Lätt för Hizbollah att värva flyktingar

DAMASKUS. FN:s flyktingkommissariat UNHCR uppskattar att omkring 20.000 libaneser korsar gränsen till grannlandet Syrien varje dag. Många av dem söker skydd i moskéer, kyrkor och skolor som ställts till deras förfogande.

Väl i säkerhet berättar de fasansfulla historier om hur de flytt undan de israeliska bombkrevaderna.

– På den andra dagen av strider bombade de hela vårt bostadskvarter i södra Beirut till grus. Vi var inte hemma då, men två av mina bröder saknas fortfarande, berättar Ali Enhag Hussein.

Han står utanför det kloster i Seidnaya, tre mil norr om Damaskus, där hans familj fått en fristad efter en vecka på flykt. Det samlas ett tiotal familjer runt honom för att lyssna. Om natten sover de alla på enkla madrasser i klostrets seminariesalar.

– Vi tog det lilla vi hade kvar och åkte i väg mot Bekaadalen i öster. Men vägen dit hade bombats av israelerna, så vid fyra fem ställen fick vi kliva ur och gå runt kratrar, bara för att försöka hitta en ny taxi på andra sidan, berättar han.

Som så många andra libaneser trodde Ali Enhag Hussein att Bekaadalen – en bördig högplatå i östra Libanon – skulle vara en bra plats att söka skydd på. Under inbördeskriget på 1980-talet var strider där sällsynta. Men tiderna har förändrats. Eftersom stora delar av den fattiga shiamuslimska befolkningen i Bekaadalen stödjer Hizbollah, gör israeliskt stridsflyg nu ständiga räder mot misstänkta gerillafästen i området.

– Efter ett par dagar attackerades den skola som vi fått sova i och då bestämde vi oss för att försöka ta oss över gränsen. Och nu är vi här – Gud vare lov!

Bredvid honom står en man som normalt sett lovordar en annan Gud. Den grekisk-ortodoxa patriarken Gregorios III är på besök i klostret. Unga volontärer svärmar kring honom för att visa hur mat och andra förnödenheter delas ut.

– För oss är de som kommer hit inte flyktingar. De är våra bröder och systrar, oavsett religion, säger Gregorios III.

Sedan lyssnar han uppmärksamt medan Ali Enhag Hussein berättar sin historia ännu en gång. Just när Ali är klar ringer telefonen. Och det är ett samtal från Sverige.

Det visar sig att Ali Enhag Hussein, liksom många libaneser, har släktingar i Sverige. Hans far, mor och syster bor i Göteborg sedan 1990 och nu är det systern Ferial som ringer för att höra hur de mår.

Via den raspiga telefonlinan hör man att hon är orolig.

– Det är tillräckligt svårt att familjen är splittrad mellan Sverige och Libanon. Nu splittras den upp i tre länder, säger hon.

Flyktingarna från Libanon samlas upp på en mängd olika platser runt om i Syrien. Kyrkor, moskéer och skolor har öppnat sina dörrar för att ta emot de tusentals flyktingar som strömmar över gränsen, men många bor också hos vänner och familjemedlemmar. Ingen vet exakt hur många libaneser som tagit sig till Syrien de senaste veckorna, men en företrädare för FN:s flyktingkommissariat UNHCR säger till nyhetsbyrån AFP att 20 000 korsar gränsen varje dag.

I Damaskus är många av hotellen fullbokade och de som inte har råd med hotell får sovplats på universitetsområdet, där två stora byggnader upplåtits till flyktingarna. Frivilliga studenter bär in säckar med bröd och dunkar med vatten i husen.

– Jag är verkligen rörd av allt stöd vi får av vanliga syrier, säger Hassan Chara Feddine, en elektriker från Beirut som jag möter i en av salarna.

Samtidigt är det uppenbart att de människor som tvingats fly från sina hem är tacksamma rekryter för radikala krafter.

I en av samlingssalarna på universitetet sitter libanesiska män och kvinnor och lyssnar på en kvinna som hyllar Hizbollahs kamp. Det manas till demonstration. Hassan Chara Feddine tänker gå med i den.

– Jag har aldrig demonstrerat förr. Men nu är det dags. När man har förlorat så mycket som jag har vill man säga ifrån, ja, kanske till och med göra mer radikala saker, säger han.

Erik Gustafsson

DN 2006-07-21

Continue reading

Tiotusentals flyr ur Libanon

En av de största internationella evakueringarna efter andra världskriget pågår just nu i Libanon samtidigt som de israeliska flygbombningarna av tättbebodda områden fortsätter.

