Monthly Archive: april 2006

De anhörigas tystnad måste brytas. Det säger Judith Linehan, mor till en av de amerikanska soldater som skickats till Irak. I dag, lördag, på tvåårsdagen av USA:s invasion i Irak, deltar hon i protesterna mot kriget.

Judith Linehans son var stationerad som soldat i Irak i ett år. På ett kafé i Gamla stan i Stockholm berättar hon att det värsta under den tiden har varit ovissheten.

– Det är svårt att beskriva hur det är att bara gå hemma och vänta. Så fort telefonen ringer eller man hör en bil stanna till ute på gatan hoppar hjärtat upp i halsgropen – beskedet kan komma när som helst, säger hon allvarligt och värmer händerna på koppen med cappuccino.

På sin kappa har Judith Linehan ett fredsmärke. Hon är medlem i Military Families Speak Out, en av flera organisationer som nyligen bildats i USA av familjemedlemmar till soldater. I Stockholm ska hon i dag delta vid en demonstration mot Irakkriget.

– Jag skulle aldrig göra det utan min sons gillande. Många anhöriga håller tyst, eftersom det tar emot att kritisera den regering som en närstående kämpat eller dött för, säger hon.

För en dryg månad sedan kom Judith Linehans son hem oskadd. Känslan av att återse honom beskriver hon som ”otrolig”.

– Men jag vet att det är många som inte haft sådan tur, säger hon tyst.

Hittills har fler än 1.500 amerikanska soldater och tiotusentals irakier dött sedan invasionen i Irak inleddes. Judith Linehan berättar om en väns familj, vars son omkom i Irak förra året.

– Deras första reaktion var att hylla sonens hjältemod och patriotism. Men nu har de i stället börjat arbeta för att trupperna ska dras hem. Vreden över en anhörigs död kan vara en mäktig drivkraft, säger hon.

Fredsrörelsen i USA börjar ta ny fart, tror Judith Linehan.

– En viktig orsak till det är att vi anhöriga nu bryter den självpåtagna tystnaden.

Men kravet på ett amerikanskt tillbakadragande möter liten förståelse bland dem som menar att den amerikanska närvaron är en förutsättning för demokratins utveckling i regionen.

– Demokrati skapas inte uppifrån med kulor och bomber. Att många irakier gick och röstade i parlamentsvalen kan lika gärna tolkas som att de vill bestämma själva över sitt land, utan ockupationsmaktens inblandning, säger Judith Linehan.

Men skulle det inte vara oansvarigt av USA att dra sig ur nu?

– Jag tror att irakierna klarar sig bättre utan våra beväpnade, livrädda ungdomar. Det enda vi gör där är att skapa en grogrund för ökad extremism och terrorism.

Trots den senaste tidens framgångar för Bushadministrationen finns det en fortsatt stor opinion mot Irakkriget i USA och armén får allt svårare att rekrytera soldater.

Fyra av Judith Linehans barn är i dag unga män som skulle kunna kallas in till militärtjänstgöring. Hon får glansiga ögon när hon talar om risken för att de ska skickas till Irak, om den amerikanska regeringen bestämmer sig för att återinföra värnplikten.

– Men värnplikt innebär att även de rikas söner och döttrar skickas ut för att dö. Kanske är det vad som krävs för att få stopp på vansinnet, säger hon och ser sammanbitet ut genom fönstret.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-19

Terrorister kan försöka ta sig in i USA från Centralamerika med hjälp av människosmugglare och drogkarteller. Det fruktar USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld, som på torsdagen besöker Guatemala.

Bushadministrationen varnar för vad som beskrivs som ett ökat samarbete mellan den organiserade brottsligheten och terrornätverket al-Qaida. I Guatemala har flera larmrapporter kommit de senaste åren om att narkotikakarteller infiltrerat stora delar av statsapparaten.

Det som oroar den amerikanska regeringen är inte minst risken för att terrorister ska kunna ta sig in i USA via landets ”bakdörr”, gränsen till Mexiko. Varje år korsar hundratusentals människor floden Río Grande med hjälp av människosmugglare. För en guatemalan är priset på svarta marknaden 50 000 kronor för en enkel resa till USA, men det garanterar inte någon säker framkomst.

När Donald Rumsfeld kommer till Guatemala City i dag, torsdag, väntas han kräva bättre gränskontroller och en intensifierad kamp mot drogkartellerna av landets regering. Sedan 2001 står Guatemalas och Mexikos regeringar under hård press att hindra flödet av illegala invandrare till USA.

