Lederhosen och salut

Roligt med alla kommentarer. För att fira dem ska jag berätta om ett annat firande, som jag av en slump fick uppleva häromdagen i min idyllförort:

Jag kommer gående längs en av de vindlande gatorna i Perchtoldsdorf då jag får höra ett taktfast och lite ödsligt trummande. Det kommer allt närmare, men gatan är tom, inte en människa i sikte. Några sekunder senare svänger ett tjugotal uniformerade män runt gathörnet och kommer gående mot mig.

Männen är i medelåldern, de är iklädda märkliga hattar och mot deras axlar vilar stora musköter. Det är en scen som tagen ur ett annat sekel.

En fanbärare kånkar på en stor och färggrann fana, trumslagaren trummar lakoniskt på sin sorgsna trumma. Ingen säger något. Ingen applåderar. De passerar i tystnad.

En halvtimme senare ser jag de uniformerade gubbarna igen. Nu står de still och har fått sällskap av en blåsorkester som spelar ompaompamusik. Ett antal civilister i lederhosen har ställt ut några bord med ölsejdlar på.

Jag frågar försiktigt en förbipasserande vad det hela rör sig om. Det visar sig att evenemanget anordnas av en förening som vill högtidlighålla den habsburgska arméns seger över turkarna 1809, då imperiets huvudstad Wien belägrades. När jag frågar "varför?" de högtidlighåller detta är det ingen som verkar kunna, eller vilja, svara.

Jag och Stjärnan står kvar och lyssnar på ompaompa-musiken en stund. När samhällets katolska präst ska välsigna evenemanget, går vi.