Enligt FN finns det omkring 500.000 flyktingar i Libanon varav tiotusentals är utländska medborgare.

Det var många som packade sina väskor i Beirut på tisdagen. Förutom de många svenska medborgarna befann sig 22.000 britter, 17.000 fransmän, 20.000 kanadensare, 8.000 amerikaner och tusentals andra utlänningar i Libanon när strider bröt ut i landet för en vecka sedan.

En del av dem har lyckats lämna Libanon på egen hand, men många är fortfarande kvar – strandsatta i ett land utan fungerande internationell flygplats och med vägar som är livsfarliga att färdas på.

På tisdagskvällen började ett antal örlogsfartyg och passagerarfärjor som chartrats av olika regeringar anlända till Beiruts hamn för att få fart på evakueringen. Samtidigt bussades människor i konvojer till den syriska gränsen.

Dessa konvojer hade fått säkerhetsgarantier av parterna i konflikten, men någon avmattning i striderna märktes annars inte under tisdagen, den israeliska offensivens sjunde dag.
Stridsflyg slog till mot mål i Beirut, Tripolis och Bekaadalen, där den shiamuslimska Hizbollahmilisen av tradition har ett starkt fäste.

Samtidigt fortsatte artilleribeskjutningen av mål i södra Libanon.

Minst 29 människor dödades i israeliska attacker och nio av dem uppgavs tillhöra en och samma familj. Sammantaget har över 230 libaneser dödats, de flesta av dem civila, sedan den 12 juli, då en grupp Hizbollahkrigare angrep en israelisk gränspatrull, dödade åtta soldater och tillfångatog två andra.

Israels regering har avvisat Hizbollahs krav på en fångutväxling och kräver i stället en villkorslös frigivning och ett avväpnande av gerillarörelsen. Dessutom lägger man stor del av skulden på Libanons regering.

Uppskattningsvis 100.000 libaneser har tvingats fly sina hem sedan striderna inleddes. Till skillnad från de utländska medborgarna är det oklart var de ska ta vägen. FN:s chef för humanitärt bistånd, Jan Egeland, varnade därför på tisdagen för att stora hjälpinsatser kommer att krävas.

Ett stort antal av Hizbollahs katjusjaraketer slog i går också ned i städer i norra Israel. Minst en person dödades i staden Nahariya. Den israeliska armén hävdade dock att antalet raketattacker minskar för varje dag, men lade till att de militära operationerna väntas pågå i flera veckor och att en markoffensiv “inte kan uteslutas”.

Det kan innebära att det förbereds en återockupation av de delar av södra Libanon som i 22 år kontrollerades av israelerna, innan de slutligen drog sig tillbaka år 2000.
FN-chefen Kofi Annan fortsatte på tisdagen samla stöd för sin idé om att skicka en större internationell fredsstyrka till södra Libanon.

Han uttryckte hopp om att få europeiskt deltagande i en sådan styrka, sedan EU:s utrikesministrar uttalat försiktigt stöd för tanken.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 19/7 2006.

Continue reading

Indonesien drabbat hårt

Det jordskalv och efterföljande flodvåg som inträffade på måndagen är bara det senaste i en rad av kraftiga skalv som drabbat Indonesien efter den stora tsunamikatastrofen i Asien för nitton månader sedan.

Vulkanutbrott, jordbävningar och flodvågor. Sedan havsbottnen fullständigt rasade igenom utanför Sumatras kust den 26 december 2004 har de olika öarna som Indonesien består av fortsatt att plågas av kraftiga jordskalv.

Det är lätt att misstänka att det finns ett samband mellan dessa skalv och de enorma förskjutningar som inträffade på kort tid under annandag jul 2004. Men Reynir Bödvarsson, seismolog vid Uppsala universitet, tror inte det.

– Nej, jag tror snarare att det är en slump att vi sett så många skalv de senaste åren, säger han.

Den enda jordbävning som misstänks ha påverkats av skalvet i december 2004 är, enligt Reynir Bödvarsson, den som inträffade i havet norr om Sumatra i mars förra året. Den uppmättes till 8,7 på richterskalan och krävde 1.300 människoliv, varav de flesta på ön Nias.

Att jorden rör så mycket på sig i just Indonesien beror på att hastigheten som kontinentalplattorna flyttar sig mot varandra med där är relativt hög – sex centimeter per år. Spänningar uppstår i skarvarna mellan plattorna och trycket orsakar förkastningar och ras.