Rumsfeld kommer att mötas av demonstranter som under de senaste veckorna arrangerat protester mot Guatemalas deltagande i det nya frihandelsavtalet Cafta.

Dessa kritiker fruktar att frihandel mellan USA och de centralamerikanska länderna kommer att slå hårt mot det redan krisdrabbade guatemalanska jordbruket. Men landets president Oscar Berger står fast vid att det är ett nödvändigt steg för att få Guatemalas haltande ekonomi på fötter.

Protesterna är ett tecken på att Guatemala fortfarande är ett polariserat land, såväl ekonomiskt som politiskt, nio år efter det att fredsavtalet mellan vänstergerillan och regeringen skrevs under.

Men trots kritiken finns det tecken på att situationen i landet förbättras i vissa avseenden. Efter de 36 åren av inbördeskrig börjar befolkningen nu ställa krav på sina folkvalda, en utveckling som leds av bland andra fredspristagaren Rigoberta Menchú.

Rädslan för att engagera sig politiskt börjar också avta i Guatemala. I byn Pueblo Nuevo i västra delen av landet mötte DN tidigare i år en småbonde och mamindian vid namn Marcial Perez Maroquin. Han är medlem i ett kaffekooperativ, något som för tio år sedan hade inneburit risk att bli stämplad som kommunist och därmed fara för livet. I dag vågar han tala öppet om kooperativet.

– Det känns bra att vi är enade och hjälps åt här i byn. Förr, under kriget, var vi rädda. Då arbetade var och en för sig själv, men nu kan vi samarbeta och få lite bättre betalt för vårt kaffe.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-24

En brittisk rapport uppskattar antalet dödade i Darfur till över 300.000. Siffran är fyra gånger högre än tidigare beräkningar och den parlamentariska kommittén bakom rapporten kräver nu hårdare sanktioner mot Sudan.

De brittiska parlamentsledamöter som utrett situationen i Darfur riktade på onsdagen även hård kritik mot världssamfundet för att ha reagerat ”skandalöst ineffektivt” på krisen i västra Sudan.

I sin rapport uppger de att 300.000 människor har dödats i konflikten sedan den bröt ut 2003, en siffra som är betydligt högre än vad FN tidigare rapporterat.

Enligt rapporten beror skillnaden delvis på att FN:s världshälsoorganisation, WHO, bara räknat våldsrelaterade dödsfall i flyktingläger och inte tagit med det våld som skett på landsbygden. De nya siffrorna bygger i stället på uppgifter från Jan Egeland, chef för FN:s katastrofbistånd, som nyligen besökte Sudan.

De brittiska parlamentarikerna likställer händelserna i Darfur med ett folkmord och de lägger huvuddelen av ansvaret på den sudanesiska regeringen.

– Nu måste det internationella samfundet ta sitt ansvar och omedelbart ingripa för att skydda folket i Darfur, krävde kommitténs ordförande, Tony Baldry.

Men än så länge har FN:s säkerhetsråd inte kunnat enas om att kalla situationen i Darfur för ett folkmord. En sådan resolution skulle tvinga medlemsländerna i FN att ingripa, vilket gör frågan diplomatiskt känslig.

– Efter folkmordet i Rwanda för tio år sedan sade världen ”aldrig mer”. De orden borde betyda någonting, sade Tony Baldry till BBC.

FN:s säkerhetsråd beslutade på tisdagskvällen om begränsade sanktioner mot Sudan. Det innebär reseförbud och frysning av tillgångar för de enskilda individer som bryter mot vapenvilan och är ansvariga för övergrepp på civilbefolkningen i Darfurprovinsen.

Sudans regering förbjuds också att göra militärflygningar i Darfur och måste meddela säkerhetsrådet innan den skickar militärutrustning till regionen.

Men den brittiska kommittén bakom onsdagens rapport anser att åtgärderna kommer för sent och inte går tillräckligt långt. Parlamentsledamöterna kräver hårdare sanktioner, ett utökat vapenembargo mot Sudan och att krigsförbrytare ska ställas inför den internationella brottmålsdomstolen, ICC.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-24

Över 350 000 sälungar kommer att klubbas och skjutas ihjäl av kanadensiska och norska jägare den närmaste månaden. Miljöaktivister protesterar mot slakten och hotar nu med en bojkott av fiskeprodukter.

För några veckor sedan började tiotusentals sälar anlända till nordöstra Kanadas kuststräckor, där de varje år föder sina ungar. Den kanadensiska regeringen har gett tillstånd att döda 350 000 av sälungarna, vilket är den största jaktkvoten på över 50 år.

Sälskinnen säljs till textilindustrin och sälarnas späck har blivit en eftertraktad ingrediens i naturmedel, bland annat i det så kallade Omega 3.

