Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: september 2007

Bland bleka guatemalaner

Det är lite märkligt att jag inte har spenderat någon tid i zona 10, eller Zona viva som den kallas, vid mina tidigare besök i Guatemala City. Här kan man ju faktiskt promenera utan att behöva vara livrädd för att bli rånad.

I gengäld finner man sig inburad i ett ladino- och utlänningsreservat med ambassader i varje gathörn. Och som Stjärnan mycket riktigt säger, ”de enda som har samma hudfärg som jag här är de som jobbar i köket på restaurangerna”.

Det har varit ett par intensiva veckor sen jag började som korre för DN. Det korta stoppet i Nicaragua tidigare i veckan var en höjdpunkt och resulterade i den här artikeln.

Och, tja, bistånd eller inte bistånd, är det frågan? Kanske snarare vilken sorts bistånd, skulle jag säga. Men det får jag kanske tillfälle att återkomma till i nån senare artikel.

Här i Guate har det varit val och så är ”Lula” på väg till Sverige, etc etc.

Det är ett jäkla bollande. Man ska hålla reda på vad som händer överallt på den här stora kontinenten, veta vad olika avdelningar vill ha och när och hur, och samtidigt ska man sköta all adminstration själv, och, ja, så ska man ju skriva också.

Men det är nog världens bästa jobb.

Slutligen: stort tack till er som skickat tips och råd till mig via mejlen. Har inte hunnit svara än, men ska göra det så fort jag får tid. Tipsa mer. Och skriv gärna kommentarer här på bloggen.

Andra valomgång väntar i Guatemala

GUATEMALA CITY. Som väntat blev det socialdemokraten Álvaro Colom och exgeneralen Otto Pérez som blev de stora segrarna i söndagens presidentval i Guatemala. Colóm fick flest röster, men i den andra valomgång som nu väntar är det den hårdföre generalen som ligger bäst till.

Den kandidat som fick flest röster på söndagen var Álvaro Colom, vars parti UNE kallar sig socialdemokratiskt. Men med bara 28 procent av väljarstödet kan han inte känna sig säker på att segra i den andra omgången.

Tvärtom är det Otto Perez, en före detta general som lovar hårda tag mot brottsligheten i det lilla centralamerikanska landet, som ser ut att ha vind i seglen.

Han fick visserligen bara 24 procent av väljarsympatierna i söndagens val, men i en andra omgång räknar han med att många av dem som stöder det regerande högerpartiet GANA lägger sin röst på honom.

Pérez supportrar firade under natten valframgången med de för Guatemala så typiska fyrverkeripjäserna, vilka för en utländsk besökare snarare förefaller vara konstgjorda bomber.

GANA:s kandidat Alejandro Giammattei kom trea i valet, med 17 procent av rösterna, medan mayaindianen och fredspristagaren Rigoberta Menchu fick nöja sig med en sjätteplats, hopplöst efter de båda segrande kandidaterna.

Menchu säger dock att hon och hennes parti Encuentro por Guatemala ser det här som uppvärmning inför nästa presidentval.

Den stora valfrågan har varit hur man ska komma till rätta med brottsligheten i landet.

Förra året mördades drygt 5.800 människor i Guatemala och även valrörelsen har präglats av våldet.

Ett femtiotal kandidater, aktivister eller familjemedlemmar till dem har mördats under upptakten till valet.

Erik Gustafsson

DN 2007-09-11

Indraget bistånd oroar fattiga bönder

MANAGUA. På 1980-talet engagerade sig tusentals svenskar för Nicaragua. Nu är det ett av de länder som stryks från den svenska bistånds­listan. Beslutet väcker kritik i Nicaragua, men det finns också de som tycker att det är på tiden att biståndet minskas.

I DEN LILLA BYN La Patriota står Is-
mael Urbina och ser nöjt på mjölk-
kooperativets nya kyltank. Han är
mjölkbonde och sitter i ledningen
för kooperativet, som genom ett
svenskfi nansierat jordbrukspro-
gram har fått ett fördelaktigt lån
för att köpa in tanken.