När den enorma flodvågen i december 2004 började sin färd mot land uppmätte världens seismografer 9,0 på richterskalan och en 140 mil lång förkastning uppstod. Senare uppjusterades skalvets styrka till 9,3.

Måndagens skalv utanför Javas kust uppmättes till mellan 6,8 och 7,7 på richterskalan och förkastningssprickan var betydligt kortare än den som uppstod på annandag jul 2004.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 19/7 2006.

Continue reading

Blair och Annan vill sända fredsbevarande styrka till Libanon

FN:s generalsekreterare Kofi Annan och Storbritanniens premiärminister Tony Blair föreslog på måndagen att en fredsbevarande styrka ska skapas för att garantera att Hizbollah inte använder södra Libanon som bas för raketbeskjutning. I gengäld skulle Israel upphöra med sina flyganfall.

– Det är enda sättet som vi kan få stopp på våldet, sade Tony Blair vid en presskonferens i S:t Petersburg, där han deltog vid G8-mötets sista dag.

Den brittiske premiärministern erkände dock att det kommer att ta tid att sammanställa en sådan insatsstyrka och att det förutsätter att parterna i konflikten godkänner dess legitimitet. Israels regering förklarade sig genast vara skeptisk till förslaget.
Annons:

– Jag tror inte vi är redo för en sådan lösning än. Vi befinner oss fortfarande i en fas där vi vill försäkra oss om att Hizbollah inte är förskansat vid vår norra gräns, sade en talesman för premiärminister Ehud Olmerts regering.

Fredstrevaren kom samtidigt som ihärdiga rykten cirkulerade om att en israelisk markoffensiv var nära förestående. Israel har hittills bara använt sitt flygvapen, artilleri och flotta för att attackera mål i Libanon, men under natten till måndagen genomfördes för första gången en markräd över gränsen.

Israeliska armétalesmän förklarade dock att det rörde sig om en “mindre och tillfällig aktion” mot några Hizbollahläger precis intill gränsen och att de specialtrupper som deltagit nu återvänt till den israeliska sidan.

Tusentals människor försökte ändå på måndagen ta sig norrut från de områden i södra Libanon som drabbats hårdast av de israeliska bombningarna. Tevebilder visade människor som gående och på alla andra tänkbara vis försökte ta sig bort från de områden där striderna rasar.

Samtidigt kom rapporter om att israeliskt stridsflyg för första gången bombat mål i norra Libanon. Två libanesiska arméposteringar förstördes och minst sex soldater dödades i en attack nära staden Tripoli.

Även i Beirut fortsatte angreppen mot misstänkta Hizbollahfästen i huvudstadens södra förorter. Mörka rökpelare steg på nytt från de stadsdelar där stora delar av den shiamuslimska befolkningen bor.

Sammanlagt ett trettiotal civila uppges ha dödats under måndagen till följd av de israeliska bombningarna i Libanon.

Men även Hizbollahs raketattacker mot städer i norra Israel fortsatte. Bland annat kollapsade ett trevåningshus i Haifa sedan en Katjusjaraket träffat det. En libanesisk tevekanal uppgav också att ett israeliskt F16-plan skjutits ned över Libanon under natten till måndagen.

En israelisk tevekanal rapporterade i gengäld att den israeliska regeringen planerade att attackera elverk och därmed slå mot hela Libanons energiförsörjning.

Andra civila installationer, som bensinstationer och fabriker, har redan sedan tidigare bombats av israelerna. Men att slå ut elförsörjningen skulle kunna utlösa en humanitär kris, något som inte minst visas av situationen i Gaza.

På måndagen besökte Irans utrikesminister Monouchehr Mottaki Syrien, där han levererade ett brev i vilket president Ahmadinejad garanterar iransk uppbackning till Syrien om Israel anfaller landet.

Det diplomatiska spelet pågick också i Bryssel, där EU:s utrikesministrar träffades för att diskutera den allt mer upptrappade situationen i Mellanöstern. Utrikesministrarna enades om att mana parterna till återhållsamhet, men inget entydigt krav på eldupphör ställdes.

Då var USA:s president George W Bush betydligt rakare i sina formuleringar, när han av misstag glömde slå av mikrofonen vid G8-mötet i S:t Peterburg på måndagen. Under ett privat samtal med Tony Blair, som av en slump sändes ut i kongressanläggningens interna tevesystem, sade Bush att “det man verkligen behöver göra är att få Syrien att säga åt Hizbollah att sluta upp med den här skiten”.

