Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: januari 2007

Vals – vafalls?

Det är bara att följa hjärtat. Må så vara att det verkar galet. Men molnen över Caracas natthimmel döljer inte längre mitt mål, de höljer det inte längre i dunkel.

Och i dag publicerades en text i DN som jag skrivit.

Och jag ringer och fixar och donar inför andra jobb. Och nästa vecka blir nog bra. Jag tror att det ordnar sig.

För jag har fattat ett beslut.

Och för att fira det tänker jag strunta i att alla säger att det är så farligt här på kvällarna och gå ned till mitt favoritkafe och beställa en av deras smaskiga capuccinos och kanske en våffla också, en med socker på, och sen ska jag flanera hem i den ljumma kvällen och låtsas som att jag inte ser de läskiga typerna i gathörnen.

Och det där borde jag ju inte ha skrivit för nu blir ni säkert oroliga, men det kan vi ju alltid lösa genom att jag lovar att skriva ett litet inlägg i kommentarerna här nedan när (om?) jag kommer tillbaka oskadd från promenaden.

Revolutionslagar kan göra Chávez enväldig

CARACAS. Den redan närmast allsmäktige Hugo Chávez vill styra Venezuela genom presidentdekret. Avsikten är, enligt honom själv, att snabbt kunna driva igenom ett helt paket med ”revolutionära lagar” som ska föra landet närmare det han kallar för tjugohundratalets socialism.

I huvudstaden Caracas visar väggmålningar och kvarhängande val­affischer att Hugo Chávez inte gör någon hemlighet av att han vill ha ett socialistiskt system – ”es necesario vencer”, det är nödvändigt att segra, ekar det från väggarna.

Efter segern i presidentvalet i december förra året, då Hugo Chávez fick 63 procent av rösterna, har han upprepade gånger lovat öka takten i reformerna. När nationalförsamlingen i Venezuela på torsdagen godkände en lag som ger Chávez rätt att stifta lagar utan att först skicka dem vidare till parlamentet var det därför ett första steg mot omfattande förändringar i landet.

Presidenten har tillsatt en särskild arbetsgrupp som leds av vicepresident Jorge Rodríguez och som fått till uppgift att utarbeta lagändringarna. Hittills har regeringen meddelat att den vill förstatliga de stora energi- och telefoniföretagen, och att man tänker kräva minst 51 procent statligt ägande i de oljebolag som utvinner Venezuelas omfattande oljetillgångar.

Chávez vill också skriva om delar av landets konstitution. Dels för att kunna bli återvald ett obegränsat antal gånger – men också för att stöpa om det demokratiska systemet i grunden. Presidenten säger sig vilja avskaffa borgmästarvalen och införa så kallade grannskapsråd, något som fått kritiker att varna för att Venezuela går mot en modell som liknar det kommunistiska Kuba.

Grundlagsändringarna måste godkännas av nationalförsamlingen, men det väntas inte innebära några svårigheter eftersom oppositionen bojkottade valen 2005 och därmed inte har något inflytande att tala om i parlamentet. Chávez har dock lovat att en folkomröstning ska hållas om grundlagsändringarna.

Den splittrade högeroppositionen kritiserar Chávez för att inte respektera demokratins spelregler och för att undvika debatt om de kontroversiella lagförslagen. Även mer neutrala bedömare är ense om att maktdelningen i landet i praktiken är som bortblåst, sedan presidenten tagit kontroll över såväl parlamentet som författningsdomstolen.

Fortfarande pågår dock en livlig debatt i landets medier. Och Chávez är fortsatt populär i breda befolkningslager, inte minst i de fattiga områden där regeringens hälsovårds- och alfabetiseringsprojekt är djupt uppskattade.

Erik Gustafsson

DN 2007-01-19

Venezolansk vargtimme

Vaknade med ett ryck för en stund sen. Klockan är fem på morgonen här i Maracaibo. Och just nu känns hotellrummet som ett fängelse.

Efter en intensiv och upplyftande fotbollshelg tog jag ledigt i går för att pusta ut. Det var väl klokt, egentligen.

Men som vanligt är det en stjärna som fattas mig. Hur jag än spanar mot horisonten så ser jag den inte.

Världsdelarna fortsätter att slita och dra i mig.

Jag borde egentligen kliva upp ur sängen och göra mig i ordning nu.

På flygplatsen väntar kaos. Två av flygbolagen har fått alla sina flighter inställda av motsvarigheten till Luftfartsstyrelsen som straff för att de höjt priserna för mycket. Och jag som inte har någon biljett till Caracas.

