Oljan kan avgöra valet i Venezuela

MEXICO CITY. När Venezuelas väljare under söndagen avgör vem som ska bli landets president de kommande sex åren, handlar mycket om hur de stora oljeintäkterna ska fördelas. Hugo Chavez vill fortsätta sin "bolivariska revolution", men har fått oväntat hårt motstånd av oppositionens kandidat Manuel Rosales.

Valrörelsens mest kända ansikte tillhör en 32-årig ensamstående småbarnsmamma. Den mörkhyade kvinnan som blickar ned från valaffischer runt om i Venezuela heter Gladys Ascanio, men i oppositionens kampanj är hon enbart känd som ”Mi negra”.

Det är också namnet på de särskilda kontokort som den förre guvernören i delstaten Zulia, Manuel Rosales, vill dela ut till 2,5 miljoner fattiga om han vinner i morgon. Rosales vill fördela en femtedel av statens oljeintäkter direkt via dessa kontokort, vilket skulle ge mellan 2 000 och 4 000 kronor per månad till varje kortinnehavare.

Det kan låta mycket, men med de rekordhöga oljepriser som de senaste åren formligen pumpat in pengar i Venezuelas statskassa kan till och med den tidigare så högerkonservativa oppositionen kosta på sig sådana vallöften. Oljeindustrins bruttoinkomster i år beräknas bli över 800 miljarder kronor och den andel som går direkt in i statskassan tros bli större än någonsin.

Men trots att Rosales får cirka 30 procent av väljarsympatierna i opinionsmätningarna, en siffra som får anses hög med tanke på att oppositionen i stort sett raderades ut i parlamentsvalen 2004, så förefaller Hugo Chavez närmast oövervinnerlig.

Efter åtta år som Venezuelas president är han populärare än någonsin och på marknaderna i Caracas är efterfrågan stor på de små Chavez-dockor som finns i olika modeller och med olika typer av kläder.

Om Chavez segrar i valet i morgon är det inte osannolikt att han inom kort utlyser en folkomröstning om en lagändring som skulle tillåta honom att sitta kvar vid makten till 2021, det år som han själv anser lämpligt för sin pensionering.

Internationellt har han blivit känd för att vara en nagel i ögat på Bushadministrationen, ofta med kontroversiella uttalanden och politiskt känsliga allianser. I somras besökte han bland andra Iran och Vitryssland för att söka stöd för Venezuelas kandidatur till säkerhetsrådet.

Men Chavez popularitet på hemmaplan beror främst på hans engagemang för de fattigaste. Många av de venezolaner som lever på marginalen ser honom som en garant för en chans till en bättre framtid.

Något som Chavez dock helst inte talar om är att fattigdomen ökade i landet under hans första fem år vid makten, den socialistiska retoriken till trots. Enligt regeringens egen statistik har utvecklingen vänts sedan dess, men fattigdomen har ändå bara minskat marginellt jämfört med 1998.

Att det nu ändå förefaller gå åt rätt håll tros ha att göra med att regeringen för tre år sedan sjösatte en satsning på sociala program, så kallade misiones. De är ett slags utposter i utsatta områden som erbjuder sjukvård, alfabetisering, utbildning och subventionerade livsmedel till de allra fattigaste.

Kritiker menar att dessa ”misiones” fungerar som röstfångare för Chavez och att de leder till korruption, eftersom man mer eller mindre måste sympatisera med regeringen för att få tillgång till servicen. Men oavsett sanningshalten i de anklagelserna är det ett faktum att presidentens popularitet tilltagit sedan de sociala programmen inleddes.

Hugo Chavez har också rensat ut sina kritiker ur militären, sett till att ta kontroll över högsta domstolen och har numera även stöd av en majoritet i kongressen. Oppositionen varnar för att demokratin är hotad om den processen får fortsätta.

I slutskedet av valrörelsen har dramatiken tilltagit, sedan regeringen i torsdags sade sig ha avslöjat planer på ett mordförsök på Manuel Rosales. Oppositionsledaren avfärdade dock uppgifterna som en bluff och manade sina supportrar att vara uppmärksamma på eventuella försök till valfusk.

Erik Gustafsson

DN 2006-12-03