USA:s utrikesminister Condolezza Rice planerar att resa till Mellanöstern med förhoppningar om att kunna mildra spänningarna i en region där Israel under flera dagar har bombarderat Libanon och där Hizbollah-milisen avfyrat raketer mot den judiska staten.

Rice återvänder till USA från Ryssland på måndagskvällen och kommer då att besluta om när det bär av till Mellanöstern.

Erik Gustafsson

Hizbollah har eldkraft i form av soldater, raketer och missiler

Enligt analytikern Nicholas Branford vid Jane’s Defence Weekly och underrättelsekällor i Israel och Libanon har Hizbollah:

600 heltidssoldater, 3 000–4 000 veteraner som kan mobiliseras och 15 000–30 000 reservister.

13 000 raketvapen av typ katjusja. En 107 mm variant med 11 kilometers räckvidd och en 122 mm variant med 20 kilometers räckvidd.

Omkring 100 iransktillverkade raketvapen av typ Fajr-3 med en räckvidd på 45 kilometer och Fajr-5 med 70 kilometers räckvidd.
Syrientillverkade raketvapen på 220 mm och en stridsspets på 90 kilo.

Iran tros ha försett Hizbollah med ballistiska missiler med en räckvidd på 200 kilometer och en stridsspets på 600 kilo.

Hizbollah skadade allvarligt ett israeliskt krigsfartyg utanför Beirut i förra veckan med iransk missil av typ C-802.

Källa: Reuters

Publicerat i DN den 18/7 2006.

Continue reading

Folkrättsexpert om kriget i Mellanöstern

DN ställde tre frågor till folkrättsexperten Ove Bring om de pågående striderna i Libanon och raketbeskjutningen av norra Israel.

Är det i folkrättslig mening ett krig som pågår?

– Ja, eftersom det är två stater inblandade och strider pågår över gränsen. Israel har dessutom utsett den libanesiska regeringen till sin motpart. Det hade varit annorlunda om till exempel Israel och Libanon tillsammans angripit Hizbollah. Då hade man talat om “militära operationer” i stället, men nu rör det sig alltså i folkrättslig mening om ett “krig”.

Israel menar att landet angrips av en allians bestående av Hizbollah, Hamas, Syrien och Iran. Går det att folkrättsligt motivera ett israeliskt angrepp mot till exempel Syrien?

– Nej, inte i nuläget. Det skulle vara ett oproportionerligt svar. Och även om det skulle visa sig att syriska eller iranska militärer befinner sig i Libanon och ger viss assistans till Hizbollah, så borde det räcka med att slå ut dessa enheter – inte angripa ett helt land.

Agerar Israel i enlighet med folkrätten för närvarande?

– När det gäller rätten till självförsvar, så tycker jag att de fortfarande har rätten på sin sida. Inte minst med tanke på raketbeskjutningen av Haifa. Men israelerna bryter mot internationell humanitär rätt när de bombar sönder hela bostadskvarter i Beirut – då gör man inte sitt yttersta för att skydda civilbefolkningen.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 18/7 2006.

Continue reading

USA går på Israels linje i säkerhetsrådet

FN:s säkerhetsråd avslutade krismötet i New York sent på fredagskvällen. Mötet ledde inte till något gemensamt ställningstagande för att få ett slut på Israels attacker på libanesiskt territorium. USA var ensamt om att vägra att ens mana Israel till återhållsamhet när det gällde de militära offensiverna i både Libanon och Gaza.

- Vi möts här i dag i skuggan av ett omfattande och barbariskt angrepp på mitt land. Just nu förstör israeliska styrkor infrastruktur och dödar oskyldiga civila, sade Libanons FN-ambassadör när mötet öppnades.
Tidigare under dagen hade Libanons premiärminister Fouad Siniora vädjat till USA:s president George W Bush att använda sitt inflytande för att sätta stopp för den israeliska offensiven.

Men en talesman för Vita huset meddelade att den amerikanske presidenten “inte tänker ta militära beslut för Israels räkning”. Den amerikanska linjen i säkerhets­rådet föreföll snarare gå på Israels linje, med krav på ett fullständigt avväpnande av Hizbollah.
Annons:

FN-ambassadör John Bolton hänvisade till att det i en flera år gammal FN-resolution slås fast att Hizbollah ska avväpnas – något som inte har gjorts eftersom den libanesiska regeringen varit svag och splittrad.

