Yearly Archive: 2007

CARACAS. Venezuelas 16 miljoner röstberättigade gick på söndagen till valurnorna för att rösta ja eller nej till den nya ”socialistiska” grundlag som Hugo Chavez vill driva igenom. Folkomröstningen ägde rum samtidigt som ihärdiga kupprykten gjorde stämningen spänd i Caracas.

Klockan halv tolv på kvällen svensk tid hade fortfarande inga officiella valresultat presenterats och vallokalsundersökningar får i Venezuela inte publiceras innan de första officiella siffrorna kommit. Men enligt nyhetsbyrån Reuters uppgav källor inom regeringen att Hugo Chavez ja-linje segrat med sex till åtta procentenheters marginal.

Den statliga valmyndigheten förklarade att röstprocessen flutit på bra vid de elektroniska valurnorna runt om i landet, trots ett antal smärre tekniska incidenter.

I huvudstaden Caracas ringlade köerna långa utanför vallokalerna. Två av dem som var där för att rösta var Luz Astorino och Ana Bucarito. De är studenter och tillhör den proteströrelse som växt fram på landets universitet.

– Jag ska rösta nej. Det är oroande att presidenten ska kunna utfärda undantagslagar. All makt ska inte ligga i en mans händer, oavsett vem det är, säger Luz Astorino.

Chavez kallar stundenterna för ”bortskämda rikemansbarn” som tjänar USA:s intressen. Visserligen tillhör de flesta som sympatiserar med oppositionens nej-sida medel- och överklassen, men Chavez har denna gång också haft svårt att övertyga sina tidigare så trogna väljare i de fattiga förstäderna och på landsbygden.

Det är inte förrän i valrörelsens slutskede som ja-sidan, enligt flera opinionsinstitut, gått om nej-sidan. Det beror inte minst på att Chavez framställt folkomröstningen som ett ödesval för honom själv.

– En ja-röst är en röst är en röst på Chavez. En nej-röst är en röst på George W Bush, sade Chavez inför hundratusentals extatiska sympatisörer i fredags.

Regeringen i landet säger sig ha fått tillgång till ett dokument från den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, som drar upp riktlinjer för hur Venezuela ska destabiliseras om ja-sidan segrar. Rykten om en nära förestående militärkupp florerade också i Caracas på söndagen och Chavez anklagade nyhetskanalen CNN för att vara en del av kupplanerna.

Kanalen hade av misstag låtit en skylt med texten ”vem dödade honom” hänga kvar från ett tidigare inslag när bilder på presidenten visades.

Denna dramaturgi har, oavsett sanningsgraden i påståendena, gynnat Chavez, eftersom han kunnat frammana en bild av att hans bolivariska revolution varit allvarligt hotad.

Erik de la Reguera

DN 2007-12-02

CARACAS. När vallokalerna i Venezuela öppnade på söndagsmorgonen rådde ett spänt lugn i huvudstaden Caracas. Drygt 16 miljoner röstberättigade gick till valurnorna för att avgöra ödet för den nya ”socialistiska” författning som Hugo Chavez vill driva igenom.

Den nya grundlagen, som har arbetats fram av det Chaveztrogna parlamentet under de senaste månaderna, innebär stora förändringar för befolkningen i Latinamerikas oljerikaste land.

Bland annat slopas gränsen för hur länge en president kan sitta kvar, vilket skulle ge Chavez rätt att ställa upp i presidentvalet 2012.

Presidenten får också kontroll över riksbankens stora valutareserv och Venezuela blir en ”socialistisk, bolivarisk republik”.

De senaste dagarnas har rykten om en nära förestående statskupp har gjort det redan hårt polariserade Venezuela än mer explosivt.

President Hugo Chavez upprepade på lördagen sina anklagelser mot USA:s regering, som han menar ligger bakom kupplanerna.

– Oljeleveranserna till USA kommer att dras in om våldsamheter utbryter efter folkomröstningen, sade Chavez vid en presskonferens på lördagskvällen.

Han hävdar att ett CIA-dokument ska ha beslagtagits av Venezuelas säkerhetstjänst som drar upp detaljerade riktlinjer för hur anarki ska provoceras fram efter folkomröstningen.

