Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Yearly Archive: 2007

Latinamerikas vänster splittrad

LIMA. Hugo Chávez låter sig inte tystas, inte ens av en kung. Det står klart efter helgens stora toppmöte i Chile, där en het ordväxling mellan den venezuelanske presidenten och Spaniens kung Juan Carlos skapade stora rubriker. Men incidenten visar också på de allt större spänningarna inom vänsterblocket i Latinamerika.

Toppmötet i Santiago var tänkt att handla om fattigdomen på kontinenten. Spaniens, Portugals och de flesta av Latinamerikas statschefer var på plats för att skriva under avtal om bland annat en gemensam databas för pensionspoäng.

Men det var grälet mellan statscheferna som väckte störst uppmärksamhet.

– Varför håller du inte bara tyst!, ropade en uppretad kung sedan Chávez upprepade gånger avbrutit Spaniens premiärminister Zapatero.

En vredgad Juan Carlos marscherade sedan ut ur salen, medan Zapatero irriterat krävde ”respekt” för både sig själv och förre premiärministern Aznar, som Chávez kallat för ”fascist och rasist”.

Debaclet kan förefalla oskyldigt, men visar på spänningarna mellan de mer moderata, socialdemokratiska regeringarna i den spanskspråkiga världen och dem som stöder Chávez uttalat socialistiska linje.

Sedan han med stor marginal fick förnyat stöd i presidentvalet för ett knappt år sedan har Chávez intensifierat ansträngningarna för att införa ”tjugohundratalets socialism” i Venezuela.

Han talar om en möjlig federation med Kuba och har drivit igenom stora ändringar i konstitutionen ändringar som venezuelanerna kommer att rösta om i en folkomröstning den 2 december.

Marknadsekonomin är inte avskaffad, men Chávez hymlar inte med att han gärna ser att den privata delen av ekonomin minskar till förmån för statliga initiativ och kooperativ.

Den antiimperialistiska retoriken gör lätt att de mer socialdemokratiska ledarna, som Spaniens Zapatero, Brasiliens Lula och Chiles Bachelet, känner sig obekväma.

Men även Chávez förtrogna, Bolivias Evo Morales och Ecuadors Rafael Correa, verkade i helgen vilja tona ned Chávez retorik, då de vet att den hotar att isolera den radikalare vänsterströmningen i Latinamerika.

Erik Gustafsson

DN 2007-11-12

När skräcken återvänder

I dag publicerades en text i DN om ett ämne som jag tycker är angeläget och som det skrivits väldigt lite om i Sverige. Läs den här. Argentinas sår läker långsamt.

Vi har hunnit landa i Lima och är nu snart på väg upp i Anderna efter ett par dagars flängande i dammiga och snustorra förorter.

Cevichen här i dess hemland är även den något mer torrlagd än i Mexiko och Centralamerika, men god är den… Lite som sill, fast syrligare, för er som inte haft möjligheten att prova på denna kulinariska anrättning.

För övrigt är Lima-borna härmed nominerade till Latinamerikas galnaste bilförare. Snacka om ”tuta och kör”. Eller kanske snarare ”kör i hundratjugo och tuta i korsningarna för att varna dem som kommer från sidogatorna, så slipper du bromsa in”.

Mot bergstopparna! Jodeladehoo!

Vittnen mot argentinsk militär hotas och försvinner

BUENOS AIRES. Det är snart 25 år sedan militärdiktaturen i Argentina föll. Men än går många av de ansvariga för de 30.000 morden och försvinnandena fria, och att vittna mot dem är förenat med livsfara. DN har träffat Walter Meza, som nyligen blev hotad av beväpnade män.

Den 25 januari 1978 sitter en familj och ser på en fotbollsmatch i en lägenhet i staden Caseros, några mil från Buenos Aires. Det är sent, klockan närmar sig elva, tevesändningen är nästan slut.

Då krossas en av rutorna i vardagsrummet av ett pistolskott.

– Kom ut med händerna över huvudet, ekar en högtalarröst medan hundskall hörs från verandan.

De gör som rösten säger, en och en går de ut, männen, kvinnorna och barnen. De får huvor satta över huvudet. En man som kallas för Puman och som de andra verkar ha stor respekt för sparkar och slår medan han skriker: ”Var är gubben, var fan är han?”

En av dem som ligger där på marken med huva över ansiktet är en 13-årig pojke. Han heter Walter Meza. Han förstår att de letar efter hans pappa.