– Vi brukade vara beroende av
vad de stora uppköparna betalade
för dagen. Nu kan vi lagra mjölken
några dagar och sälja den när det
passar oss. På så vis får vi dubbelt
så mycket betalt, säger Ismael Ur-
bina.

De ökade inkomsterna har fått
konkreta följder. En annan mjölk-
bonde visar stolt upp det hus han
byggt med hjälp av extrapengarna.
Under 1980-talets inbördeskrig
var provinsen Matagalpa, där byn
La Patriota ligger, ett slagfält i kam-
pen mellan den socialistiska san-
dinistregimen och gerillarörelsen
Contras, som stöddes av amerikans-
ka CIA. På den tiden var Ismael Ur-
bina medlem av Contras. Men det
är snart 20 år sedan, och numera
har han försonats med vänner och
släktingar som befann sig på andra
sidan i konfl ikten. Hans koopera-
tiv har fl era gamla sandinister som
medlemmar.

– Politikerna har aldrig hjälpt
oss, oavsett sida. Svenskarna har
man däremot kunnat lita på. Så det
är klart att vi blir lite oroliga när vi
hör att de ska ge sig av, säger han.

DET SVENSKA biståndet till Nicara-
gua inleddes 1979, direkt efter det
att sandinistgerillan lyckats störta
diktatorn Anastasio Somoza. Det
var Hans Blix, utrikesminister i
den då sittande borgerliga reger-
ingen, som tog beslutet att skicka
katastrofbistånd.

När en socialdemokratisk rege-
ring 1982 utsåg landet till ett av
Sidas programländer var dock den
borgerliga kritiken hård. Beslutet
sågs som en eftergift till den folk-
rörelse som växt fram till stöd för
den nicaraguanska revolutionen.

Tiotusentals svenskar deltog i
denna folkrörelse under 1980-ta-
let. De åkte på studieresor, arbe-
tade som volontärer, lyssnade till
Mikael Wiehe och deltog i insam-
lingar. Olof Palme blev förste väs-
terländske regeringschef att besö-
ka sandinisternas regering 1984.

När det socialistiska experimen-
tet havererade 1990, efter fl era års
inbördeskrig och ett amerikanskt
handelsembargo, tvingades det
svenska biståndet byta inriktning.
Medan Internationella valutafon-
den (IMF) och Världsbanken kräv-
de att den stora offentliga sektorn
skulle privatiseras, satte Sverige
demokrati och mänskliga rättig-
heter i fokus.

ETT EXEMPEL är det mångåriga svens-
ka stödet till Nicaraguas poliskår,
som skiljer sig markant från övriga
Centralamerikas. Helt enkelt för att
folk har förtroende för polisen.

– I domstolsväsendet finns stora
problem med korruption. Men po-
lisen fungerar relativt väl och kan
bidra till att förändra rättsväsen-
det, säger Susanna Janson Landin
på Sveriges ambassad.

Det svenska biståndet till Nica-
ragua har de senaste åren legat på
runt 300 miljoner kronor per år, vil-
ket är en ansenlig del av ett fattigt
lands statsbudget. När beskedet
om det indragna svenska bistån-
det kom skapade det därför stora
rubriker i Nicaraguas tidningar.

DET SPEKULERADES om huruvida
det indragna stödet berodde på
missnöje med att sandinisternas
ledare Daniel Ortega återvänt till
makten efter segern i förra årets
presidentval.

– Det argumentet har i alla fall inte
nämnts av den svenska regeringen
i våra samtal, säger Eva Zetterberg,
Sveriges ambassadör i Managua.
Bland de svenska enskilda orga-
nisationer som verkar i Nicaragua
görs en krassare analys.