Samtidigt anklagar oppositionen i landet Chavez för att ha drivit igenom folkomröstningen i strid mot lagen, eftersom ändringarna är så stora att de borde ha föranlett val till en grundlagsförsamling.

Den nya grundlagen innehåller också flera reformer som tilltalar Chavez kärnväljare i de fattiga förstäderna och på landsbygden:

Alla garanteras rätt till fri sjukvård, sex timmars arbetsdag införs och en särskild fond bildas för att ge stöd till arbetslösa och sjuka.

Människorättsorganisationer uttrycker oro över att presidenten får rätt att införa undantagslagar i krissituationer, något som skulle upphäva medborgarnas grundläggande rättigheter.

Chavez har de senaste veckorna fått kämpa hårt för att mobilisera sina kärnväljare.

Många har sett med viss skepsis på presidentens planer på att samla allt större makt i sina händer, och en växande proteströrelse på landets universitet har gett oppositionen vind i seglen.

I sluttampen av valrörelsen förefaller dock Chavez ha lyckats återta initiativet. Från att ha slagit ur underläge ger nu flera opinionsinstitut ett knappt övertag till presidentens ja-sida.

Erik de la Reguera

DN 2007-12-02

Det finns anledning att gå närmare in på medieklimatet i Venezuela, då det verkar finnas en utbredd uppfattning att det är nästan lika stängt och censurerat som på Kuba. Så är det inte.

Visst finns det oroande tendenser i landet (främst Chavez ständiga utfall mot oppositionella medier), men situationen för medierna är ändå väsensskild mot Kubas totala censur.

Alla som satt sin fot i Venezuela vet att den liberala och konservativa pressen fortfarande har en stark ställning. El Universal och El Nacional, de båda tyngsta morgontidningarna, är kraftigt Chavezkritiska och flera privata TV- och radiokanaler, bland dem Globovision, har också en stark bias mot Chavez.

Å andra sidan är de statliga mediernas rapportering minst lika ensidig, fast då vänd mot oppositionen.

En intressant undersökning av Tomas Andersson Odén, medieforskare vid JMG, Göteborgs universitet, och den norske journalisten Stein Ove Grønsund visar det här med siffror. De har studerat 1 600 nyhetsinslag i TV, mer än 1 100 radionyheter och strax under 1 000 tidningsartiklar i ett tiotal olika medier under november månad.

Tomas Andersson Odén skriver: ”Vi har inte vid något tillfälle specifikt pekat ut de statliga – eller de privata – medierna som bättre eller sämre. Problemet är att idén om allsidig nyhetsrapportering har dålig förankring i de stora venezuelanska medierna, vilket innebär att allmänheten har haft svårt att bilda sig självständiga uppfattningar inför söndagens folkomröstning.”

Chavez har en dålig vana att kritisera de oppositionella medierna offentligt. Ibland är kritiken så hård att den riskerar att leda till självcensur. Och en hårdare förtalslagstifning har fått många chefredaktörer att hålla lite hårdare i sina journalisters tyglar. Men det rör sig inte om någon direkt censur från statens sida.

TV-kanalen RCTV:s ”nedstängning” tidigare i år väckte uppmärksamhet över hela världen. I teknisk medning stängdes kanalen dock inte ned. Dess sändningstillstånd i marknätet gick ut och regeringen valde att inte förnya det. Det kan man tycka vad man vill om, men måhända var det inte så konstigt mot bakgrund av att RCTV öppet stödde militärkuppen mot Chavez 2002. RCTV fortsätter att sända i kabelnätet.

Chavez hot i fredags om att släcka ned Globovision om kanalen publicerar en exitpoll innan vallokalerna stänger i dag, söndag, kan även det tyckas överdrivet. Men en sådan publicering kan – som de flesta publicister är medvetna om – påverka valutgången.

Däremot är Chavez utbrott mot spanskspråkiga CNN närmast löjeväckande och visar på hans grad av paranoia. Kanalen gjorde bort sig när en skylt från ett tidigare inslag, där det stod ”vem dödade honom?” av misstag hängde kvar över ett inslag som handlade om Chavez. CNN har bett om ursäkt och fortsätter att sända från Caracas.

Självklart finns det skäl att oroa sig över tryck- och yttrandefriheten i Venezuela, särskilt om den nya grundlagen går igenom. Chavez vurmande för Kuba, bristen på oberoende för de statliga medierna och presidentens allt aggressivare tongångar mot oppositionella medier är alla oroande tecken. Men att jämstalla situationen med Kubas totala censur är att hamna långt i från verkligheten.