Nästan 30 år senare möter jag Walter Meza på ett kafé i Buenos Aires. Han är man nu. Men fortfarande sitter spåren av den tortyr han utsattes för på militärbasen Campo de Mayo kvar.

– Över 5.000 människor fördes till Campo de Mayo. Jag är en av de få som kom ut levande. Det är viktigt att vittna om det som hände, säger han allvarligt.

Den där januarikvällen 1978 hittar inte militärerna hans far. I stället bestämmer de sig för att ta med sig Walter, hans mamma, en äldre bror, två äldre systrar och hans svåger till Campo de Mayo.

Där får sig Walter ett nummer tilldelat. Från och med nu heter han 733.

Medan han knuffas mot sin cell hör han sin mor skrika från det rum där militärerna torterar henne.

Och snart är det hans tur. De trycker ned honom på en blöt madrass, spänner fast honom med gummiremmar och fäster elektroder på hans hud.

– Var är din pappa?! Var är han? skriker ”Puman” mellan elchockerna.

Så fortsätter det. Han får inget att äta eller dricka. Han blir så sjuk att de för honom till militärsjukhuset på basen, där en läkare ger honom behandling, bara för att sedan skicka tillbaka honom till torterarna.

Walter Meza är ett av många offer som nu väljer att vittna. Militärerna var under många år skyddade av en amnestilag, men när Néstor Kirchner kom till makten 2003 var en av hans första åtgärder att avskaffa den.

Sedan dess har flera höga militärer dömts till långa fängelsestraff. Men många går fortfarande fria. En av dem är ”Puman”.

I augusti i år tog Walter Meza emot ett anonymt telefonsamtal: ”Vi är Pumans kamrater. Förra gången lät vi dig komma undan med livet i behåll. Den här gången blir det inte så”, sade mansrösten.

Den 10 oktober kom nästa hot.

Två män dök upp bakom honom på trottoaren. Den ene tryckte ned Walters huvud mot sitt bröst, medan den andre körde en revolver i sidan på honom.

– De sade ”Sluta djävlas med rättegångarna” och sedan gick de sin väg, berättar Walter Meza.

Han tar hoten på allvar, säger han. Inte minst mot bakgrund av att ett annat vittne, Julio López, ”försvann” för ett år sedan när han skulle vittna mot en hög polischef. Julio López är den förste som försvunnit på det sättet efter diktaturens fall.

Nu lever Walter Meza med livvaktsskydd. Men när jag möter honom kommer han ensam.

– Jag litar inte på livvakten. Han är polis och talar urskuldande om militärerna. Jag vill inte att han ska veta att jag träffar en journalist, säger han.

Trots hoten kommer Walter Meza inte att dra tillbaka sitt vittnesmål. Och han hoppas att den nyligen valda presidenten Cristina Kirchner kommer att hålla samma hårda linje som sin man Néstor Kirchner.

– Rättvisan måste segra. Det är enda vägen framåt för det här landet, säger Walter Meza sammanbitet.

Erik Gustafsson

DN 2007-11-11

Chávez träffade Farc-ledare

LIMA. Venezuelas president Hugo Chávez framträdde på torsdagen offentligt med en av den colombianska Farc-gerillans högsta ledare. ”En stor och tung dörr är långsamt på väg att öppnas”, sade Chavez om sitt nya medlaruppdrag.

Mötet med Iván Márquez, befälhavarare för Farcs karibiska front, är Chávez första officiella kontakt med den colombianska gerillan sedan han fick uppdraget att medla i konflikten för ett par månader sedan. Mötet ägde rum på venezolansk mark.

– Jag förväntar mig nu att få se bevis på att det femtiotal av Farcs fångar som kan komma att utväxlas mår bra och har hälsan i behåll, sade Chávez efter mötet.

Närvarande var även den colombianska senatorn Piedad Córdoba, som har till uppdrag att försöka förhandla fram ett fångutbyte.

Vid presskonferensen sade Chávez att han i dag skulle resa till ett toppmöte i Santiago i Chile för att träffa Colombias president Álvaro Uribe.

Erik Gustafsson

DN 2007-11-09

Tips om jobb i Peru?

Jag flyger till Lima på torsdag. Vad vill ni läsa om?

/Erik (som nu ska gå ned till bageriet i bottenvåningen och köpa en medialuna till kaffet)