– På Olof Palmes tid handlade
biståndet mer om solidaritet, so-
cial rättvisa och demokrati. I dag
förefaller det ekonomiska egen-
intresset ha tagit över, säger Moisés
Moraga, Diakonias representant i
Nicaragua.

Efter 28 år av svenskt bistånd är
Nicaragua fortfarande Latinameri-
kas näst fattigaste land. Det finns
därför de som menar att ett mins-
kat bistånd i själva verket kan vara
bra för landet.

– Nicaragua behöver inte mer
bistånd. Det landet behöver är en
skattereform, säger den nicaragu-
anske ekonomen Adolfo Acevedo.

– I dag tar Nicaragua emot fem
gånger så mycket bistånd som de
fattigaste länderna i Afrika. Sam-
tidigt är den välbärgade delen av
befolkningen i praktiken skatte-
befriad, säger Adolfo Acevedo.
Liksom många andra intygar han
att Sverige gjort viktiga insatser för
demokratibyggande, jordbruks-
utveckling och hälsovård, men att
det nu är dags för Nicaragua att
klara sig mer på egen hand.

I praktiken verkar det dock som
om det uteblivna svenska biståndet
kommer att ersättas av den venezo-
lanske presidenten Hugo Chávez ol-
jepengar. Nicaraguas vicepresident
Jaime Morales sade häromveckan att
det indragna svenska stödet kompen-
seras av bland andra Venezuela.

PÅ LANDSBYGDEN i provinsen Ma-
tagalpa granskar Yolanda Torres
sina växande lökar. Hon tillhör de
fattigaste i landet, men har genom
ett svensk fi nansierat program fått
hjälp att så frukt och grönsaker på
gården bakom sitt lilla trähus.

– Jag hoppas att vi kan få lite
grönsaker över, så att vi kan säl-
ja dem på marknaden och få lite
pengar också, säger hon.

Nu ska projektet fasas ut. Men
landets nya regering har nyligen
sjösatt ett program som kallas ”noll
hunger” och meningen är att det
svenska projektet i Matagalpa ska
bli en del av det. Det återstår att
se om det övriga svenska biståndet
kan avslutas lika smidigt.

Erik Gustafsson

DN 2007-09-10

Brottsligheten avgörande valfråga i Guatemala

GUATEMALA CITY. När Guatemalas invånare i dag, söndag, går till valurnorna för att utse ny president är den stora valfrågan hur man ska få bukt med den skenande brottsligheten. Valet står mellan en socialdemokrat och en general som med knuten näve utlovar hårda tag.

Längs avenyn Reforma i Guatemala City sitter valaffischerna tätt uppklistrade på väggar och telefonstolpar. Intill bilderna av de leende politikerna går renhållningsarbetaren Felipe Cruz och plockar skräp på gräsremsor mellan hårt trafikerade körfiler.

Han tar av sig kepsen och torkar svetten ur pannan.
– Det är klart att jag ska rösta. Det är en plikt. För mig är Alvaro Colom den bästa kandidaten, eftersom han vill hjälpa de fattiga, säger Felipe Cruz.

Han är inte den ende som tänker så. Den socialdemokratiske kandidaten Alvaro Colom leder i opinionsundersökningarna inför söndagens val, mycket tack vare att han är den ende av de fjorton kandidaterna i presidentvalet som uttryckligen talar om att omfördela landets mycket skevt fördelade rikedomar.

I Guatemala lever två tredjedelar av befolkningen i extrem fattigdom, och de flesta av dem är mayaindianer på landsbygden. Samtidigt kontrollerar en liten spanskättad elit huvuddelen av kapitaltillgångarna och jordbruksmarken.

– Sedan inbördeskriget tog slut för tio år sedan har inte någon social rörelse lyckats växa sig tillräckligt stark för att skapa ett socialt tryck för förändringar. Bara drygt två procent av arbetarna är organiserade i fackföreningar, så företagareliten har stor makt, säger statsvetaren Fernando Valdez till DN.