DN1 DN2 DN3 DN4

CARACAS. Inför folkomröstningen i dag, söndag, om Hugo Chávez nya ”socialistiska” grundlag är Venezuela polariserat i två läger. Kupprykten florerar och Chávez hotar att dra in oljeleveranserna till USA om våldsamma protester utbryter efter valet.

Ett rött hav av människor jublar när president Hugo Chávez, för dagen iklädd röd skjorta med ett vitt ”Si!” (ja) på bröstet, kliver upp på scenen.

– Jag är ett med folket. Och jag regerar gärna Venezuela till 2050! ropar han till de över 100.000 extatiska i publiken.

Det är en uppvisning i den retoriska talang som tillsammans med Venezuelas enorma oljetillgångar har gjort Hugo Chávez till den latinamerikanska vänsterns fixstjärna.

Han berättar anekdoter från sitt liv som ung officer, citerar Jesus och Fidel Castro i samma andetag, utbrister i sång och utnämner sig själv till nationalhjälten Simon Bolívars arvtagare.

Men han säger inte mycket om den nya grundlagen. Saken förenklas till att en jaröst är en röst på Chávez, medan en nejröst är en röst mot Chávez.

Hoten från utlandet talar han desto mer om:

– Vi vet att USA planerar att iscensätta protester på gatorna om vi vinner. Men jag varnar dem: om det utbryter våldsamheter kommer inte en droppe olja att skickas till USA! Jag är en soldat – och jag tvekar inte att ta till vapen!

I folkhavet står Carina Rivas och lyssnar. Hon arbetar som lokalvårdare och säger att hon är här för att stödja sin president.

– Mitt hus har jag kunnat bygga tack vare honom, och mitt arbete i kooperativet är också hans förtjänst, säger hon.

Hon vet inte mycket om den nya grundlagen.

– Men jag litar på min president, säger hon.

Det är det inte alla som gör. Sedan Chávez blev omvald med bred marginal i december förra året har hans retorik blivit alltmer renlärigt socialistisk.

Hyllningarna till Fidel Castro och de allt frekventerare besöken på Kuba har fått en del av Chávez sympatisörer i de fattiga förorterna att känna sig osäkra på vart presidenten är på väg.

Opinionsmätningarna spretar, men det står klart att presidenten har svårt att mobilisera sina kärnväljare. Regeringens uppgifter om att en beslagtagen CIA-rapport drar upp riktlinjer för hur landet ska destabiliseras kan därför till viss del ses som ett sätt att mobilisera dessa osäkra väljare.

Samtidigt gör inte högeroppositionen mycket för att lugna de heta känslorna. De anklagar Chávez för att genomföra en ”statskupp”, eftersom ändringarna i författningen är så stora att de borde ha föranlett en särskild grundlagsförsamling.

Och med kuppförsöket 2002 i färskt minne tar inte Chávez några risker.

– Vi kommer att försvara revolutionen på gator och torg. Härmed försätter jag militären i högsta beredskap, ropar han till publiken.

Erik de la Reguera

DN 2007-12-02

I förrgår landade vi i den ”nya” socialismens högborg, Venezeulas huvudstad Caracas. Det är en bullrig, skränig och estetiskt oinspirerande plats att befinna sig på – men det är varmt och soligt, vilket jag misstänker ger stan ett närmast lyriskt skimmer för svenska novembertrötta ögon.

Det är också en spännande plats för den som är intresserad av politik. Hugo Chavez är som bekant motorn i det politiska projekt som går under titeln ”2000-talets socialism”. Nu på söndag är det folkomröstning, vilket jag skrivit om i DN, läs artiklarna här och här.

Det är ändå en lättnad att komma hit efter en dryg vecka i den på ytan betydligt lugnare och vackrare staden Havanna.

Det blev en tuff vecka på Kuba. Först stal en flink ficktjuv min plånbok med visakort i. Dagen efter rycktes min väska (med kamera i) när jag satt och interjuade en journalist på ett kafé. Och ett par dagar senare blev Stjärnan gripen av polis för att hon inte hade pass med sig på stan. Hon hölls i förvar under två timmar på polisstationen – i ett tomt förhörsrum – innan hon till slut släpptes.