Rent rationellt borde jag alltså kliva upp nu och åka ut dit så tidigt som möjligt.

Men jag gnällbloggar i stället.

Gooooooooooooooooooooooool…

Sverige spelade sin kanske sämsta match på länge, men jag hade kul! Det var en intressant upplevelse att hoppa in som sportreporter. Och stressigt.

Tidsskillnaden gjorde att jag var tvungen att skicka min artikel samtidigt som slutsignalen gick om den skulle ha en chans att komma med i sista upplagan.

Det gick. Men tangenterna glödde en stund efteråt.

Resultaten finns här och här.

Hade tur och träffade El Universals främste fotbollsjournalist på mitt hotell innan matchen. Hon heter Maria José och är 26 år.

Lite koolt, tycker jag, inte minst med tanke på att El Universal är motsvarigheten till DN i Venezuela.

Maria José hjälpte mig med en hel del praktiska saker och presenterade mig för venezolanska kollegor från olika medier.

Innan matchen började passade jag också på att presentera mig själv för Pontus Kåmark, som lite förvirrat frågade om jag hade koll på vilka som skulle spela mittbackar i det svenska laget.

Det hade jag.


Visst var det lite tråkigt att Sverige förlorade, men samtidigt var det roligt att se den venezolanska glädjen efteråt.

Folk var liksom… förvånade.

Det unnar jag dem.

Venezuela firar med fyrverkerier

MARACAIBO. Det svenska landslaget visste att det skulle bli en svettig uppgift att ta sig an Venezuela i staden Maracaibo vid den karibiska kusten. Men frågan är om att de förstod hur hett det skulle bli om öronen rent spelmässigt.

När matchen blåstes igång av den colombianska domartrion på söndagseftermiddagen lokal tid stod solen fortfarande högt. Och det märktes att svenskarna hade respekt för den trettiogradiga hettan, inga onödiga löpningar togs under den första kvarten.

På läktaren stod ett tjugotal blågulklädda svenskar, omgivna av ett hav av rött. Birgitta Månsson och Nikos Argiriou hade anlänt till Caracas kvällen innan och satt sig direkt på nattbussen för att ta sig till Maracaibo, som ligger tio timmars färd bort.
– Jag är här för att besöka min son, som studerar teknisk fysik i ett utbytesprogram. Vi hoppas ju så klart att Sverige vinner, sa Nikos Argiriou i solgasset.

Efter den trevande starten satte det venezuelanska laget desto högre fart. Landets coach, Richard Paez, förvarnade redan tidigare i veckan om att söndagens match skulle innebära ett test av en ny och offensivare taktik, där kantspelet skulle prioriteras.

I Venezuela är siktet inställt på Copa America, den latinamerikanska motsvarigheten till EM, som spelas på venezolansk mark i juni i år. Matchen mot Sverige sågs därför av många i landet som ett första test av hur Venezuela skulle kunna stå sig mot en motståndare av ”VM-klass”, som medierna uttryckte det.

Den första halvleken föreföll den nya taktiken framgångsrik, inte minst på vänsterkanten, där Daniel Mobaeck fick arbeta hårt för att hålla ordning på den snabbfotade trion Evelio Hernandez, Jorge Rojas och Alejandro Guerra.

I sjuttonde minuten utbrast ett enormt jubel och radiokommentatorerna på pressläktaren skrek ”GOLGOLGOLGOL” när Alejandro Guerras skott seglade in bakom Rami Shaaban. Men efter en med svenska ögon bedrövlig halvlek fanns fortfarande hoppet.
– De svenska spelarna ser nervösa ut. Men det kanske är värmen. Vi får hoppas att det vänder nu när skuggan kommer, sa Nikos Argiriou i paus.

Svenskarna kom också ut från pausvilan med piggare ben, högre tempo och mer aggressivitet. Men vad hjälpte väl det. Trots flera svenska chanser var Venezuelas offensiv hela tiden något vassare, inte minst i straffområdet.

Det omtalade kantspelet fortsatte att ge de svenska ytterbackarna huvudvärk. Och när Daniel ”Cafu” Arismendi gjorde Venezuelas 2-0-mål i slutminuterna utbröt jubel och firande på Estadio Jose Panchencho Romero.

Fyrverkerier ekade i natten när publiken gick hem till ett taktfast ”Ve-ne-zu-ela”. Och de svenska fansen fick finna sig att vänta ett tag till på den ”vinnarmentalitet” som Lagerbäck efterlyst.

Erik Gustafsson

DN 2007-01-14