Men den amerikanska regeringens linje gick stick i stäv med vad många av de övriga medlemmarna av säkerhetsrådet sade under det flera timmar långa mötet runt det ovala bordet i FN:s högkvarter.

Många, bland andra Frankrike och Ryssland, riktade hård kritik mot vad de såg som “ett oproportionerligt bruk av våld” från Israels sida. Enligt internationell rätt har ett land rätt att försvara sitt territorium – men det våld som används ska stå i proportion till hotet som landet ställs inför.

Redan på torsdagen röstade säker­hetsrådet om en resolution som Qatar hade lagt fram och som bland annat riktade kritik mot Israels militära offensiv. Den resolutionen gick dock inte igenom, eftersom USA lade in sitt veto mot den. Anledningen sades vara att den var allt för ensidig och inte ställde krav på båda sidor.

Samtidigt växer spänningen mellan Israels regering och Syrien, sedan israeliska ministrar pekat ut syrierna som ansvariga för kidnappningen av två israeliska soldater på onsdagen.

Även USA:s president Bush har sagt att “Syrien ska ställas till ansvar” för sin roll i den upptrappade situationen.

Det fick på fredagen Irans president Mahmoud Ahmadinejad att höja ett varningens finger. I ett telefonsamtal med den syriske presidenten Bashar Assad sade han att ett angrepp på Syrien kommer att få ett “hårt svar”.

FN:s generalsekreterare Kofi Annan skickade på torsdagen en grupp bestående av de rutinerade diplomaterna Vijay Nambiar, Alvaro de Soto och Terje Roed Larsen till Mellanöstern för att medla i konflikten. De väntades först resa till Egypten och sedan fortsätta till Israel, Libanon och Syrien.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 15/7 2006.

Continue reading

Skarp kritik från den svenska regeringen

Sveriges regering riktar skarp kritik mot Israels offensiv i Libanon och fördömer landets agerande i Gaza. Det sade utrikesminister Jan Eliasson vid en pressträff på torsdagseftermiddagen.

– Israels militära offensiv i Libanon innebär en oerhört farlig upptrappning av situationen i regionen, sade en tydligt oroad Jan Eliasson när han kom ut på innergården i Arvfurstens palats.

[forts fattas]

Continue reading

“Israel har rätt att försvara sig”

Israel har rätten på sin sida när de går in i södra Libanon. Det menar två folkrättsexperter som DN talat med. Men de betonar också att det kan förändras om bombningarna utökas och civilbefolkningen kommer i kläm.

Folkrättsprofessor Ove Bring anser att den israeliska reaktionen hittills inte bryter mot internationell rätt.

– Eftersom det var Hizbollah som först attackerade en postering på israeliskt territorium, så har Israel rätt att försvara sig enligt den så kallade självförsvarsprincipen, säger Ove Bring.
Annons:

– Men försvaret ska vara proportionerligt till det hot som man ställs inför. Exakt var den gränsen går är alltid en politisk och humanitär bedömning, men allmänt sett kan man säga att om civila offer krävs under en längre tid utan att målet uppnås så blir det problematiskt.

Ove Bring menar att bombningarna av vägar, broar och Hizbollah-läger i södra Libanon är legitima försvarsåtgärder. Även bombningarna av flygplatsen i Beirut tycker han går att försvara.

– Det kan ses som Israels sätt att sända en signal till Libanons regering. Det är ju trots allt så att den libanesiska regeringen tillåtit Hizbollah att agera från dess territorium, säger Ove Bring.

Han får medhåll av Hans Corell, som varit biträdande generalsekreterare i FN.

– Ett land har skyldighet att se till att dess territorium inte används av krafter som uppträder aggressivt mot grannländer, säger han.

– Samtidigt har Israel haft lång tid, ända sedan 1940-talet, på sig att lösa den situation som uppstod i och med staten Israels grundande. Det går det inte att frikoppla den konflikt som nu har uppstått från palestiniernas situation. Båda sidor har ett ansvar för att lösa konflikten, säger Hans Corell till DN.

Han menar att Hizbollahs attack och tillfångatagande av två israeliska soldater är olagliga, oavsett vilket rättsligt ramverk som tillämpas.

– Israel säger att deras soldater “kidnappats” och det är en korrekt term om man ser Hizbollah som en renodlat kriminell grupp. Men även om man väljer att se Hizbollah som en krigförande motpart, så är det enligt Genèvekonventionen förbjudet att ta gisslan. Och organisationens omedelbara krav på fångutväxling visar att det rör sig om det, säger Hans Corell.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 14/7 2006.