Men bilderna från jakten har fått många miljöaktivister att reagera. De visar män som stegar fram över isen mot försvarslösa sälungar, höjer sina klubbor och svingar dem med full kraft. Snön färgas röd av blod.

– Säljakten är extremt brutal och egentligen fullständigt onödig. Hundratusentals sälar plågas för att vi ska få lyxprodukter, säger Phyllis Campbell-McRae, generalsekreterare för djurrättsorganisationen IFAW.

Hon befinner sig i Newfoundland för att dokumentera säljakten och delta i protesterna mot den. DN når henne på en mobiltelefon, dagen efter det att hon varit ute på isen och sett jakten med egna ögon.

– Jägarna använder verkligen klubbor för att slå sälarna medvetslösa. Alla dör inte och det händer att sälarna flås levande, säger Phyllis Campbell-McRae med avsky.

Säljaktens brutalitet har varit omstridd sedan början på 1970-talet, då miljöaktivister först uppmärksammade den. 1988 orsakade tv-bilder från den norska säljakten folkstorm i Sverige, vilket ledde till att kung Carl Gustaf uttalade sig kritiskt och närapå orsakade en diplomatisk kris med grannlandet.

I Norge förbjöds sedan jakten i ett antal år, men nu har den återupptagits. I år höjdes den norska kvoten till drygt 30 000 sälar och enligt ett uttalande från den norska regeringen är säljakt en näring som man vill ”utveckla och satsa på”.

Förespråkarna pekar på att lagarna skärpts i många länder och att det införts förbud mot att flå sälungar levande. Men miljöaktivister hävdar att många jägare bryter mot de nya reglerna och de kräver därför ett stopp för all säljakt. Flera miljöorganisationer har ställt krav på bojkott av kanadensisk fisk och skaldjur på grund av landets omfattande kommersiella säljakt.

Men för många fiskare i Newfoundland är säljakten en viktig inkomstkälla. Den kanadensiska fiskenäringen befinner sig i en djup kris sedan torskbeståndet nästan utrotats. Ett förbud mot säljakt skulle därför slå hårt mot fiskarna och deras familjer.

Att torskbeståndet inte återhämtat sig förklarar den kanadensiska regeringen med att sälarna är för många. I dag finns det mellan fyra och sex miljoner grönlandssälar i området, men regeringen har godkänt en plan som innebär att en miljon sälar ska avlivas på tre år.

– Det är ren lögn att sälarna skulle vara ett hot mot torskarna! Sälarna har levt sida vid sida med torskarna i tusentals år utan problem, säger Mhairi Dunlop, representant för Greenpeace, till DN.

Även hon befinner sig i Kanada för att protestera mot jakten.

– Vad regeringen inte vill erkänna är att de haft för höga fiskekvoter under många år. Det var det som slog ut torsken – och nu riskerar man att göra samma sak mot sälarna.

Erik Gustafsson

DN 2005-04-01

Dödstalen efter måndagens kraftiga jordskalv fortsätter att stiga på ön Nias utanför Indonesiens kust. Men räddningsarbetet har kommit i gång och i morgon, torsdag, reser UD:s utsända till Nias med helikopter för att söka efter de båda saknade svenskarna.

De indonesiska myndigheterna höjde på onsdagen sin uppskattning av antalet döda i jordbävningskatastrofen till 2.000. Hittills har man påträffat cirka 300 döda personer, men siffran väntas stiga i takt med att röjningsarbetet fortsätter.

– Jag fruktar att antalet döda kan komma att överstiga den indonesiska regeringens uppskattningar – det kan röra sig om flera tusentals döda, säger Mohamed Salaheen, chef för FN:s livsmedelsprogram i Indonesien, till DN.

Flera stora hjälporganisationer anlände under onsdagen med förnödenheter till civilbefolkningen på Nias, som är den värst drabbade ön. Reuters korrespondent rapporterar om hjärtskärande scener i huvudorten Gunung Sitoli, där familjemedlemmar desperat sökte efter sina anhöriga i ruinerna.

En del av dem som nu är döda sökte skydd på övervåningarna i sina hus för att undkomma en eventuell tsunami. I stället fångades de i rasmassorna.

De lokala myndigheterna uppgav också att 200–300 personer omkommit på ögruppen Banyak, norr om ön Nias. Men eftersom nästan all infrastruktur på Nias och de omkringliggande öarna har förstörts i jordskalvet kunde dessa rapporter inte bekräftas av FN.