– Det är klart att det avspeglar sig i kandidaternas program. Colom talar visserligen om fattigdomsbekämpning, men det rör sig inte om några radikala reformer säger Valdez.

Den stora valfrågan är annars den skyhöga brottsligheten. Förra året begicks 5885 mord och hittills i år har drygt 3500 människor bragts om livet i landet.

Våldet avspeglar sig också i valkampanjen. Ett femtiotal kandidater till kongress- och lokalvalen, som hålls samtidigt som presidentvalet, har mördats. Hur många av dessa mord som haft politiska motiv är svårt att avgöra, men narkotikamaffian, som redan infiltrerat stor del av statsapparaten, tros ligga bakom många av dem.

– Maffian mördar helt enkelt de politiker som vågar utmana den. I synnerhet i de avlägsna delar av landet där maffian har hemliga landningsbanor, säger Fernando Valdez.

Samtidigt finns stora områden i Guatemala City som i praktiken kontrolleras av ”maras”, kriminella ungdomsgäng vars medlemmar sätter skräck i befolkningen och utmärker sig genom sina tatueringar.

Generalen Otto Pérez Molina är den som tydligast satsat på brottsbekämpning som främsta valfråga. Hans parti Partido Patriota (”Patriotpartiet”) har en knuten näve som symbol och vill genomföra en konstitutionell reform för att kunna ta hårda tag mot brottsligheten. Det skulle i praktiken innebära undantagstillstånd i vissa delar av landet.

Enligt den senaste opinionsundersökningen får general Pérez Molina 28,7 procent av väljarsympatierna, medan Alvaro Colom får 34,7 procent. Om ingen av kandidaterna får mer än 50 procent av rösterna kommer dock en andra valomgång att genomföras den 4 november.

Erik de la Reguera

DN 2007-09-09

Sista dagen i Managua – för den här gången

Efter två intensiva heldagar med besök på olika Sida-projekt är det skönt att pusta ut på hotellet, så här på fredagsmorgonen. Några huevos revueltos och en jugo de guyaba på en solig innergård kan få vem som helst att vilja ta i tu med dagens arbete. Men först, en bloggrapport.

Vi har haft ett par bra dagar på landsbygden och på polisstationer (dock inte sedda från cellperspektiv). Sömnbristen och stressen har varit konstanta, men jag har lärt mig mycket. Och hey, jag är ju inte småbarnsförälder. Dessutom har förkylningen gett med sig sedan vi lämnat snålblåstens Buenos Aires.

Orkanen har dragit förbi och solen tittar fram mellan molnen. Men vid Atlantkusten fortsätter det tunga arbetet med att dra fram offren för regnen och stormbyarna. Drygt hundra personer uppges ha omkommit i spåren av ”Felix”. Hela byar har förstörts.

Nu är det dags att dra vidare till Guatemala, där det är val på söndag.

Wish me luck.

Oppositionen höjer rösten på Kuba

MANAGUA. Fidel Castros dåliga hälsa har den senaste veckan gett de politiska dissidenterna på Kuba mod att höja sina röster efter flera år av tystnad.

På onsdagen var det sociologen Hector Palacios tur att kräva politiska reformer.

– Castros sjukdom gör att vi i dag är närmare ett genombrott för demokratin på Kuba än någonsin tidigare, sa Palacios vid en presskonferens i sin lilla lägenhet i Havanna, där DN besökte honom tidigare i år.

Han manade oppositionen att enas kring ett program för politiska reformer, där frigivningen av 250 politiska fångar står högst på dagordningen.

De senaste veckorna har flera framstående dissidenter gjort liknande utspel, bland andra den kanske främste ledaren för oppositionen, Oswaldo Paya.

Han och de andra ledarna för oppositionen är dock relativt okända för de flesta kubaner, eftersom de statligt kontrollerade medierna inte ger dem något utrymme.

Erik Gustafsson

DN 2007-09-06