal, enligt
gerillan.
IDÉN OM FÅNGUTBYTET är inte ny.
Men den har vunnit ny kraft sedan
Venezuelas socialistiske president
Hugo Chávez för några månader
sedan tog sig an rollen som med-
lare i konfl ikten. Det var Chávez
som förhandlade fram frigivandet
av Rojas och González, och det
var också han som i veckan upp-
manade Colombias regering att
slopa gerillans terrorstämpel för
att komma vidare i förhandlings-
processen.
Det avvisades snabbt av presi-
dent Álvaro Uribe, som tidigare
försökt tacka nej till Chávez med-
larhjälp. Men han står under stark
press från bland andra Frankrikes
president Nicolas Sarkozy, som är
mån om att få till ett frigivande av
den fransk-colombianska före det-
ta presidentkandidaten Ingrid Be-
tancourt. Hon har nu suttit nästan
sex år i gerillans läger tillsammans
med de över 700 andra fångarna,
av vilka de fl esta kidnappats av
ekonomiska skäl.
Hugo Chávez försök att medla
behöver dock inte enbart ha med
medkänsla med dessa fångar att
göra.
– Colombia är en viktig pusselbit
i Chávez regionala, ”bolivariska”
integrationsprojekt. Så länge den
väpnade konfl ikten pågår i Colom-
bia är det osannolikt att en vänster-
politiker kan bli vald till president
i landet. Det är därför han vill få
till ett fredsavtal, säger Marta
Ruiz, säkerhetspolitisk analytiker
på den colombianska tidskriften
Semana.
Chávez har sedan mitten av
1990-talet närt goda relationer till
såväl marxist-leninistiska Farc som
dess mer Kubaorienterade rival,
ELN. Dessa kontakter har tidigare
varit inoffi ciella. Men den senaste
tiden har den venezuelanske presi-
denten öppet talat om sin sympati
för gerillan, som han menar är en
”bolivarisk” rörelse.
I ett reportage i den spanska tid-
ningen El Pais uppgav nyligen fl e-
ra avhoppade gerillamedlemmar
att Venezuela har blivit ett viktigt
transitland för Farcs kokainexport
och att gerillan numera har baser
på den venezuelanska sidan av
gränsen.
Oavsett sanningshalten i de upp-
gifterna har de senaste månader-
nas försök att förhandla fram ett
fångutbyte skapat en ny dynamik
i konfl ikten i Colombia. Den fram-
gångsrika militäroffensiv som pre-
sident Uribe bedrivit mot gerillan
de senaste åren har tvingats stanna
upp tillfälligt, och det politiska ini-
tiativet har skiftat.
– Regeringen försökte ta tillbaka
initiativet genom att återanvända
ett gammalt förslag om en demili-
tariserad zon i ett obebott område.
Men det gick inte, det krävs något
nytt. Det skulle inte förvåna mig
om Uribe presenterar ett helt nytt
upplägg inom kort, säger Marta
Ruiz till DN.
ALLVARLIGARE FÖR URIBE är att det
omfattande stödet från USA till
”Plan Colombia”, samlingsnamnet
för hans regerings kamp mot geril-
lan och narkotikamaffi an, vacklat
sedan demokraterna fått majoritet
i den amerikanska kongressen.
Den demokratstyrda kongres-
sen har riktat kritik mot bristen på
respekt för mänskliga rättigheter i
Colombia, något som den sittande
Bushadministrationen tidigare inte
visat något större intresse för.
Bland annat har rapporter om
systematiska mord på fackfören-
ingsföreträdare och en ökning av
antalet summariska avrättningar
från militärens sida fått kongress-
ledamöter att kräva tydligare re-
dovisning av vad Uribes regering
gör med de 900 miljoner dollar
som USA stöder Colombia med
varje år.
De senaste fem åren har minst
955 summariska avrättningar ge-
nomförts, enligt en färsk rapport
från en grupp amerikanska män-
niskorättsorganisationer. Offren
är ofta fattiga småbönder som
gripits i sina hem på lösa grunder
och sedan förts bort och avrättats.
Slutligen har offren iklätts gerilla-
uniform, vilket gör att armén kan
hävda att offret dog i strid.
– Den utvecklingen, tillsam-
mans med de senaste årens allvar-
liga brister vid demobiliseringen
av paramilitärerna gör oss mycket
oroade, säger Maria McFarland på
människorättsorganisationen Hu-
man rights watch till DN.
DE PARAMILITÄRA grupperna i Co-
lombia, som har de värsta meriter-
na av alla väpnade grupper när det
gäller mänskliga rättigheter i lan-
det, började växa i början av 1980-
talet. Stora jordägare ville hindra
gerillans framfart och beväpnade
privata band, som snart blev invol-
verade i drogproduktion.
I slutet av 1990-talet och början
av 2000-talet hade dessa grupper
växt till en armé av dödsskvadro-
ner som begick åtskilliga mas-
sakrer och mördade tusentals
människor, varav många aldrig
varit i närheten av att delta i
gerillans aktiviteter. Halshugg-
ningar, lemlästningar och bru-
tal tortyr var paramilitärernas
kännetecken.
När USA begärde ledarna för
paramilitärerna i AUC utlämna-
de för narkotikabrott ____ in-
ledde regeringen hastigt en av-
väpningsprocess. Men många av
ledarna för paramilitärerna går
fortfarande fria och de av dem
som fängslats styr i många fall
sina organisationer från fängel-
serna med insmugglade mobil-
telefoner.
Förra året inleddes en rad för-
undersökningar mot olika kon-
gressledamöter, samtliga från
regeringskoalitionen, för samrö-
re med paramilitärerna. Spåren
har lett allt närmare president
Uribe, som dock hittills lyckats
värja sig mot anklagelserna.
MEDAN FARCGERILLAN är tillbaka-
pressad militärt är Uribe alltså
hårt ansatt politiskt. På ytan kan
det därför tyckas som om båda
parter har intresse av ett freds-
avtal. Men årtionden av inbör-
deskrig har format en särskild
politisk logik i Colombia.
– Uribe är fast besluten att
krossa Farc militärt. Han har
inget intresse av förhandlingar.
Samtidigt tror jag att Farc bara
är ute efter en respit, det fi nns
inget som talar för att de skulle
ha gett upp planerna på att ta
makten med våld, säger analy-
tikern Marta Ruiz på tidskriften
Semana.
Båda sidor har också dåliga er-
farenheter av fredsförhandling-
ar. När Farc i mitten av 1980-talet
gick med på att bilda ett politiskt
parti, som en del av en fredspro-
cess, blev tusentals av gerillans
civila anhängare mördade av pa-
ramilitärer.
Och Álvaro Uribe minns väl
vad som hände under hans före-
gångares Andres Pastranas man-
datperiod, då Farc utnyttjade en
längre förhandling till att bygga
upp sina strukturer och sedan gå
till frontalangrepp mot staten.