UD fick på onsdagen uppgifter om var de båda saknade svenskarna befann sig när jordskalvet ägde rum. Svenskarna, som är i 25-årsåldern och reste till Nias på surfsemester, ska enligt en vän till dem ha sagt att de tänkte resa till Lagundri, en bukt på södra delen av ön.

Telefonförbindelserna med Nias ligger fortfarande nere och den svenska ambassaden har svårt att lokalisera männen från Jakarta. Därför skickar UD i morgon, torsdag, en diplomat till ön med helikopter.

– När den brittiska ambassaden sänder en helikopter till södra Nias, kommer en svensk UD-representant att följa med för att söka efter de saknade svenskarna, säger Christian Carlsson på UD:s presstjänst till DN.

Hjälpinsatserna koncentreras till de större städerna, vilket gör att man fortfarande vet mycket litet om hur situationen på den glesbefolkade södra delen av ön är.

– Så vitt vi kan förstå har de största skadorna och därmed också de flesta dödsfallen skett i städerna, där många fångats i raserade betonghus. På landsbygden är husen ofta byggda av lättare material, men ärligt talat kan vi inte säga hur situationen är i söder, säger Mohamed Salaheen på FN:s livsmedelsprogram.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-20

President Karzai bekräftade ryktet när USA:s utrikesminister kom på besök. Parlamentsvalen i Afghani­stan skjuts upp till september i år.

Det sade president Hamid Karzai efter ett möte på torsdagen med USA:s utrikesminister Condoleezza Rice. Samtidigt dödades fem personer i ett attentat i staden Kandahar.

När Condoleeza Rice besökte Kabul på torsdagen var säkerhetsåtgärderna rigorösa. Vid en gemensam presskonferens med president Karzai förklarade Condoleezza Rice enligt Reuters att USA ser närvaron i Afghanistan som ett långsiktigt åtagande:

- Vi har lärt oss vad som händer när vi inte är långsiktiga i vårt agerande, sade hon och syftade på hur USA vände blickarna bort från Afghanistan efter Sovjetunionens tillbakadragande från det dåvarande grannlandet 1989.

Condoleezza Rice berömde också den afghanska regeringen för de demokratiska framsteg som gjorts i landet, inte minst vid presidentvalet i oktober. President Karzai tog tillfället i akt att bekräfta det ihärdiga ryktet om att parlamentsvalen, planerade att hållas i maj, ska senareläggas.

- Den statliga valkommissionen har beslutat att skjuta upp parlamentsvalen till september, sade Karzai och skingrade därmed alla tvivel.

Valet har skjutits upp flera gånger, vilket Karzai förklarade med ”tekniska problem”. I klartext handlar det om svårigheterna att upprätta en korrekt vallängd. En fullständig folkräkning har på grund av landets många år av krig inte kunnat göras sedan början av 1980-talet.

Samtidigt som Hamid Karzai mötte Condoleezza Rice i Kabul exploderade två fjärrutlösta bomber i staden Kandahar i södra Afghanistan. En taxi slets itu av den ena explosionen och fem personer dödades.

Attentatet är det värsta i landet sedan augusti förra året och mycket tyder på att förövarna tillhör talibangerillan.

Kandahar var i många år ett viktigt fäste för talibanerna, vars ledning tvingades fly till gränsområdet intill Pakistan efter det att amerikanska styrkor hjälpt deras motståndare i Norra alliansen till makten 2002.

Haider Reza, biträdande utrikesminister i Afghanistan, sade vid ett besök i Sverige i förra veckan att han fruktar att talibangerillan under våren och sommaren kommer att intensifiera sina attacker.

- Den utgör inget direkt hot mot regeringen men kan ställa till problem i södra delen av landet, sade han till DN.

Ett annat stort och växande problem för den afghanska regeringen är opiumhandeln. Sedan talibanernas fall har de röda vallmofälten blivit betydligt fler på den afghanska landsbygden.

Condoleezza Rice uttryckte oro för att opiet, som kan förädlas till heroin och morfin, svarar för en stor del av Afghanistans ekonomi. FN beräknar att opiumhandeln utgör 60 procent av Afghanistans totala export, och USA:s utrikesdepartement har tidigare varnat för att landet riskerar att förvandlas till en ”narkotikastat”.

Amerikanska underrättelsekällor uppger att al-Qaida och talibanerna finansierar en stor del av sin verksamhet genom opiumhandeln. Men de som tjänar mest på den är lokala krigsherrar, vilka ofta är klanledare med inflytande över ett visst geografiskt område.

Det är inte minst för att hålla dem i schack som den afghanska regeringen är beroende av de 18.000 amerikanska soldater som befinner sig i landet.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-18