Allt detta skedde samtidigt som jag intervjuade företrädare för oppositionen.

Naturligtvis kan det vara en rad olyckliga tillfälligheter.

Men i vilket fall är det skönt att vara i Caracas. Här finns inte den censur och förföljelse av oliktänkande som tyvärr är regel snarare än undantag på Kuba.

Slutligen: ni som missade webbtv-inslaget om glaciärerna som smälter i Anderna kan se det här.

CARACAS. Sex timmars arbetsdag, rätt till fri sjukvård och ekonomiskt stöd till de fattiga. Men också möjlighet för presidenten att införa undantagslagar och slopad gräns för hur länge han kan sitta kvar. Det är bara några av de ändringar i Venezuelas författning som Hugo Chávez vill få godkända av landets befolkning nu på söndag.

Längs de breda avenyerna i huvudstaden Caracas är väggarna täckta av den statliga propagandan för ja-sidan i folkomröstningen på söndag. På många håll är dock uppmaningarna till att rösta ”SI!” (ja!) till den nya författningen överkryssade med graffiti, vars sprejfärg manar till: ”Vota no!” (rösta nej).

– Jag röstade ja till den författning som Chávez föreslog 1999. Men den här gången kommer jag att rösta nej, för han verkar vilja samla all makt i sina händer. Många av dem jag känner tänker likadant, säger taxichauffören Oswaldo Sifontes.

Ändringarna i författningen är många och djupgående. Venezuela blir en ”socialistisk stat”, centralbankens självständighet avskaffas och en ny sorts lokala maktinstanser ska ge centralmakten större kontroll över vad som händer i provinserna. Totalt 69 av den nuvarande författningens 350 artiklar ändras om venezuelanerna röstar ja på söndag.

Med bara ett par dagar kvar till folkomröstningen leder nej-kampanjen i vissa opinionsundersökningar, medan andra mätningar ger segern till Chávezlägret. Oppositionen i landet är som vanligt splittrad, men det de har gemensamt är att de anklagar Chávez för att vilja bli envåldshärskare.

På torsdagen marscherade tiotusentals människor genom Caracas för att protestera mot de föreslagna ändringarna i författningen.

Många av dem tillhörde den stora proteströrelse som växt fram på landets universitet. Dessa studentprotester har de senaste veckorna krävt flera människoliv i sammandrabbningar med beväpnade Chávezsupportrar och polis.

Men Hugo Chávez främsta huvudvärk är inte oppositionens protester. Det som oroar honom är att han inte fullt ut lyckats övertyga sin traditionella väljarbas: de fattiga i städernas utkanter och på landsbygden.

Presidentens allt mer renlärigt socialistiska retorik, hans återkommande besök vid Fidel Castros sjukbädd och de storstilade, om än diffusa, planerna på en framtida ”federation” med Kuba har fått många av dem att känna sig osäkra på vart Chávez egentligen är på väg.

Förra året gav drygt 60 procent av väljarna honom förnyat förtroende i presidentvalet. Men nu förefaller det vara färre som stöder den nya författningen.

Chávez försök att mobilisera sina kärnväljare störs av de problem han möts av på den internationella arenan. Den omtalade ordväxlingen med Spaniens kung Juan Carlos på det spansk-latinamerikanska toppmötet i Chile häromveckan, då en uppretad kung skrek ”varför håller du inte käften?”, har lett till kyliga relationer med Spaniens premiärminister Zapatero.

Och Chávez försök att medla i konflikten i Colombia fick ett plötsligt slut tidigare i veckan, då president Uribe meddelade att medlarhjälpen inte längre var välkommen sedan det avslöjats att Chávez fört samtal med Colombias högsta militärledning utan Uribes tillstånd.

Chávez svar: Venezuela kommer att avbryta alla diplomatiska och kommersiella relationer med Colombia så länge Uribe sitter vid makten. Samtidigt dras trupper ihop vid gränsen till grannlandet.

Den sortens försök att ena venezuelanerna mot en yttre fiende kan måhända fungera när det handlar om USA. Men det är tveksamt om det gynnar presidenten att utmåla Colombia, ett grannland och en av Venezuelas viktigaste handelspartner, som fiende.

Erik de la Reguera

DN 2007-11-30