Erik de la Reguera

FAKTA:

Varför är Colombia så
våldsamt?
Ett halvt sekel av väpnad konfl ikt,
som började med inbördeskriget
mellan liberaler och konservativa
strax efter andra världskriget ”La
Violencia”, tillsammans med stora
inkomstklyftor, en ständigt frånvarande
stat och närmast fri tillgång
till vapen gav upphov till en farlig
mix. Än värre blev det när kokainet
började bli en stor affär i början
av 1980-talet. Sedan dess har den
organiserade brottsligheten, vänstergerillorna
och paramilitärerna
slagits om inkomsterna från exporten
av det vita pulvret, allt
medan staten försökt hävda sitt
vålds monopol. Konfl ikten har
krävt minst 50 000 människoliv
sedan 1964.
Vilka är vänstergerillan
Farcs mål?
Farcgerillan skapades 1964 och var
under många år kopplad till landets
kommunistparti, som i sin tur var nära
allierat med Sovjetunionen. Efter
Sovjets kollaps 1991 har Farcs ledning
blivit mer pragmatisk, men hållit fast
vid målet att ta makten i staten genom
våldsmedel. De senaste åren har
de inspirerats av ”tjugo hundratalets
socialism”, den latinamerikanska
vänster rörelse vars främste förespråkare
är Hugo Chávez. Dess kritiker
menar att Farc förvandlats till en
kriminell kartell bland andra, då dess
huvudsakliga inkomster kommer från
kidnappningar och kokainsmuggling.
Hur viktigt är kokainet för Farc?
Under 1980-talet gav inkomsterna
från beskattningen av kokainhandeln
Farc möjlighet att växa från 4 000
till 15 000 man på några få år. Sedan
dess har kokainhandeln bara ökat i
betydelse för organisationen. Flera
gripanden och journalistiska avslöjanden
har visat att Farc under det
senaste decenniet involverat sig direkt
i samtliga produktionsled – från
odling av kokablad, till förädling och
transport. Gerillan tros ha avtal med
bland andra mexikanska drogkartel-
ler, som sköter transporten till USA.
De paramilitära grupperna har i än
högre utsträckning använt sig av
narkotikasmuggling som inkomstkälla.
En av de saker som regeringens
avväpning av para militärerna
kritiseras för är att den gett så få
resultat i form av tillslag mot dessa
gruppers droghantering.
Vilka är utsikterna till fred?
Regeringen och gerillan är överens
om att första steget mot fredsförhandlingar
är ett fångutbyte. För det
syftet vill Farc att en stor demilitariserad
zon upprättas i närheten av Cali i
södra Colombia. Men president Uribe
minns vad som hände när hans företrädare
Andres Pastrana gick med
på att skapa en liknande zon under
åren 1998–2002: Farc tog kontroll
över området, förvarade kidnappade
där, terroriserade befolkningen och
byggde upp sina styrkor samtidigt
som de medvetet såg till att dra ut på
fredssamtalen. Det som främst talar
mot en fredsuppgörelse är därför den
totala bristen på tillit mellan parterna.

ERIK DE LA REGUERA

DN 2008-01-18

Continue reading