Continue reading

Bombatattentat kan ha band till al-Qaida

Radikala grupper i Kashmir och en ökänd gangsterkung med band till al-Qaida var på onsdagen polisens huvudmisstänkta för de sju samordnade bombattentaten mot pendeltåg i Bombay. Samtidigt började livet i mångmiljonstaden långsamt återgå till det normala.

Utredare hade börjat gå igenom de sönderbombade tågen och stationerna i den indiska staden Bombay efter tisdagens bombdåd.

Enligt ett högt polisbefäl orsakades explosionerna troligen av tidsinställda bomber uppgav den brittiska etermediekanalen BBC.

Monsunregnet hällde ned över de tusentals pendlare som stod och väntade på tågperrongerna tidigt på onsdagsmorgonen i norra Bombay. Trots att minst 183 människor dödades och över 700 skadades när förstaklassvagnar förvandlades till dödsfällor dagen innan, så var det ändå många som var tvungna att ta tåget.

-Visst är det lite otäckt, men vi har inget val. Vi måste ju arbeta, sade 24-åriga Amita Rane till Reuters utsände.

Tågtrafiken började fungera redan i gryningen och befolkningen uppmanades att fortsätta med sina vanliga sysslor och sända sina barn till skolan. Samtidigt höjdes säkerheten i många städer runt om i Indien och polisens närvaro på offentliga platser var större än normalt.

-På kvällen efter attentaten blev det fullständigt kaos i trafiken här i stan, men nu har livet börjat återgå till det normala, berättar K C Mehra, Sveriges honorärkonsul i Bombay.

Han påpekar att det inte är första gången som Bombayborna råkar ut för terrordåd. Många minns fortfarande de koordinerade attackerna i mars 1993, då tretton bomber exploderade vid olika finansiella centrum i staden.

Hjärnan bakom den operationen ansågs vara Dawood Ibrahim, en mäktig muslimsk gangsterboss i Bombays undre värld som ville hämnas hindunationalisters attack mot en viktig moské.

Han har i alla år lyckats undgå rättvisan och allt tyder på att han fortfarande kontrollerar sitt underjordiska imperium, men nu från en okänd ort i Pakistan. Där har Ibrahim, enligt underrättelseuppgifter, fått nära kontakt med Lashkar-e-Toiba, den Kashmirbaserade organisation som indisk polis på onsdagen utsåg till huvudmisstänkt för tisdagens tågbomber i Bombay. En koppling till Dawood Ibrahim är inte osannolik.

-Lashkar-e-Toiba är den enda av de radikala organisationerna som har kapacitet att utföra en så här avancerad operation i dag. Och jag tror att Dawood Ibrahim har ett finger med i det här på något sätt utan hans kontaktnät är det svårt att genomföra något sånt här i Bombay, säger Suba Chandran, som forskat om Kashmirkonflikten vid Institute for Peace and Conflict Studies i New Delhi, till DN.

Att en representant för Lashkar-e-Toiba på onsdagen förnekade att organisationen varit inblandad avfärdar han.

-De har inte tagit på sig något av sina tidigare attentat heller.

På onsdagen rapporterade nyhetsbyrån AFP att sex människor skadats i en granatattack i Kashmir. Granaten kastades på turister i färd med att gå ombord på en buss i turistorten Gulmarg. Tre av de skadade kommer från New Delhi och tre kommer från Kashmir.

I den flora av spekulationer som uppstått efter dåden har många pekat mot Usama bin Ladin och al-Qaida, inte minst på grund av likheterna med attentaten i Madrid och London. Men några direkta kontakter mellan Lashkar-e-Toiba och al-Qaidas ledning är inte dokumenterade. Däremot hade Lashkar-e-Toiba under en tid goda relationer med talibanerna i Afghanistan.

Gangsterkungen Dawood Ibrahim skulle kunna vara länken till al-Qaida, då han misstänks ha fått träning i ett terroristläger i Afghanistan före den 11 september 2001 och dessutom tros göra affärer med både talibanerna och al-Qaida i samband med skeppandet av narkotika läs heroin till Västeuropa.

Av den anledningen stämplade USA:s regering honom som “global terrorist” 2003 och inledde förhandlingar i FN för att försöka frysa hans tillgångar på olika sätt. Men fram till nyligen uppgavs han leva gott i Pakistan, där han bland annat tros ha beskydd av vänner inom den pakistanska säkerhetstjänsten ISI.

Erik Gustafsson
Jesper Huor

Publicerad i DN den 12/7 2006.

Continue reading